| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
REGERA reje4ra, i Sveal. äv. -e3ra2 (rege´ra Weste; rejèra Dalin), v.1 -ade ((†) pr. sg. -er RA I. 1: 591 (1549), Ps. 1695, 283: 9; p. pf. -t Möller (1745, 1755)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -ING (se d. o.); -ARE, -ERSKA, se avledn.
1) vara den bestämmande, styra, leda, härska (se d. o. 1); inneha l. sitta vid (högsta) makten, äga att bjuda o. befalla, råda; ofta med bestämning (prepositionsuttr., vanl. med över l. i, l. obj.) angivande vad ngn härskar över; jfr ALL-, MED-REGERANDE.
a) i fråga om makt över l. ledning av (autonomt) område, rike, stat o. d.; särsk. (om monark o. d.): vara regent; i tr. anv. numera i sht med obj. betecknande rike, undersåtar o. d. Han regerade sitt rike, sina undersåtar med fasthet. Han regerar över l. i ett stort land. G1R 1: 264 (1524). Inghen (av adeln) wille tagha sigh höffuitzmandzdömet vppå, och regera folket. OPetri Kr. 318 (c. 1540). På then tijdhen tå Domare regeradhe, wardt en hård tijdh j landena. Rut 1: 1 (Bib. 1541). Att .. (hertig Magnus) sitt Furstenndöme icke sielff förestå och Regere kan. Rääf Ydre 1: 322 (i handl. fr. 1574). At regera öfver et Sällt Folk. PH 9: 740 (1771). De förenade rikena skulle under ett helt år regeras af ett tjugumannaråd. De Geer Minn. 1: 157 (1892). För första gången efter Cæsars död kändes det, att romarriket verkligen regerades. Grimberg VärldH 4: 236 (1930). jfr (†): Ett Ståthållardöme .. är ther en regerar. Schroderus Comenius 688 (1639). — särsk.
α) i ordspr. o. d. Strängia Herrar regera icke länge. Balck Es. P 7 a (1603). Allt för klookt Folck regera intet wäl. Grubb 26 (1665); jfr b. Wäl regera, är meer än förmeera. Därs. 876.
β) (numera knappast br.) med obj. betecknande topografiskt avgränsat område l. del av rike o. d. Denne hans son säya de regera alla desze öarna. Rudbeck Atl. 2: 46 (1689). Drottning Geiri regierade wästra deelen af Landet Giermania. Reenhielm OTryggw. 33 (1691).
γ) (†) ss. beteckning för att en erövrare behärskar l. är herre över ett område o. d. Söffuerin (Norby) regerar fasth j blegungh oc skone. G1R 2: 92 (1525). Därs. 9: 159 (1534).
δ) (numera bl. tillf.) refl., med pluralt l. kollektivt l. därmed jämförligt subj. (jfr b η). Slaverne .. jagade .. bort .. (varjagerna). Nu begynte de regera sig sjelfva. 2VittAH 13: 43 (1821, 1830). Den regering är den bästa som lär oss att regera oss själva. Holm 3BevO 256 (1948). särsk. (†) övergående i bet.: styras. Hvar stad skulle .. regera sig efter sine egne lagar. Dalin Montesquieu 53 (1755).
ε) (numera bl. tillf.) med särskild tanke på egenmäktighet l. godtycke vid utövande av riksstyrelse. Regera betyder .. (i regeringsformens bestämmelse att riksråden äga råda o. icke regera) att yttra sig öfver de förekommande mål efter behag och godtycko, samt utan bifogade skäl till meningens bestyrkande. CGTessin (1752) hos Ehrenheim Tess. 147. jfr: Redan Lundius hade ställt orden regera och handla godtyckligt såsom synonymer. BL 18: 157 (1850).
ζ) i p. pr., om furste l. monark: som innehar regeringsmakten, som är regent; äv. om furstehus l. ätt(gren) som sådan furste tillhör; förr ofta i mer l. mindre pleonastisk anv. Vi Gustaff .. af thett nampn then förste regerende konungh. RA I. 1: 261 (1540). Her Carll Swearikes regerende Arfurst. UpplDomb. 5: 210 (1599). At Anhaltiska Slägten delar sig i 4 Regerande Linier. Djurberg GeogrUngd. 103 (1781). Det regerande konungahuset. Strindberg NRik. 79 (1882). Då .. (Adolf Fredrik) 1751 blev regerande konung. Nyberg i 3SAH LXII. 2: 55 (1951). särsk.
α’) (†) i uttr. bli l. vara regerande(s), bli l. vara regent. G1R 28: 468 (1558). När såm konungh Erick bleff regerendes. BtFinlH 4: 379 (1569).
β’) (†) i sådana uttr. som Kungl. Maj:t nu regerande(s), Kungl. Maj:t som nu regerar, den nuvarande konungen. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 113 (1606). Förr ähnn Kongl. M:tt nu regerennde regementtedt emottogh. OxBr. 5: 28 (1613). RA II. 2: 92 (1617).
