| Publicerad 1919 | Lämna synpunkter |
EFTERSÄTTA äf3ter~sät2a, v. -er, -satte, -satt, -satt; se för övr. SÄTTA. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE (†, Växiö domk. akt. 1678, nr 177 (i bet. I 5)).
— jfr SÄTTA EFTER.
I. [till EFTER- 2 (c)] sätta (i väg l. åstad) efter, jaga efter, förfölja o. i bet. som utvecklats ur dessa.
1) [jfr motsv. anv. i ä. d., holl. o. t., ävensom fsv. sätia äptir (se SÄTTA EFTER)] (i skriftspr., numera i sht i pass.) sätta efter, (häftigt) förfölja; söka uppspåra, efterspana (en flykting l. fiende osv. för att gripa l. döda honom). R. Petré (1708) i Karol. krig. dagb. 1: 160. Nu efftersättes .. (rymlingen) med all flijt. S. Agrell (1711) Därs. 5: 222. Lars Ericson eftersatte de flyende, alt in uti staden. Celsius G. 1 1: 102 (1746). De .. kastade sig på sina hästar för at eftersätta mig. Ödmann M. Park 128 (1800). Ett Engelskt Örlogs-Skepp .. eftersatte honom. Ehrenheim Tess. 383 (1819). Krigshären .., eftersatt men föga skadad af fiendens lätta rytteri. Malmström Hist. 2: 375 (1863). Följande dag eftersättes han af revolutionsregeringens spårhundar och undkommer endast med möda. C. D. af Wirsén i PT 1897, nr 66 A, s. 3.
2) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] (i skriftspr., numera i sht i pass.) jaga, förfölja (ett villebråd l. djur l. en djurart). Spegel Guds verk 222 (1685). (Rådjuren) blefvo et år så hårdt eftersatte, at de nu ansenligen blifvit förminskade. T. Tiburtius i VetAH 1755, s. 202. Jägarn .. / I Emos snöbygd eftersätter / Haren. Adlerbeth Hor. Od. 53 (1817). Själf är .. (vit-tobisen) ifrigt eftersatt af de större torskarterna. Stuxberg Fisk. 411 (1895). Du blir aldrig eftersatt av jägare. Lagerlöf Holg. 2: 14 (1907; sagt av en hund till en tam älg).
3) (föga br.; jfr dock slutet) med avs. på naturalster l. naturprodukt o. d.: uppsöka (för att tillgodogöra sig), eftersöka. (Pisonias) temligen vedrika stam och hastiga växt gör henne eftersatt af den bränslebehöfvande och kolande allmänheten. A. v. Goës i Bot. notiser 1867, s. 99. — särsk. [sannol. efter motsv. anv. i t.] (fullt br.) bergv. gm ortdrivning uppsöka, blotta och utbryta (en förut känd l. beräknad l. anad malmförekomst). Wallerius Præs. i VetA 1744, s. 14. Eftersätter grufägare .. en på djupet liggande fyndighet medelst fältort utom sitt utmåls gräns. SFS 1855, nr 9, s. 11. Man har .. sett exempel på, att en (guldförande) gång .. vid eftersättande på djupet aftagit i guldhalt. Jernk. annal. 1893, s. 308.
4) (vard., föga br.) utan obj., i uttr. komma eftersättande(s), komma springande l. skyndande efter. Han kanske .. kommer eftersättandes med sin blomma. De Geer Hjertkl. 47 (1841).
5) [jfr motsv. anv. i (ä.) d., holl. o. t.] (†) ansätta (ngn), sätta åt (ngn), angripa, antasta (ngn); förfölja (ngn), söka göra (ngn) ondt l. skada. Växiö domk. akt. 1654, nr 2. Gudh tröste dhen Capellan, som af sin pastore så illa angifwes och efftersättes. Därs. 1692, nr 98. Då de Christna svåra blefvo förföljde och eftersatte af hedniske Öfverheten. Eneman Resa 2: 42 (1712). At icke H(er)r Ryttmästaren må för strängt efftersätja honom att betala samme penningar. Växiö rådstur. prot. 18 aug. 1722. Eftersatt af kreditorer. Leopold 5: 349 (1800). (Stenbock) tillhörde en af de slägter, som Konungens gunstlingar, under reduktionens täckmantel, ifrigast eftersatte. Crusenstolpe Tessin 1: 228 (1847).
