| Publicerad 1918 | Lämna synpunkter |
EFTERSLÄNTRARE äf3ter~slän2trare, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. =.
deltagare i en färd l. marsch o. d. som icke orkar följa med de övriga, som blir efter l. ligger efter, efterliggare; i sht i fråga om marscherande trupp(er). Läsn. f. folket 1881, s. 29. De ohjälpligaste eftersläntarne (i karavanen). Dahlgren Stanley Mörk. Afr. 1: 89 (1890). Två timmars ridt förde .. (truppen) inpå den retirerande styrkans eftersläntare. Janson Abr. offer 305 (1901). (Karl XII) tyckte om en flink ryttare. En eftersläntare skulle förvisso aldrig komma i gunst hos honom. Granlund En karolins öden 75 (1914).
Spalt E 224 band 7, 1918