| Publicerad 1919 | Lämna synpunkter |
EFTERTUGGA äf3ter~tug2a, v. -ade; vbalsbst. -ANDE, -NING.
(knappast br.) — jfr TUGGA EFTER.
1) [till EFTER- 8 (c)] återigen tugga (ngt som förut blivit tuggat), omtugga, idissla. Dalin (1850).
2) [till EFTER- 11 c] bildl.: osjälvständigt upprepa (ngt som en annan redan sagt), eftersäga; jfr OMTUGGA. Dalin (1850; betecknat ss. ”fam.”).
Spalt E 277 band 7, 1919