| Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
EFTERKLANG äf3ter~klaŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. (föga br.) -ar (Cederschiöld Grundtal. 44 (1897)) l. -er (SD(L) 1897, nr 502, s. 3).
1) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (svagare) ton l. klang som kvardröjer sedan den egentliga tonen l. klangen upphört, bortdöende ljud (efter en ton l. klang), förklingande ton l. ljud; äv.: genljud, återljud, återklang, återskall. Dähnert (1746). Stagnelius 1: 553 (c. 1817; i bild). Tornets dofva slag och dess långsamt dallrande efterklang. C. F. Dahlgren 4: 165 (1831). ”Håll! Håll ..!” skrek han, så att skogen gaf efterklang deraf. Almqvist Tre fruar 1: 121 (1842). VL 1908, nr 33, s. 2.
2) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] bildl.: kvardröjande minne l. efterverkan (av ngt; särsk. i fråga om intryck, känsla o. d.), (svag l. matt) fortsättning l. utlöpare (av en verksamhet l. företeelse o. d.); gensvar, återsvar; återgivande l. återspegling (av ngt), erinring (om ngt). (Dikten) är af min / Tacksamhet, som af Hellas’ / Ljufva toner, en efterklang. (Elgström o.) Ingelgren 293 (c. 1810). Blotta ord, som klinga i vädret utan att lemna någon efterklang i själen. Polyfem III. 30: 3 (1811). Sorgbarn vaknade .. matt, men med en ljuflig efterklang af nattens lycka i sin själ. Rydberg Sing. 82 (1865). En efterklang af Zevshufvudets mäktiga skönhet ger oss den bekanta .. Zevsbysten från Otricoli. NF 4: 1214 (1881). Fröding Reconvalesc. 99 (c. 1908). — särsk. [jfr motsv. anv. i dan. o. holl.] i fråga om litterär l. konstnärlig alstring o. d.: (matt l. svag l. osjälvständig) efterbildning, reflex (av ngt), lån (från ngt); epigonartad verksamhet l. alstring; äv. konkret om litteratur- l. konstalster o. d. (Bellmans skaldestycke ”Månan”) röjer öfverallt en Dalinsk efterklang. Atterbom Siare VI. 1: 15 (1852). Sinding (är) ej alltid .. fullt sjelfständig och efterklanger (förnimmas) då och då .. i hans sånger. SD(L) 1897, nr 502, s. 3. Man manas bör af forndagssång, / .. Till egna ljud, ej efterklang. Wirsén Vis. 77 (1899). Vid slutet af 1400-talet hotar det mellanitalienska måleriet att upplösas i ytlig efterklang. 2 NF 19: 191 (1913).
4) (föga br.) i fråga om språkljud: svagare ljud som följer omedelbart efter ett starkare, efterföljande biljud, efterslag. I (första stavelsen av) svenska ordet August .. (är) ljudet a .. det mera framstående, medan u-ljudet höres .. endast som en svag efterklang. Lidforss Fr. spr. 6 (1867). Rydqvist SSL 4: 332 (1870).
-DIKTARE. —
-DIKTNING. —
-FÖRFATTARE. —
-KONST. —
-LITTERATUR. —
-MUSIK. —
-PERIOD. —
Spalt E 153 band 7, 1917