γ’) (numera bl. tillf.) i substantivisk anv.; särsk.: regent. Linné PVetA 1739, s. 5. At föreställa på mynt Regerandes .. ansigten. 1VittAH 4: 26 (1783). Ekelund 1FädH II. 1: 203 (1830).
δ’) (†) oeg., om drottning: som är gemål åt regerande monark (i motsats till: änkedrottning). BrinkmArch. 2: 138 (1674). Afreeste Hans Kongl. M:t till Kongsöhr, Jembwehl Hennes Kongl. M:t Regerande Dråttningen till Upsahla. HovförtärSthm 1682, s. 1549. Crusenstolpe Ställn. 9: 54 (1844).
b) i fråga om ledning som icke har karaktär av riksstyrelse l. statlig maktutövning o. d.; numera nästan bl. (vanl. dels i högre stil, dels ngt vard. l. mer l. mindre skämts.) i anv. som kunna uppfattas ss. bildl. anv. av a. Thet war skapat .., som gangn kunde göra och regeras skulle, Men han war jcke skapat, som sådana regera, nyttia och bruka skulle (dvs. människan). OPetri 3: 517 (c. 1535); jfr 4. En Adelzman må öfwer sine Landgodz och gårdar .. rådha och regera. Girs Edelh. D 5 b (1627). Denna .. Prelat .. har visligen regerat .. församlingen. Nordforss (1805). Jag ligger .. på Allmänna Sjukhuset, der den duktige d:r Bergstrand regerar. Fröding Brev 114 (1890). (Tidningen) Örebro-Kuriren .., där hr Harald Åkerberg .. regerar. DN(A) 1929, nr 283, s. 4. — särsk.
α) i fråga om högre l. övernaturliga väsens (särsk. Guds l. Jesu l. djävulens) makt. SalWijsh. 15: 1 (öv. 1536). Tu (Gud) .. regerar folcken på iordenne. Psalt. 67: 5 (Bib. 1541). At .. (Kristus) regerar .. öfwer alt thet, som är i Himmelen och på Jorden. Swebilius Cat. 2: 42 (1689). Såsom .. (Kristus) ifrån döden uppstånden är, lefver och regerar i evighet. Lindblom Cat. 16 (1811). En allt regerande Försyn. ÖoL (1852). särsk.
α’) (numera bl. ngn gg arkaiserande) i fråga om en högre makts ledning av en viss l. vissa människor l. hennes l. deras hjärta(n) l. liv o. d. OPetri 1: 101 (1526). Samme (helige) Ande haffwer .. Regerat .. Konung Götstafz hiertta. Svart Ähr. 82 (1560). (Kejsar Justinus’) Lefwerne .. bleff vtaff Gudh vnderligen regerat. Schroderus Os. 2: 49 (1635). At månge .. förgäta at bedia om then helga Andes regerande. Münchenberg Scriver Får. 107 (1725). Ps. 1921, 580: 2. jfr (†): Befallningsman svarade bed Gud regera dig, gack icke i Socknestugan, de slå ihjel dig. HSH 1: 245 (c. 1750); jfr 2. jfr äv. (†): (Herren) stelte min foot in på hellebergit och regerade min gong. Psalt. 40: 3 (öv. 1536). särsk. (†) i uttr. regera ngn till ngt, leda ngn så att han tillägnar sig ngt. (Jungfru Maria har blivit) aff .. then heliga Andha helgat .. vthi moderliffuet, och [alt] sedan regeratt aff samma Anda til alla dygder. KOF 1: 332 (1575).
β’) i fråga om onda väsens (särsk. djävulens) makt; ofta övergående i bet.: plåga, malträtera, ”anfäkta”; jfr 2. Wår eghin begärelse, werlden och dieffwlen vilia alt förmykit regera j oss. OPetri 1: 67 (1526); jfr μ β’. Det var maran, som regerade i vårt stall. Wigström Folkd. 1: 154 (1880). Den elake regerade en gång en flicka. En präst måste då driva ut honom. Landsm. VIII. 3: 156 (1899). Hellström Malmros 88 (1931). särsk. (†) i uttr. regera ngn till att göra ngt, åstadkomma att ngn gör ngt. (Djävulen) regerar .. (de ogudaktigas) hender ther til, at the med swerd förfölia ordet. OPetri 1Post. H 6 a (1555).
γ’) (i bibeln o. av bibeln påvärkat spr.) i utvidgad anv., i fråga om människors vistelse i himmelriket vid dess härskares sida; jfr REGNERA 1 b α slutet. (Martyrerna) regerade med Christo the tusende åren. Upp. 20: 4 (öv. 1780).