II. [till EFTER- (1 a o.) 8] ställa l. sätta (ngt) bakefter (ngt annat) o. i bet. som utvecklats ur denna.
1) ställa l. sätta (ngt) bakefter (ngt annat); anträffat bl. i p. pf.
a) [jfr motsv. anv. i ä. t.] (†) nedannämnd, nedan omtalad l. anförd, efterföljande. Derföre wele dhe blifwa widh denna efftersatte meening. RARP 1: 167 (1632).
b) [jfr motsv. anv. i t.] (föga br.) språkv. efterställd (om bestämning o. d.), efterhängd l. vidfogad (om ändelse o. d.); postpositiv; suffigerad. Conjunctiones .. Postpositivæ, Efftersatte. Giese Sprachm. 1—3: 322 (1730). Nya ords bildande medelst härledning .. består (bl. a.) i att .. föröka de redan gifna orden .. med eftersatta härledningsändelser. Tullberg Sv. spr. 2: 72 (1836). Formelartade uttryck, med prep(ositionen) eftersatt, t. ex. deras bön förutan, mig förutan. Rydqvist SSL 5: 193 (1874).
2) [sannol. närmast efter motsv. anv. i t.; jfr äv. fr. mettre en arrière, lat. postponere] sätta (ngn l. ngt) tillbaka l. låta (ngn l. ngt) stå tillbaka (för ngn annan l. ngt annat), sätta l. ställa (ngn l. ngt) i andra l. sista rummet l. efter (ngn annan l. ngt annat); i p. pf. äv.: som blivit efter (i utveckling, med avs. på sitt arbete osv.), tillbakasatt, efterbliven. Verelius Ind. 80 (1681). (Lärjungen) finnes .. hafva .. förglömt thet han förr lärt, och vara sina förra jämlikar i framsteg eftersatt. Proj. t. förordn. f. trivialscholar 1760, s. C 1 a. (Emund gamle) var den äldre brodern; men hade blifvit eftersatt för den yngre, emedan denne var af äkta börd. Geijer II. 2: 145 (1832). Landskrona, som förut för närheten till Köpenhamn varit eftersatt, gynnades nu med flera betydande friheter. Carlson Hist. 1: 333 (1855). Den genom hunger eftersatta växten. Sv. mossk.-fören. tidskr. 1889, s. 210. (En sökande till lärareplats) som blir eftersatt på grund af underlägsenhet i meriter, som i och för skolans verksamhet äro utan betydelse. S. Almqvist i Ped. tidskr. 1896, s. 681. — särsk. [jfr motsv. anv. i t.] (†) i p. pf.: underordnad. (En kapten) skal uthi alla Actioner föregå sine efftersatte Officerare och gemene medh ett godt Exempel. Söderman Ex.-book 189 (1679).
3) [anv. utvecklad ur 2] akta (ngt) ringa, offra, avstå från (ngt).
a) [jfr motsv. anv. i t.] (numera föga br.) icke spara på, offra (arbete, tid o. d. l. liv, ära, sina intressen osv.). Personer .., som .. för Religionens sampt Fädherneslandzens wärn och förswar, theras (dvs. sitt) lijf och leffwerne i skantzen wågadt (dvs. satt på spel) och efftersadt haffwa. L. Paulinus Gothus Likpr. ö. Stiernsköld G 3 b (1628). Oss blir ej svårt att för ett mål som detta / Lif, makt och verldslig ära eftersätta. Kullberg Tasso 1: 47 (1860). (Man) måste .. eftersätta mycken tid för att påvänta bättre väder. A. Granholm i Sv. turistfören. årsskr. 1914, s. 384.
b) (†) efterskänka, avstå från kravet på, uppgiva (en fordran l. en rättighet o. d.); avstå, lämna ifrån sig (egendom o. d.). Nämbden hafue dömpt, att Staffen schall vthen drögzmååll tilställa och betala Matz Ziffridzon .. 2. R(iks)-d(ale)r och dee andre .. 2. R(iks)d(ale)r (skall) Matz brista och efftersättia. Ångerm. domb. 1648, s. 77. Iag .. måste .. efftersättia en deel af ofw(anbemäl)dte spannemåhl för åhörarenas Fattigdom skul. Växiö domk. akt. 1699, nr 578. De godsen .. han uti Ingermanland måst eftersättia. 2 RARP 4: 200 (1726).
