Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ETYL ety4l, r. (m. Björkman (1889), WoJ (1891)); best. -en.
Etymologi
[jfr t. äthyl, eng. ethyl, fr. éthyle. Namnet är bildat av Berzelius av ETER III o. gr. ὕλη, materia]
kem. benämning på en i fritt tillstånd icke känd förening av kol o. väte som antages ingå i alkohol, eter m. m. Berzelius ÅrsbVetA 1835, s. 376. Blomstrand OrgKem. 21 (1877). — jfr BROM-, KLOR-, JOD-ETYL.
Ssgr: ETYL-ACETAT. ättiketer. SvFarm. 1 (1901). —
-ALKOHOL~002, äv. ~200. sprit, (vanlig) alkohol (se d. o. 1). Keyser Kemien 3: 171 (1876). 2NF 25: 1247 (1917). —
-ETER. egentlig eter (se d. o. III). Widman OrgKemi 24 (1895).

 

Spalt E 769 band 7, 1922

Webbansvarig