β) i fråga om överinseende över hushåll, tjänarstab o. d. 1Tim. 5: 4 (NT 1526). Hwszhålskonsten förskrifwer, huru en Huszfadher .. (o.) Maatmoder .. skole regera hwszfolcket. Schroderus Comenius 609 (1639). At hon skulle få regera i huset såsom en .. förståndig matmoder. Swedberg Lefv. 124 (1729). (I tio år) kunde hon nog hålla ut och regera sin grosshandlarvåning. Beijer BritaGrossh. 34 (1940). särsk. (†) i utvidgad anv., med obj. betecknande föremål: ha överinseendet över. Iag hade ingen annor som kunde regera nyklarna. VDAkt. 1655, nr 214.
γ) i fråga om kommunal (själv)styrelse o. d.; förr särsk. i uttr. vara regerande, utöva styrelsen. TbLödöse 548 (1620). Abram Hendrichssån sampt Rådhmen .. såm då haffua Regerande waritt. EkenäsDomb. 1: 3 (1623). Hellström Storm 103 (1935).
δ) (med prägel av fackspr.) i fråga om abbots l. abbedissas ledning av ett kloster. Björnståhl Resa 1: 318 (1772). Regerande abbedissan i Quedlinburg. FinT 1931, 2: 167.
ε) (numera bl. mera tillf., särsk. mer l. mindre skämts.) om ämbetsman i chefsställning: leda (ngt); särsk. om skolrektor; förr äv. dels om militär befälhavare: kommendera l. ha befäl över (ngra), dels om präst, övergående i bet.: utföra sina åligganden. The prester som wel regera j theres embete. OPetri 1: 178 (1527). Konungens häär war in til Howa kommen, och ther war än thå ingen som them regerade. Dens. Kr. 84 (c. 1540). (Skolmästaren) skal regera Scholan. LPetri KO 83 b (1561, 1571). Herr Salvius, som då var i Canzelliedt, och ded regerade I min frånvahru. AOxenstierna Bref 4: 4 (1642). särsk. i p. pr., i vissa numera obr. anv. Nu regerande Ep(hor)us. VDAkt. 1665, nr 371. Hans Nådes nu regerandhe Herr Landzhöfdinges wählmente recommendation. Därs. 1689, nr 110. Den regerande Borgmästaren af Hamborg. Lagerström PolKannstöp. 94 (1729).
ζ) i fråga om en människas makt över en annan enskild människa: kommendera (ngn), föra (ngn) i ledband, helt behärska (ngn), råda (över ngn) o. d. Qwinnonne städher iach icke ath hon andra lärer, och icke heller regera öffuer mennena. 1Tim. 2: 12 (NT 1526; Bib. 1541: at hon .. rådher). Drotning Sophia, som regerade sin Man. Dalin Hist. 2: 264 (1750). Hon .. tyckte om att han regerade henne med järnnäve. Wester Reymont Bönd. 3: 288 (1924). särsk.
α’) (†) i uttr. regera och hålla ngn till ngt, hålla (se HÅLLA, v.1 17 b β) ngn till ngt. Til godha sedher, henne regera och halt. TobCom. D 4 b (1550).
β’) i uttr. (icke) låta regera sig, (icke) låta styra l. kommendera sig. Ther en quinna icke låter regera sich, ther warder intit gott vthaff. OPetri 2: 206 (1528). Wallenberg (SVS) 1: 147 (1769). Möller (1807).
η) (tillf.) refl., med pluralt subj. (jfr a δ). De studerande (vid universitetet i Bologna) regerade sig efter egna lagar. Geijer I. 1: 211 (1845).
ϑ) (†) i uttr. regera för ngt, råda över ngt, ha bestämmanderätten över ngt; regera om ngt, övergående i bet.: bestämma angående ngt, disponera ngt. OPetri Tb. 184 (1527). Skall wår fogte .. regera om alla .. watw öster (dvs. utösningar av vatten ur gruva). G1R 7: 142 (1530).
ι) (†) med avs. på värksamhet: leda, dirigera; äv. med avs. på sjukdom: få bukt med. At han haffuer welath reghera spelet her. G1R 2: 248 (1525). Samme förderffuelige werck kan intet regeras. BOlavi 81 b (1578). Att regera en sådan slags seglats. Almqvist Mål. 125 (1840); jfr 4 b. särsk. med avs. på sång o. musik o. d. Schroderus Os. 1: 462 (1635). Een booklerdh klockare som kan regera sången. Murenius AV 302 (1655). Runeberg (SVS) 3: 96 (1832).
κ) (numera bl. tillf.) med avs. på känsla, affekt, sinnesart o. d.: vara l. göra sig till herre över, behärska (se d. o. 2 a), styra. Den .. sijne lyster .. / Inte wet .. regera. Stiernhielm Herc. 442 (1658, 1668). Han kan sin blodtörst knappt regera. Leopold 2: 328 (1793, 1815). Nordforss (1805).
λ) (i vissa trakter) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., övergående i bet.: härsklysten l. myndig l. befallande (se d. o. 1 b) o. d. Gumælius Bonde 222 (1828). Prosten i vår församling, som är en sträng och regerande man. Nilsson VännEmell. 240 (1955).
