epistel | SAOB

Publicerad 1922

EPISTEL epis4tel, r. (f. Förspr. t. Rom. 1 a (NT 1526); m. Lind (1749), Dalin (1850), Lundell) ((†) n.? Ludvigsson Norman 7 (c. 1550)); best. -n, ngn gg -tlen (Förspr. t. 2 Kor. (NT 1526), Ljunggren Bellm. 175 (1867)) ((†) -telen Förspr. t. Rom. 3 a (NT 1526), C. F. Dahlgren 4: 125 (1831); jfr Linder Regl. 85 (1886)); pl. -tlar ((†) -tier O. Petri Men. fall F 8 b (1526), Hof Skrifs. 174 (1753); -teler O. Petri Men. fall A 4 a (1526), Dens. Ors. A 4 a (1531));

förr äv. EPISTOLA, f.; best. -an; l. EPISTOLE, f.; best. -en.

Ordformer

(epistel Gal. (NT 1526) osv. epestel Förspr. t. Rom. 1 a (NT 1526). — epistola Förspr. t. NT 1526, s. 3 b, Förspr. t. Rom. 1 a (Därs.). — epistole Dryselius Turk. måne 246 (1694). — epistla Förspr. t. 1 Tess. (NT 1526), Förspr. t. Jak. (Därs.))

Etymologi

[jfr t. epistel; av lat. epistola, av gr. ἐπιστολή, av ἐπιστέλλειν, av ἐπί, på, med anledning av (se EPI-), o. στέλλειν, sända (se STÄLLA)]

1) brev (skriftligt meddelande); sändebrev; numera bl. (se dock slutet) med skämtsamt arkaistisk anstrykning. Hertugh Jöriens (av Sachsen) epistell (mot Luther). GR 4: 13 (1527). Den lilla epistel som jag under nyssförledna sommar skickade. Atterbom (1824) i 2 Saml. 27: 94. Wrangel Schwerin 207 (1912). — jfr KÄRLEKS-EPISTEL. — särsk. estet. litterärt, särsk. poetiskt alster i brevform. Horatius’ epistlar. Tegnér FilosSkr. 346 (1808).

2) sändebrev till ngn av de älsta kristna församlingarna l. ngn av de älsta enskilda kristna; nästan bl. om de i den nytestamentliga kanon upptagna breven från apostlarna o. de apostoliska fäderna. Sancti Pauli Epistola till the Romerska. (NT 1526). Ett fragment af en Paulinsk Epistel (på gotiska) är .. funnet i Wolfenbüttel. Geijer I. 1: 201 (1845). — parodierande. Fredmans 82 Epistlar. Bellman 3: 12 (1790).

Anm. till 2. I Melin Hel. skr. (1865) o. i Bibelkommissionens öv. av NT (1873) ersattes epistel i denna bet. med: brev, som därefter användts i följande öv.

3) utdrag ur en epistel (i bet. 2) l. (undantagsvis) annan biblisk text, ingående i en serie dylika utdrag, avsedda att uppläsas (l. sjungas, mässas) vid högmässogudstjänsten, ett för varje sön- l. helgdag (o. att nyttjas ss. predikotext vid aftonsångsgudstjänsten). NT 1526, s. Oo 1 b. Uti Högpredikan, skal Epistelen och Evangelium siungas för Altaret. Kyrkol. 2: 5 (1686). Melin Pred. 3: 83 (1852).

Ssgr: (3) EPISTEL-BOK. Evangelier och epistlar förekommo .. (under katolska tiden) i olika böcker, hvilka dessutom hade olika platser på altaret. Evangelieboken skulle alltid ligga på norra sidan, epistelboken på den södra. Hildebrand Kyrkl. konst 123 (1875). —

-FÖRFATTARE. —

(3) -TEXT.

Avledn.: EPISTOLAR, adj. till 1, särsk. till 1 slutet: brev-. Femtonhundratalets satiriska och epistolara litteratur. Söderhjelm Ital. renäss. 193 (1907).

Ssgr: epistolar-konst,

-stil. —

EPISTOLARISK, adj. (mindre br.) = EPISTOLAR. JournSvLitt. 1799, s. 212. Lyttkens o. Wulff (1889). —

EPISTOLISK, adj. (†)

1) till 1: brev-. Lindfors (1815). G. Dalin (1871).

2) till 3: epistel-. Våra antagna Evangeliska och Epistoliska Pericoper. SvLittT 1821, sp. 195. Reuterdahl KyrkH II. 2: 587 (1850). —

EPISTOLÄR, adj. = EPISTOLAR. (Madame de Sévignés) bref anses af hela Europa för de fullkomligaste modeler af den Epistolaira stylen. SP 1779, s. 1060. PT 1904, nr 210, s. 3.

Spalt E 694 band 7, 1922

Webbansvarig