| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OM, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 705):
(III 7) OMTUGGA, v., -ning.
1) med avs. på föda: tugga på nytt; särsk. om idisslare. Bergman Jordkl. 2: 478 (1774). Lundberg HusdjSj. 322 (1868).
2) bildl.: (onödigt l. tålamodsprövande för åhörarna l. läsarna) upprepa l. säga om (ngt) l. behandla l. framföra l. ”köra” med (ngt) på nytt; idissla (se d. o. 2 b); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare. Polyfem I. 1: 4 (1809). Förf. till broschyren utmärker sig .. för allt annat än klarhet och tillåter sig omtuggningar i oändlighet. SvTidskr. 1894, s. 435. 1890-talets dekadenta skånska lyrik upprepade och omtuggade Bååths och Hanssons kult av ”slätten”. Vetterlund Skissbl. 309 (1914). —
OMTUMLA, -ing.
1) (tillf.) till I 1, om vindar: (lekfullt l. våldsamt) blåsa omkring (en plats). (Staden) Polchester omtumlades av havsvindar. Atterbom Walpole Jer. 92 (1924).
2) till III 2 b: (grundligt) tumla om (i lek l. strid o. d.); i sht förr äv. dels: vackla hit o. dit, dels: flacka omkring (oroligt, under upplevande av äventyr, deltagande i strider o. d.). Westdahl BlekLärovH 71 (i handl. fr. c. 1700). Då månge, äfven storättade, krigare omtumlade nästan öfver allt i Norden under denna Hjeltetid, är ej underligt (osv.). Sjöborg Nomenkl. 8 (1815). Utöfver skogen nattens drottning satt / Och såg i stjernehimlens norrskens-krans / Omtumla vålnader i krigisk dans. Geijer I. 3: 323 (1846). Rodeo .. (dvs.) omtumlande med en häst. 2NF 38: 25 (1925).
3) till III 5, i p. pf.: bragt i oreda l. oordning o. d.; bildl.; numera bl. om person: vimmelkantig, yr i huvudet. Livijn 2: 315 (1842). (Gyllenborg) var .. alldeles omtumlad av det brådstörtade lopp, som händelserna tagit. Lamm UpplRom. 1: 267 (1918). —
(I 1) OMTUNA, v. (†) med saksubj.: kringgärda l. omgärda (ngt). Så länge Solens Gård den runda Jord omtunar / Skall (osv.). Dahlstierna (SVS) 131 (1698). —
(III 7) OMTURNÉ. spelt. i turné (i vira): förhållandet att man efter ett första köp åter lyfter på det översta kortet i talongen o. låter detta bestämma trumf. Lindskog Spelb. 156 (1847). —
(I 25) OMTVISTA, -an (†, (Gjörwell o.) Bergklint Sam. 147 (1775)). tvista om (ngt); numera bl. i pass. OxBr. 10: 281 (1624). Det kan med skäl omtvistas, huruvida (osv.). Hjärne SvFräm. 103 (1908). särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: som är föremål för tvist; omstridd; varom olika meningar råda l. framställts; omdebatterad. CivInstr. 376 (1719). Den mycket omtvistade frågan huruvida Homer vore Författare till Iliaden och Odysseen. Tegnér (WB) 2: 242 (1812). Hennes omtvistade börd. 3SAH LII. 2: 438 (1941).
Avledn.: omtvistbar, adj. som kan omtvistas; diskutabel. Omtvistbar lagtolkning. SvTidskr. 1873, s. 69. VerdS 27—28: 38 (1890).
omtvistlig, adj. (-tvist- c. 1820 osv. -tviste- c. 1820—1921) omtvistbar. Leopold 4: 341 (c. 1820). 2NF 32: 1063 (1921). jfr oomtvistlig. —
(I 16) OMTVIVLA. (†) hysa tvivel om l. betvivla (ngt). BtHforsH 1: 111 (1647). Ehrengranat HästRör. 41 (1818). —
(III 1 b) OMTVÅLA, -ning. (vard.) (i ord) gå illa åt (ngn l. ngt), tilltvåla (ngn). NordT 1886, s. 409. Huru Cicero på sin tid omtvålade Roms störste bolsjevik Catilina, för dennes oförsyntheter. TurForskn. 8: 200 (1919). —
(III 12 b) OMTYCKA, -ning (VDAkt. 1804, nr 22). (†) tycka om (ngn l. ngt); jfr omtyckt. Peringskiöld Wilk. 189 (1715). (En visa) hvilken .. allmänt sjöngs och omtycktes. Blanche Bild. 1: 49 (1863). —
OMTYCKT, p. adj. till omtycka o. tycka om: som man (allmänt) tycker om; avhållen, eftersökt, uppskattad o. d.; äv. i uttr. illa omtyckt. Serenius Kk 4 b (1734). Att han då och då besöker en eller annan helgedom, när .. en omtyckt predikant skall tala. KyrkohÅ 1925, s. 258 (1835). Tropeolin .. kallas ett omtyckt yllefärgämne, som (osv.). Smith OrgKemi 212 (1938).