4) [anv. utvecklad ur 2] (i skriftspr.) åsidosätta, negligera (ngt), lämna (ngt) därhän l. i sitt värde, icke beakta l. taga hänsyn till l. bry sig om (ngt); icke rätta sig efter (en sedvänja, en föreskrift o. d.), icke tillämpa (en förordning o. d.), icke uppfylla l. fullgöra (en begäran o. d.). Han (har) skolat efftersatt och försummat Consistorij Citation. Växiö domk. akt. 1695, nr 751. The offenteliga förordningar, som i the stränga tiderna utkommit om Binde-Nyckelen .. (ha i senare tider) blifvit eftersatte. Rönigk Fresenius Com.-bok 75 (1753). När det kommer an uppå at hielpa en menniskia til siäl eller kropp, så får man icke efterfråga, om ceremonier eftersättas. Bælter Jesu hist. 4: 355 (1757). Eftersätta det allmänna bästa för sitt eget intresse. Dalin (1850). (Stats-)revisorerna (ha) anmärkt, att föreskrifterna i gällande författning angående statens upphandlings- och entreprenadsväsende i åtskilliga fall eftersättas. VL 1905, nr 279 A, s. 3.
5) [anv. utvecklad ur 2] (i sht i skriftspr.) försumma (ngt som bör göras, en skyldighet, ett åliggande, en prestation, ett arbete, sin tjänst l. sina sysslor osv.), uraktlåta l. underlåta (ngt). Spegel Pass. 75 (c. 1680). Om någon Biskop .. genom Dryckenskap eller annan otilbörligheet, eftersätter sin plicht. Kyrkol. 24: 14 (1686). Alt hvad Fält-Marskalken här gjorde eller eftersatte, skedde af högst nödiga orsaker. Loenbom M. Stenbock 3: 274 (1760). Åderlåtningen bör hos Blodfulla och dem, som lefvat väl, ej eftersättas. Haartman Sjukd. 138 (1765). Som han merändels hedrar mig med sina samtal, måste jag antingen vara ohöflig och tiga .. eller också eftersätta mitt arbete. Crusenstolpe Tessin 5: 209 (1849). Brukaren (av arrenderad jord skall) hafva skyldighet att flytta vid eftersatt arrendebetalning. LAHT 1902, s. 19. Nästan alltid när två näringar skola skötas sida vid sida, blir den ena eftersatt. H. Nelson i Ymer 1913, s. 307. — särsk. (†) med efterföljande inf. ss. obj. Växiö domk. akt. 1692, nr 369. (Inge Olofsson hade) förmodeligen icke eftersatt .. at rycka Viken eller Bohuslän ur de Norskes händer. Dalin Hist. 1: 572 (1747). (Man) lade Upsalienses til last, at de .. eftersatt at hitsända något ordentligt Testimonium derifr(ån). Porthan Bref t. Calonius 533 (1798).
III. [till EFTER- 5] kvarlämna, låta (ngt) bliva kvar (på ett ställe) o. i bet. som utvecklats ur denna.
1) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) kvarlämna, låta bliva på stället, lämna efter sig, lämna i sticket, icke komma undan med, förlora. En stoor deel (av trupperna) blefwe på platzen, månge på flychten, ther the all sin Tros effter satte. Widekindi Krigsh. 103 (1671). Brask Pufendorf Inl. t. hist. 246 (1680).
2) bergv. vid brytning kvarlämna l. kvarsätta l. förbigå (delar av det malmförande berget). Ungefär midt i grufvan .. har ett tak blifvit eftersatt, emedan malmen därstädes var något kisblandad. Tekn. tidskr. 1902, K. s. 3.
Spalt E 250 band 7, 1919