μ) oeg. l. bildl., med saksubj. Syr. 37: 18 (öv. 1536). Gull öfwer all Metall (Gud gifw’ ey öfwer flera) / och ibland Stenar wil en Diamant regera. Runius (SVS) 1: 304 (1713). Det är bläcket, som regerar verlden. Topelius Fält. 2: 8 (1856). Pengar regera världen. Ström SvenskOrdspr. 201 (1926). särsk.
α’) om himlakropp l. element o. d.; särsk. (numera bl. tillf.; se dock slutet): ha ett bestämmande inflytande över (ngt), råda över (ngt), bestämma (ngt); äv. intr., särsk. konstruerat med preposition. SalWijsh. 13: 2 (öv. 1536). Gudh giorde tw stoor liws itt stoort liws, som regeradhe daghen, och itt litit liws som regeradhe nattena. 1Mos. 1: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: råda över). Adlerbeth Buc. 61 (1807). särsk. (om ä. förh., fullt br.) enl. astrologisk uppfattning: avgörande invärka på (människor l. föremål l. tid l. mänsklig värksamhet o. d.); ofta intr. Ps. 1567, Kal. s. C 2 b. Saturnus regerer öffuer then swarte Melancholiam. Berchelt PestBeg. A 8 a (1588). När som Wäduren och Oxen regera, må man intet vplåta Hufwud ådran. Månsson Åderlåt. A 6 a (1642). Huru planeterne regera alla timar. Polhem Invent. 8 (1729). Skier Månens Quartala förändring om Dagen emellan Kl. 6 och 12, då Luften regerar, får man (osv.). Linné Öl. 304 (1745). Sön- och Fredagar äro lyckligast (för vigsel) och särdeles då lejonet regerar. Rääf Ydre 1: 110 (1856). Nyberg i 3SAH LXI. 1: 9 (1950).
β’) med subj. betecknande känsla, begär, sinnesstämning, lynnesart, själsförmögenheter o. d.; tr. o. intr.: behärska (se d. o. 2 d α), råda (över ngn), ha väldet (över ngn), besjäla; numera i sht med sådana subj. som beteckna en aktiv(erande) egenskap o. d. OPetri 1: 67 (1526). Schroderus Os. III. 1: 296 (1635). Såsom biskopen något lijtet talte, begynte han meera regeras af affecterna. ConsAcAboP 2: 465 (1663). Det stora Oförstånd, som jag offta hafwer märckt wåra Jord-Gummor regeras af. Hoorn Jordg. 1: Fört. 11 (1697). Personer, som af Kjärlek regeras. Aken Reseap. 126 (1746). Den njugghet, som regerade borgerskapet. Fryxell Ber. 6: 291 (1833). Han .. regerades aldrig af förutfattade meningar. HjNehrman i 3SAH 16: 357 (1902). särsk. med sakobj. Ehrenadler Tel. 76 (1723). En nedrig vinst regerade alla hennes afsigter. Nordenflycht (SVS) 3: 158 (1762). Söderblom Herdabr. 79 (1914).
γ’) [jfr α β’] (mera tillf.) om sjukdom o. d., övergående i bet.: ansätta l. plåga (ngn). (Den gamle mannen) tog ett grabbatag ibland efter tarmbråcket, som regerade honom. LundagKron. 1: 310 (1918).
δ’) (numera bl. tillf.) närmande sig bet. 5. GlRom. 6: 14 (Bib. 1541). Ehuruwäl then Reformerade Religionen .. regerar (i Nederländerna). Brask Pufendorf Hist. 285 (1680). At ju Svärds-rätten mycket regerade, så at den, som starkast var, tog mäst för sig. Dalin Hist. 1: 97 (1747). Boëthius Sedol. 100 (1782).
ν) [jfr språkprovet från 1811 under α samt REGNERA 1 b β] (vard., skämts.) med förbleknad innebörd, i uttr. leva och regera (jfr 7), om person: leva o. frodas o. d. Hur .. står (det) till med farbror Oscar? Han lever och regerar och är frisk och kry? Hedberg Iris 25 (1934).
2) [specialanv. av l. utvecklat ur 1 b α β’] (i sht ålderdoml. l. bygdemålsfärgat) i svordomar o. andra kraftuttr.; jfr ANAMMA 7 b, ANFÄKTA I 5, BESITTA 8; numera i sht i γ. Bellman (BellmS) 4: 85 (1769). Nu resa de. Djefveln regera dem. Kellgren (SVS) 6: 44 (1775). Var då tyst, det hin regera! Nordforss Theaterdir. 5 (1799). Topelius Vint. I. 1: 263 (1859, 1880). jfr: (Han) swor och bad diefwulen regera sig om icke (osv.). VDAkt. 1676, nr 246. — särsk.
α) utan utsatt subj.; jfr γ. Regera mej ä’ke två Rd. bästa priset. Envallsson FörlorPup. 13 (1790). Jag tänker, regera mig, också bruka mitt förnuft på Grimstahamn. Almqvist Grimst. 13 (1839).
