Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EMMA äm3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[benämningen, som synes ha uppkommit på 1830-talet, är av okänt ursprung; möjl. är ordet urspr. identiskt med kvinnonamnet EMMA]
ett slags stoppad vilstol (med hög rygg); fåtölj. En mjuk emma. Se .. der, försjunken i en stor Emma — lik en fogel i sitt bo — muntra fröken Hellevi Husgafvel. Bremer Grann. 2: 143 (1837). Stora och dyrbart öfverklädda fåtöljer eller s. k. Emmor. Blanche Våln. 454 (1847). Levertin Magistr. 96 (1900). — jfr HOPSLAGS-, KUNGS-, VIL-EMMA.
Ssgr: EMMA-MATTA. [jfr GUNGSTOLS-, SOFF-MATTA]. 1 Emma-matta med tapisserisöm. Bouppt. fr. Växiö 1856. —
-STOL. = EMMA. SvT 1852, nr 32, s. 4. Der satt en tunn och gul gammal fru i en emmastol och läste. Benedictsson Ber. o. utk. 181 (1888).

 

Spalt E 514 band 7, 1922

Webbansvarig