| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
EREKTION e1räkʃω4n l. er1-, äv. -ek- (eräcktschón Dalin), r. (f. Dalin (1850), WoJ (1891)); best. -en; pl. -er.
fysiol. förhållande(t) l. tillstånd(et) att ett kroppsligt organ som innehåller svällvävnad gm blodöverfyllnad i denna blir l. är styvt; särsk. i fråga om membrum virile. (Patienten) hade plågsama erectioner om nätterna. VetAH 1810, s. 128.
Spalt E 702 band 7, 1922