Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EUROPEISK ä͡u1rωpe4isk l. e1ɯ-, stundom äv1-, stundom -ro- l. -rå-, äv. -päj4sk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-ropisk Gustaf II Adolf, Retzius EtnolSkr. 80 (1847). -päisk (-pæisk) Brask Pufendorf Hist. 172 (1680), Tullberg SvRättskr. 176 (1862). -peisk Isogæus Segersk. 278 (c. 1700) osv. -pejsk Agrell Sthm 12 (1892))
Etymologi
[jfr t. europäisch, efter lat. europæus (se EUROPÉ)]
adj. till EUROPA l. EUROPÉ. Europeiska Ryssland. De europeiska folken, språken. Den europeiska jämvikten. Gustaf II Adolf 73 (c. 1620). En ryktbarhet, som vardt europeisk. Crusenstolpe Mor. 2: 73 (1840). Det stora Europeiska krig, hvari Sverge tagit en så ärofull del. Geijer SvarFryxell 92 (1846). (I Kairo) finnas europeiskt bygda gator och qvarter. Rosenius Himmelstr. 281 (1903). — jfr INDO-, MEDEL-, NY-EUROPEISK m. fl. — särsk.
a) (†) i pl. substantiverat: européer. Fruchter, hwilka osz Europiskom äro mycket obekandte. Kiöping Resa 91 (1667). Som skulle them Europeiskom wara tillåtit .. at (osv.). Isogæus Segersk. 278 (c. 1700).
b) i benämningar på naturföremål. Europeiska landsköldpaddan. Europeiska paddfisken. Den europeiska haren.
Avledn.: EUROPEISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) europeisk kvinna. 1Saml. 9: 285 (1777). Elkan Österl. 100 (1901).
2) (i sht skämts.) europeiskt språk l. sätt l. manér. Kyssa på europeiska. Morgonp. 1898, nr 49, s. 2. (Japanskan) har placerat sig på europeiska, d. v. s. hon sitter som vi med fötterna dinglande mot golfvet. Nyblom Österut 107 (1908). Jfr: Tala riktigt europeiskt. Sturzen-Becker 3: 8 (1861). —
EUROPEISKHET, r. l. f. (mindre br.) Denna europeiskhet i idéerna och sympatierna. Steffen ModEngl. 325 (1893).

 

Spalt E 773 band 7, 1922

Webbansvarig