β) utan obj.; jfr γ. Hagberg Shaksp. 1: 124 (1847). Här finns, böfveln regere, icke en droppe mera i flaskan. Topelius Fält. 1: 60 (1853). Dalin (1855).
γ) utan subj. o. obj., i sådana uttr. som anfäkta (l. anamma l. besitta) och regera! Regera och besitta! Si på Dansken, hur han svänger sig. Bellman (BellmS) 1: 202 (1790). Anfäkta och regera! .. Nu är Fan lös. Rutström Schiller Röfvarb. 17 (1799). Skål, pojke. När jag var i din ålder så anamma och regera. Fridegård LHård 149 (1935).
3) (†) i vissa refl. användningar.
a) behärska sig, styra sig, iaktta behärskning, hålla sig i styr. FörsprSalB KK 4 a (Bib. 1541). Understundom .. är (Saul) blefwen såsom rasande, att han intet hafwer kunnat regera sigh sielf. Rudbeckius KonReg. 393 (1619). Köp af hvarjehanda, som man alt för väl kan låta bli at köpa, om man kan regera sig. Berzelius Brev 8: 75 (1823).
b) i uttr. regera sig efter ngt, rätta l. foga sig efter ngt; (med självbehärskning) följa ngt. FörsprGT a 2 b (1541). At .. (barnen) giffua acht på Gudz wilia, regera sigh ther effter, och (osv.). LPetri 1Post. M 4 b (1555). (Skomakarskrået fick) Eena Rättebock, ther the mågha them effter retta och reghera. Skråordn. 35 (1596). Lehnberg Pred. 2: 168 (c. 1800).
c) [jfr motsv. anv. i fsv.] bete sig, förhålla sig, ställa sig. En tijdh komme monge munkar til Anthonium och wore begiärandes aff honom noghon lärdom huru the skulle regera sich j theras munkaleffuerne. OPetri 1: 478 (1528).
d) klara sig, reda sig; särsk. i fråga om kamp mot yttre (natur)hinder; särsk. i uttr. regera sig för ngt, klara sig för (l. undan) ngt. En sådan häfftigh Storm, att vij medh möda kunde regera oss på watnet. Gyllenius Diar. 32 (c. 1660). När det är halft vatn, har man möda at kunna regera sig för strömmen. Montan Segl. 38 (1787). Man (har) icke styre på ökstockar .. utan man skall regera sig med bara årorna. Almqvist AmH 1: 103 (1840). särsk.
α) i fråga om berusning; särsk. i uttr. icke kunna l. veta regera sig, särsk.: vara redlös. Petreius Beskr. 2: 174 (1614). BtHforsH 3: 195 (1643). TörngrenMål. 12 (1801).
β) i fråga om ngt som hindrar ngns rörelser o. gör honom otymplig o. ovig o. d. Dett skall vara besvärligit att hafva heelt kurass, ty en icke deruthi väll sigh regera kan. RP 13: 301 (1649). Almqvist Skälln. 8 (1838).
4) (†; se dock f slutet) med obj. betecknande föremål l. djur o. d.: hantera l. leda l. styra o. d.; äv. med objektet ersatt av bestämning inledd av prep. med (se a β).
a) med avs. på redskap, fordon, börda, handvapen, artilleripjäs o. d.: hantera, handha, handskas med (ngt), ”manövrera”; sköta o. d.; äv. intr. (se β). På deet the icke blifwa förhindrade, som seglen eller skytten regera skole. SvFlH 1: 509 (i handl. fr. 1570); jfr c. Tienaren, som hennes släda regerade medh en häst före. HH 20: 295 (c. 1640). Een persohn (i processionen) förmåhr eij allena bära eller regera dem (dvs. helgonbilderna). Barckhusen Cotossichin 59 (1669). At .. Ryttare-Handskarne äre af så .. styft läder .., at Ryttaren intet med dem kan regera sin wärja. LMil. 2: 519 (1691). Den andre (karlen) styrde och regerade plogen. Kalm VgBah. 171 (1746). Palmblad Fornk. 2: 153 (1844). — särsk.
α) i uttr. icke kunna regera ngt, sakna kontroll l. herravälde över ngt, icke ha ngt i sin hand, icke kunna behärska ngt. Oförmodheligen opkom en så stoor storm .., at the inth[et] kunde regera eller få fast qwarnen. ConsAcAboP 1: 269 (1647).
