Publicerad 1921   Lämna synpunkter
ELASTICITET elas1tisite4t, äv. 10104, r. (f. Heinrich (1814), Lundell); best. -en; pl. (i bet. 1 slutet; föga br.) -er (VetAH 1818, s. 202).
Ordformer
(elasticité Triewald Förel. 1: 179 (1728, 1735), Rinman Jernförädl. 282 (1772))
Etymologi
[jfr t. elastizität, eng. elasticity, av fr. élasticité, av nylat. elasticitas, av elasticus (se ELASTISK)]
egenskap(en) att vara elastisk.
1) motsv. ELASTISK 1. Triewald Förel. 1: 176 (1728, 1735). Mossan, så länge hon ännu är grön, har en elasticitet såsom fiäder. Linné Bref I. 1: 339 (1733). Stämbandens elasticitet. Nyström Talorg. 8 (1888). Utmärkande egenskaper för vatten (och för vätskor i allmänhet) äro .. sammantrycklighet (ehuru obetydlig) och elasticitet. Moll Fys. 1: 15 (1897). jfr STRÄCKNINGS-, VRIDNINGS-ELASTICITET m. fl. — särsk. konkretare: grad av spänning, expansionskraft. Wåhlin Bastholm 72 (1791). Förändringar i luftens tyngd och elasticitet .. hafva ett mindre märkbart inflytande på helsan. Hartman Husläk. 24 (1828). I meteorologien menas nu alltid med luftens tryck dess elasticitet. Kahlmeter Hvarför? 408 (1890).
2) bildl. (En blaserad människa) vaknar (stundom) .. utur sin dvala; hennes elasticitet är genast återstäld. Hasselroth Campe Theophron 91 (1794). Tanken .. saknar (stundom) ledighet, elasticitet, rytm. Larsson Kunsk. 41 (1909). — särsk.
a) motsv. ELASTISK 3 a: förmåga att kunna utsträckas efter behov l. att kunna lämpas efter omständigheterna, anpassningsförmåga; tänjbarhet. En viss elasticitet i samvetet. Geijer I. 7: 264 (1829). Med en makalös elasticitet följde den grekiska industrien i behofvens spår. TT 1871, s. 17. Med den elasticitet, .. (som de Geers) naturell ägde, (skulle han ha) kunnat utveckla krafter tillräckliga äfven för (större förhållanden). Paulson Minnestal i Gbgs VSH 59 (1897). — särsk. metr. om stavelsers förmåga att vid behov i vers kunna förlängas l. förkortas. Beckman Sv. versl. 28 (1898). Wrangel Dikten 147 (1912).
b) motsv. ELASTISK 3 b: spänstighet; motståndskraft. Den mänskliga naturens otroliga elasticitet, dess förmåga att reagera mot alla skadliga inflytelser. S. Almquist i Verd. 1884, s. 265.
Ssgr (till 1, i allm. fys. o. tekn.): ELASTICITETS-GRÄNS. maximum av belastning som en elastisk kropp kan uppbära utan att undergå en efter belastningens upphörande kvarblivande formförändring av sådan utsträckning att den är av ngn betydelse för det avsedda syftet. JernkA 1866, s. 40. —
-KOEFFICIENT. tal som angiver den förlängning som en tråd av ett visst material o. av en meters längd o. en kvadratmillimeters genomskärning undergår vid en belastning av ett kilogram; stundom = -MODYL. Fock 1 Fys. 204 (1853). 2 NF (1907). —
-LÄRA(N). —
-MODYL. tal som angiver den belastning som erfordras för att med sin egen längd förlänga en tråd av ett visst material av en kvadratmillimeters genomskärning; jfr -MÅTT. Fock 1 Fys. 204 (1853). Bäcklund Kropp. elast. 279 (1911). —
-MÅTT. (föga br.) = -MODYL. Fock 1 Fys. 204 (1853). —
-VÄRME. (knappast br.) avdunstningsvärme. Fock 1 Fys. 468 (1855).

 

Spalt E 402 band 7, 1921

Webbansvarig