| Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
EFTERGIVENHET äf3terji1ven~he2t l. 30 ~200, r. l. f.; best. -en.
egenskap(en) l. förhållande(t) att vara eftergiven l. eftergivande.
1) [jfr motsv. anv. i d.] till EFTERGIVEN 1: efterlåtenhet, foglighet, medgörlighet, undfallenhet, flathet. Nordberg C. XII 1: 32 (1740). Eftergifvenheten emot dem som hafva gjort oss orätt. Thomander Pred. 2: 107 (1849). Det är omöjligt att köpa frid i hemmet, far. Eftergifvenhet tjenar till intet. Rydberg Vap. 220 (1891).
2) (i sht i fackspr., numera föga br.) motsv. EFTERGIVANDE 2: mjukhet, böjlighet, elasticitet; jfr EFTERGIVEN 2. Gränsorna för .. (luftens) eftergifvenhet. Bergman Jordkl. 237 (1766). Bristande eftergifvenhet hos lifmodermunnen. Sjöstedt Förlossn. 86 (1875). Tygets mjuka eftergifvenhet. Rydberg Nakenh. 13 (1895).
Spalt E 137 band 7, 1917