β) intr., i uttr. regera med ngt, handskas l. arbeta l. ”greja” med ngt. NoraskogArk. 4: 53 (1657). Herwarder steg till spelet (när kungen spelade ”tavel” och det gick illa för honom), och regerade intet lenge thär med, förr än thet gick better för Kongen. Verelius Herv. 96 (1672).
b) med avs. på fartyg o. d.: styra, navigera; äv. närmande sig l. övergående i bet.: föra befälet på (jfr 1 b). G1R 8: 242 (1533). Båsmenn .., som haffve förstond att regere thenne galleen. Därs. 21: 98 (1550). Hafwandes Skepparen honom (dvs. lotsen) .. intet at .. emootsäija, uthan .. beflijta sig til rätteligen commendera och regera sitt Skepp. FörordnLootzwäs. 1696, § 5. För den starka isen skul .. kunde man intet regera pråmarna. KKD 2: 46 (1707). Björn Pap. 34 (1794).
c) med avs. på tackel, segel, roder o. d.: sköta, handha o. d. G1R 8: 65 (1532). Gen.-ammiral-skeeppet .. gick i sank dherigenom .., at seglen, takkel och tyyg intet ret regerades utj wenningen. Spegel Dagb. 15 (1680). Med styrets regerande (måste) 20. personer arbeta. Humbla Landcr. 395 (1740). (Bladh o.) Hornstedt 99 (1783). jfr (med saksubj.): Råsegel, hvilka regerats af tvenne akterbrassar. Holmberg Nordb. 168 (1852).
d) med avs. på pänna: föra. Kan .. (sekreteraren) regera Pennan, så kan och wäl förretta någett mehra. RARP 3: 34 (1638). jfr: Jag låter mit temperament regera min fiäder. Wallenberg (SVS) 1: 199 (1771); jfr 1 b μ β’.
e) med avs. på musikinstrument: traktera. ”Effter här är et stort Orgelvärk”, som han vore skicklig ”at regera”. Fries 2Linné 2: 225 (cit. fr. 1743); jfr f slutet. jfr: (Han) regerar sitt instrument, men han regerar det tyranniskt. Geijer I. 8: 382 (1806); jfr 1 b.
f) övergående i bet.: reglera (ngt); äv. med sakligt subj. At Elden rätt regeras, tå medh meera, tå medh mindre heta. Stiernhielm Arch. D 4 b (1644). Att vid olika väderlek rätt kunna regera detta luftdrag. JernkA 1827, s. 517. Kanaler i själfva massan, hvilka regera draget. TT 1892, s. 35. — särsk. (fullt br.) mus. med avs. på delar av orgel under spelning: reglera l. dirigera l. sätta i funktion. Genom de olika manualerna regeras olika delar av orgeln. Hennerberg (o. Norlind) 1: 3 (1912).
g) med avs. på kroppsdel, i sht händer o. fötter: ha kontroll över, ha styrsel på, styra. The blefwo öffuermotton druckna och kunde hwarken händer eller fötter regera. Petreius Beskr. 2: 8 (1614). Porath Pal. 1: F 1 a (1693).
h) med avs. på djur (i sht dragdjur o. d.); särsk.: styra, tygla. Hwar och en Elephant baar itt torn .. ther .. Moremannen (var) som Bestien regeradhe. 1Mack. 6: 37 (Bib. 1541). Hästen (är) alt för yyr så at han af Ryttaren intet kan regeras. GenMRulla 1687, s. 857. (Lappens) hundar .. med hvilka han regerar .. sin hjord. Högström Lapm. 81 (1747). Almqvist TreFr. 3: 5 (1843).
i) om nerv; jfr INNERVERA 2. De (nerver), hvilka regera ansigtets muskler. Rein Psyk. 1: 405 (1876).
5) (†) med saksubj.: vara rådande l. förhärskande l. övervägande l. starkt framträdande, härska (se d. o. 3); äv. övergående i bet.: förefinnas, vara för handen, finnas; äv. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet.: förhärskande. Phrygius HimLif. 65 (1615). Hela folkslagets mäst regerande Laster äro (osv.). Dalin Arg. 2: 85 (1734, 1754). (Det bör utrönas) hvad slags bergarter i fältet äro regerande. Bergv. 2: 612 (1752). Den ostadighet .. som regerar i vårt språk, i afseende på Orthographien och Grammatikan. Sahlstedt CritSaml. 141 (1759). Förlåt gunstigt den ovårdsamhet som regerar i detta bref. Leopold (SVS) II. 1: 120 (1781). Den grad af upplysning, .. som nu regerar bland folket. Rosenstein 2: 379 (1789). BrinkmArch. 2: 73 (1815). — särsk.
a) om väder, vind o. d. VetAH 1762, s. 170. I Grekland omtalte de gamle 2 regerande vindar. Bergman Jordkl. 2: 113 (1774). Samma elaka väder har .. regerat i Värmland som omkring Uppsala. MoB 7: 13 (1800). särsk. (om storm) övergående i bet.: rasa. Et nordanväder, som regerade in uti Junij månaden. GBonde (1758) hos Trolle-Bonde Hesselby 166. Den Vattu-samlings oafbrutne längd, hvaröfver Stormen regerar. VetAH 1803, s. 14; jfr 6.
b) om tystnad: råda, härska. Nordenflycht (SVS) 3: 141 (1759). Vid aftonmåltiden regerade en .. andäktig tysthet. Lagerbring 1Hist. 3: 657 (1776). VDAkt. 1794, nr 42 (1793).
