Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ERBARMA, v.
Etymologi
[av t. erbarmen, av er- (jfr ER-) o. mht. barmen (se BARMLIG); jfr sv. dial. (Västerb.) erbarmäs, beklaga sig]
(†) sannol. bl. refl.: förbarma sig. Ihre Gl. (1769; angivet ss. nästan föråldrat). Heinrich (1814; med hänv. till förbarma).

 

Spalt E 701 band 7, 1922

Webbansvarig