(III 7) OMTYDA, v., -ning. tyda (ngt) så att det får en annan innebörd l. mening än den ursprungliga l. avsedda; omtolka (ngt); ombilda (ett ord vars egentliga innebörd man icke förstått) i anslutning till känt språkmaterial; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare. Atterbom PoesH 1: 232 (1848: omtydning). Redan i Talmud se vi namnet Borsippa omtydt till Bol-sif, hvilket skall betyda ”språkförvirring”. UVTF 12: 110 (1875). (Hegels) försök att omtyda den formella logikens bestämningar. Borelius Metaf. 220 (1887). Adlers orubbliga konsekvens kommer allra starkast fram i det sätt, på vilket han omtyder den Freudska incestläran. Bjerre Själsläk. 179 (1914). —
(I 2 b, 6, III 2 b) OMTÅG, n. (-tug 1627. -tågh 1626) (†) tåg(ande) i en krök (förbi ngt); tåg(ande) på omväg(ar). Schroderus Liv. 432 (1626). (Han) giorde för rof och byte skuld et långt omtug åt Mariana och Vellin. Girs J3 36 (1627). —
OMTÄCKA, -ning.
1) [fsv. umthäkkia, övertäcka] (†) till I 1: täckande omsluta (ngn). Ty Herrans hand leedher tigh, och hans Wingar omtäckia tigh. PPGothus Und. N 2 a (1590).
2) till III 7: (för förbättring) täcka (ngt) på nytt; förse (ett tak o. d.) med ny betäckning; lägga nytt tak på (en byggnad). VDAkt. 1753, Syneprot. F III 7. Näs församlings med spån täckta (kyrko)tak (hade) omtäckts med plåt. KyrkohÅ 1908, s. 351. —
(I 12, 16, III 3 b) OMTÄNKA. [fsv. umthänkia, betänka, betrakta, umthänkia sik, betänka sig; jfr omtänkt, p. adj.] (†) refl.: tänka sig för l. om; taga (ngt) i (grundligt) övervägande; besinna sig; äv. utan refl. obj.: tänka på l. överväga l. besinna (ngt); äv. intr., i uttr. omtänka om ngt, gm tänkande försöka komma på l. utfinna ngt. Thå han hadhe alt omtänckt sigh. Apg. 12: 12 (NT 1526; Bib. 1541: tå han besinnadhe sigh). När jagh seer och omtencker den fahra Fädernesslandet på hänger. RARP 1: 57 (1627). Så hafva vij tillsedt, om goda råd omtänkt och (osv.). RP 8: 241 (1640). Huarföre hafwe wij omtänckt på huad medell wij wår wyrdiga kyrkioherdas swagha tillstånd i tijd, lindra och vnderstödia kunnom. VDAkt. 1663, nr 455. En Ulf månde sig fast omtänka, / Huru han en Get til sig kunde länka. Bergius Småsak. 7: 102 (1757). —
OMTÄNKSAM3~02 l. ~20, adj. [till omtänka] som tänker sig för l. om; förtänksam; försiktig; full av omtanke (om ngn). Serenius (1741). Ingen Prestman lärer vara så litet omtänksam, at han icke hafver all flit och möda ospard, at försvarligen sköta, förbättra och bygga Bostället. PH 6: 4524 (1757). Var omtänksam, min son, och tag dig till vara. Johansson HomIl. 23: 343 (1848). Den omtänksamma husmodern. Bolin VFöda 320 (1934).