6) (†) om ngt som förorsakar skada l. ödeläggelse o. d. (särsk. om farsot, hungersnöd o. d.), övergående i bet.: härja, grassera, rasa. Then store pestilentz, uthi Upland .. regerer. RA I. 1: 591 (1549). I Mecca .. regerar .. hungersnöd. Hasselquist Resa 416 (1752). Masken i trägården regerade värre än de förra bägge åren. GBonde (1758) hos Trolle-Bonde Hesselby 167. Nordforss (1805).
7) (numera bl. vard.) fara fram (hänsynslöst l. självrådigt); föra ett fasligt liv, härja, bråka, rasa; väsnas, åstadkomma buller o. oljud o. d.; äv.: ”domdera”, föra ett ohyfsat l. våldsamt språk o. d., ”gorma”; äv. i uttr. leva och regera. OPetri 3: 79 (1530). Att Sven Nielsson .. slog först portthen op til Jöns Anbiörnsson och regerade ther en stund. JönkTb. 158 (1547). (Mannen) sosom så hijskeligen swär, och Regerar om Nattetijdh, när han heemkomer drucken. BoupptSthm 1667, s. 411. Låt bli att regera, Karl Johan lille, så slipper du ris! Palmær Eldbr. 145 (1841, 1848). (Hon) började .. regera öfver nissens lättja. Wigström Folkd. 2: 230 (1881). Många af .. (ungdomarna vid dansbanan) skratta och regera så det ekar i skogen. Rosenius Naturst. 26 (1897). Det skulle nog känna på för gubben. .. Kors, vad han skulle regera! Sjödin StHjärt. 297 (1911). Holm BevO 55 (1939: leva och regera). jfr (i dialektalt spr.): Det sprattler och lefver och regerer i hele fejlen, så det låter som femti brömser vore löse. Jolin Mjölnarfr. 46 (1865). jfr (†): At satan .. far illa med henne, i och vtur henne regerar och rasar. Münchenberg Scriver Får. Föret. § 10 (1725). — särsk.
a) i uttr. regera med ngn l. ngt, bete sig på ett hänsynslöst l. självrådigt l. överlägset sätt mot ngn l. med ngt, handskas (hänsynslöst) med ngn l. ngt; särsk.: ”härja” l. bråka med ngn l. ngt, ”gå an” l. fara hårdhänt fram mot ngn l. med ngt; äv.: ”domdera” mot ngn. Swänerne haffue någet riggerat mett bönderne i Nyköpungx Län. G1R 11: 277 (1537). (Han) prångede .. uth (spannmålen) och regerede thär medh alt som hann ville. Därs. 28: 58 (1558). Att det ej mera går för sig att regera med anslagen såsom förut. Hellberg Samtida 12: 81 (i handl. fr. 1865). Hvad det är för ett oskick att låta .. (pojken) regera med telefonen. Benedictsson Eftersk. 142 (c. 1885). När han .. fann att folket var hemma började han svärja och regera med dem. Wallengren Mann. 122 (1895). Hon fortfor att .. vara moderns passopp som hon kunde regera med hur som helst. Oterdahl En 69 (1927).
b) (†) slå l. sparka o. ”fäkta” (med armar o. ben). (Den sjuke) blef alt mer och mer orolig, regerade med händer och fötter. HdlCollMed. 15/4 1746. Bergman VSmSkr. 211 (1845). Schulthess (1885).
c) (†) i uttr. regera på ngn, skälla på ngn. Du (skall) få höra hur jag kan dundra och regera på skvadronen. Cavallin Kipling Gadsby 84 (1897).
8) (†) språkv. tr.
a) bestämma (ngts kasus l. form l. konstruktion o. d.), styra (ngt med avs. på kasus osv.); konstrueras l. stå med (ngt) ss. komplement; jfr REKTION. Wallenius Proj. H 4 b (1682). Verba regera sina vissa Casus. Sahlstedt FörsSvGr. 61 (1747). Det gifvas adjectiva som regera, d. ä. liksom hänföra sin bemärkelse til något annat ord, nomen eller verbum. Stridsberg FrGr. 117 (1793). Om ett ord, som (i syntaxen) innehåller grunden till ett annat ords förändring, säger man, att det regerar det andra. Trendelenburg GrSpr. 210 (1801). Intransitiva verber regera substantiver af beslägtad bemärkelse i accusativus. Boivie SvSynt. 41 (1826). Noreen VS 7: 89 (1906).
b) om konsonant: höra till samma stavelse som o. gå före (en vokal). Den consonans, som regerar sin vocalis. Pfeif DeHabitu 129 (1713).
9) (†) med saksubj., i uttr. regera omkring l. kringom ngt, sträcka sig kring ngt, omsluta ngt. En pelare-gång (borde) regera kring om hela torget. Creutz Vitt. 94 (1759). En balcon, som regerar omkring sjelfva Choret. FoU 15: 241 (1785).
REGERA SÖNDER010 40. (mera tillf.) fördärva (ngt) under utövande av regeringsmakten l. gm sitt sätt att regera. Ända sedan Lloyd George under kriget började att regera sönder (det liberala) partiet. DN(A) 1929, nr 143, s. 10. Därs. nr 317, s. 3. jfr sönderregerad.
-LUST. (†) = -sjuka. Regerlusten hos tidens tiltagsna Drottar. Lagerbring 1Hist. 4: 3 (1783). Möller (1807). —
-SJUK. [jfr d. regeresyg] (†) behärskad av begär att styra l. regera, makthungrig; härsklysten; lysten efter att dominera l. råda. Hanss Regersiuka hustroo. VDAkt. 1673, nr 95. Den helige Fadren i Rom och des regersjuke Prelater. Lagerbring 1Hist. 2: 321 (1773). Möller (1807). —
(1) -SJUKA. (reger- 1676—1913. regere- 1665) [jfr d. regeresyge] (numera föga br.) makthunger; härsklystnad; lust att dominera l. råda. Regeresiukan är något hoos hwar. Grubb 568 (1665). Af hämd och regersjuka förblindad. Porthan BrCalonius 85 (1794). Gadelius Tro 2: 105 (1913). —
-STÅND. [jfr t. regierstand] (†) maktägande skikt l. grupp. I af det werldsliga Regerståndet, i Höge och Mechtige i Werlden. Fernander Theatr. 79 (1695). —
(4 f slutet) -VÄRK, n. [jfr d. regerværk, t. regierwerk] mus. sammanfattningen av de delar i en orgel som ha till uppgift att överföra tangenternas rörelser till luftlådans spelventiler. Hülphers Mus. 307 (1773). Hennerberg (o. Norlind) 1: 30 (1912).
B (†): REGERE-KONST. om bok som behandlar konsten att regera. Nordberg C12 1: 14 (i handl. fr. 1690). —
-SJUKA, se A.
1) till 1.
a) (numera bl. tillf.) till 1 a: person som tillhör de maktägande (särsk. regeringen) i ett land; förr äv.: ledare, styresman, regent. OPetri 3: 40 (1530). Ther inga regerare äre ther faar folkit illa. SalOrdspr. 11: 14 (öv. 1536). (Landshövdingen) är satt .. till denne Landzortz Fader och Regerare. VDAkt. 1693, nr 463. (N. N. blir) väl med tiden .. en högt betald ”regerare” i .. (vårt) av regerare överbefolkade land. GbgP 1948, nr 84, s. 2. jfr med-regerare.
b) (†) till 1 b: ledare o. d. OPetri 1: 6 (1526). Gudh (satte) henne Mannen til hoffuudh och regerare. Dens. 3: 544 (c. 1535). (De unga) behöffua .. wel och moste haffua lärare och regerare. FörsprSalB KK 4 a (Bib. 1541). särsk.
α) om Gud ss. världens o. himmelens herre. OPetri 2: 425 (1531). Gudh alzmechtigh, huilken är all tings wppehållere och regerere. Carl IX Cal. 138 (1605). Wallin Vitt. 1: 228 (1823). jfr världs-regerare.
β) om militär chef l. anförare. Hwar the hadhe tå hafft en godhan förare och regerare, tå hadhe the wisseligha .. lagdt sina fiender nedh. OPetri Kr. 322 (c. 1540).
γ) bildl., i fråga om ngns herravälde över sig själv o. sina egna känslor o. handlingar. War tina Gärningars Herre och Regerare. Preutz Kempis 351 (1675).
REGERBAR, adj. mus. till 4 f slutet; om del av orgel: som kan sättas i funktion l. dirigeras (på visst sätt). Hennerberg (o. Norlind) 1: 107 (1912). —
REGERELSE, r. l. f. [fsv. regerilse] (†) till 1: styrande, ledande, regerande. Helsingius Bb 8 b (1587). Gudz församblings regerelse. Ekman Siönödzl. 285 (1680). Eklund Upf. 20 (1746). —
REGERERSKA, f. (†) till 1: kvinna som regerar l. styr l. har ledningen. At Qwinnan icke skal wara Mansens .. Regererska. Schroderus Albert. 2: 136 (1638). Linc. (1640; under gubernatrix). —
REGERLIG, adj. (numera föga br.) till 1, 4 h: som man kan styra l. hålla i styr; medgörlig, foglig; lydig; stilla, lugn. Linc. (1640). (Oxar) äro .. aff Naturen regerliga och spaka. IErici Colerus 2: 2 (c. 1645). Församblingen (hade) förmodat .. (kaplanen) wara en regerligh man. VDAkt. 1680, nr 271. Blanche Bild. 3: 9 (1864). Östergren (1935). jfr oregerlig.
Spalt R 779 band 21, 1956