OMTÄNKT, p. adj. (om- c. 1635 osv. vm- 1704. -tänkd 1796. -tänkt (-ck-) c. 1635 osv. -tänkter (-ck-) 1639 —c. 1730) [till omtänka] (numera föga br.) som tänker sig för l. om; som har omtanke; omtänksam; förr äv.: betänkt l. inriktad (på ngt l. på att osv.), som tänker (på ngt) l. överväger l. besinnar (huru l. vad l. vilken osv.), som har för avsikt (att osv.) l. som tänker skaffa l. åstadkomma ngt l. styra om (att osv.). Schroderus Dict. 213 (c. 1635). Näst thenne trösten så skole wij fatta then förmaningen, tå wij see the Gudhfruchtighas lijdhande, så måtte wij wara omtänckte hwadh Gudh hafwer i sinnet om osz. Hamarinus Bielke B 1 b (1647). I medler tidh påminte Præses, att man skulle wara omtencht att hafua Städernes algemena beswär ferdige. 1BorgP 128 (1675). Det är bäst, at vi äro omtänkte i förtid. Dalin Arg. 2: 180 (1734, 1754). Uti sit ordval får poeten vara gransynt, och väl omtänkt. Liljestråle Fid. Föret. (1797). I hafven, menen I, af omtänkta och sparsamma förfäder ärft grundvalen för den välmåga som (osv.). Wallin 1Pred. 3: 418 (1832). För öfrigt var .. (La Fayette) i småsaker omtänkt på sin egen fördel. Cronholm Lig. 83 (1839). Östergren (1933).
(I 1, III 1) OMTÄPPT, p. adj. (†) i uttr. omtäppt med ngt, omsluten med l. av ngt; äv. bildl. Affellingar .. medh mörcker och Dödzens skugga omtäpte. LLaurentii Nyåhrspr. D 1 b (1618). (Det är icke bra) om .. (åkrarna) med skog alt omtäpte ligga. VetAH 1742, s. 265. —
(III 7) OMTÄRNA, v., -ing (Holmberg Artill. 3: 51 (1883)). (förr) mil. förse (skjutvapen) med nytt fänghålsfoder. KrigVAH 1882, s. 174. Spak Handskjutvap. 33 (1890). —
1) (numera föga br.) till I 15: tävla om (ngt). Omtäfladt pris. Murberg FörslSAOB (1791). TIdr. 1897, julnr s. 41.
2) till III 7, ss. vbalsbst. -an o. -ing: förnyad tävlan; dels i fråga om förslag till monument l. byggnad o. d., dels idrott. i fråga om löpning o. d. PT 1904, nr 131, s. 3 (: omtäfling). GbgMP 1947, nr 58, s. 12. —
(I 1) OMTÖCKNA, -ing.
1) (tillf.) om moln, dimma, rök o. d.: (förmörkande) inhölja l. omsluta (ngt), förmörka (ngt). Snart Leukates af moln omtöcknade spetsar vi röja. Adlerbeth Æn. 63 (1811). I ett var hela nejden omtöcknad. Östergren (1933).
2) bildl.; särsk.: göra (ngns blick) skum; komma (ngn) att se l. uppfatta l. tänka liksom i en dimma; hölja (ngn l. ngns förstånd l. medvetande) i (andligt) mörker; beröva (ngn) hans tankeskärpa l. sunda omdöme l. hans sinnens fulla bruk l. komma (ngns tankeförmåga) att fungera oklart l. förvirrat. Phosph. 1810, s. 280. Passionernas irrsken omtöcknar förståndet. 2SAH 46: 340 (1870). Senare på qvällen hade champagnen omtöcknat herrarnas blickar. Tavaststjerna Inföd. 36 (1887). Så låt då aldrig njutningslystnaden, min son, / Omtöckna din besinning för en kvinnas skull. Risberg Sof. 31 (1910). särsk.
a) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; äv. i utvidgad anv., om tillstånd o. d. Wallin Vitt. 1: 4 (1805). En domare, hvars förstånd var omtöcknadt af hedniskt mörker. Rydberg Ath. 293 (1859). De små karlarna, så omtöcknade de äro efter de sista långa suparna, spritta till båda två, då de (osv.). Lagerlöf Körk. 31 (1912). En dåres försvarstal (av Strindberg) är .. skrivet i det halvt omtöcknade tillstånd som (osv.). 3SAH 50: 363 (1940).
b) ss. vbalsbst. -ning, förhållandet att bli l. vara omtöcknad; omtöcknat tillstånd. UpsLäkF 1888—89, s. 79. En sådan (syre-)förgiftning medför till slut en s. k. coma, den säregna omtöckning, som bebådar den annalkande döden vid denna sjukdom (dvs. sockersjuka). Sjövall Sjukd. 122 (1924).
Ssgr (till 2 b; i sht med.): omtöcknings-period. Östergren (1933). -tillstånd. Svenson Sinnessj. 97 (1907).
Spalt O 900 band 19, 1950