| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
EVIGHET e3vig~he2t, ngn gg ä3vig~ (ä`vigghét Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 2; mindre br.) -er.
1) egenskap(en) l. förhållande(t) l. tillstånd(et) att vara evig. — särsk. motsv. EVIG 1. Gudz Alwetandeheet, .. Alzmechtigheet och Ewigheet. Emporagrius Cat. B 6 a (1669). (Gud) har .. lagt evigheten i människornas hjärtan. Pred. 3: 11 (Bib. 1917). särsk. (knappast br.) motsv. EVIG 1 d. Och om Äsopus endast lefde än, / Han visst gaf evighet i mången fabel, / Åt eder, ädla Vargar, Räfvar, Bockar. MarkallsN 2: XII (1821).
2) konkretare: evig tid; dels, med tanken riktad på utsträckningen framåt, om tid som saknar slut, särsk. om tillvaron efter döden l. den yttersta domen, ofta liktydigt med: livet efter detta, det kommande livet; dels med tanken äv. riktad på utsträckningen bakåt, om tid som saknar såväl början som slut; äv. i fråga om sådant som ligger utom det timligas l. förgängligas gräns o. ofta i uttrycklig motsättning mot tiden l. det timliga, l. om värklighet som icke är i tiden l. icke beror av tiden. Honom (dvs. Jesus Kristus) ware prijs nw och in till ewoghetennes dagh. 2Petr. 3: 18 (NT 1526; gr. εἰς ἡμέραν αἰῶνος, Vulg.: in diem æternitatis; öv. 1883: till evig tid). Wår heele nation i ewighett een outhsläckeligh skam och nese tillfoge. RARP 1: 19 (1627). Glaset rinner, Tjden går, / Ewigheten förestår. Warnmark Tuktesp. 7 (1687). De fordna dygders tempel, / För evigheten rest på denna jord. Geijer I. 3: 180 (1811). Gamen, som förtär min barm, skall jag, / Prometheus lik, i evigheter nära. Runeberg 2: 154 (1830). Du är och förblifver i all evighet det komplettaste dumhufvud, som någonsin burit en prestrock. Carlén Repr. 100 (1839). I tid och evighet. Cederschiöld Riehl 2: 94 (1878). Tiden är kort, evigheten nära, och dock fråga människorna så föga efter den senare. PT 1906, nr 258 A, s. 3. — särsk.
a) (i sht vard.) i uttr. i (all) evighet, ss. förstärkning vid aldrig. Aldrigh j ewigheet skal bewijsas någhot förrädheligit wara handlat. Chesnecopherus Skäl Oo 4 a (1607; ur härtig Karls svar på Sigismunds beskyllningar av år 1595). Jag kan i evighet aldrig gå in härpå. C. Snoilsky (1886) hos Warburg Snoilsky 273.
b) i vissa uttr. med syftning på tillvaron efter döden.
α) (numera bl. i högre stil) i uttr. gå (vandra, komma) till evigheten l. in i evighetens värld o. d., dö. Han egde tvänne Söner och Otta dötrar; alle för detta bortgångne i evigheten. Wettersten Forssa 106 (c. 1750). Bägge (läkarna) voro på vägen at göra sina patienter följe till evigheten. Porthan BrefSamt. 1: 161 (1789). (Den som lever o. dör utan tron) går .. in i evighetens värld utan hållpunkt, utan fäste, utan hem. Rudin OrdUngd. 3: 107 (1903).
β) (vard.) i uttr. skicka (sända, förpassa o. d.) till evigheten, döda. (Polackerna) funno .. 40 (kosacker) ännu lefvande, hvilka de strax skickade til evigheten. Nordberg C12 1: 556 (1740). (Han) gav honom respass till evigheten. Molin Ådal. 132 (c. 1895).
c) med tanken särskilt riktad på evigheten ss. saknande början. FörsprEf. (NT 1526). Genom wor herra Iesum Christum .. som leffuer och regnerar .. aff ewigheet j ewigheet. Mess. 1531, s. B 4 a. Emporagrius Cat. K 2 a (1669). En allsmäktig Gud bodde (enl. kristendomen) osynlig och formlös i evigheten; den öfriga naturen var död, en liflös klump. Tegnér (WB) 2: 253 (1812).
d) (i sht vard.) motsv. EVIG 1 h: tid som förefaller att aldrig taga slut. Har icke det redan varit en liten evighet som vi saknat Er? Fahlcrantz Lessing Sampson 30 (1822). Det dröjde evigheter, innan de kommo i båt. Strindberg Hems. 7 (1887). Var enda liten bit (av gåsköttet) skulle skrapas en hel evighet, sköljas och läggas .. att avrinna. Bendz Piltr. 78 (1918).
e) (vard.) motsv. EVIG 1 i, om väglängd l. myckenhet som förefaller oändlig. En evighet af efterkommander skämde bort så många förslag. C. A. Ehrensvärd 38 (1782). En evighet af trappor! A. Geijer (1846) i Solnedg. 3: 96. Eklundh Folk 30 (1918).
-GÖRA, n. (vard.) arbete som förefaller att aldrig vilja taga slut. TT 1899, B. s. 78. Det var ett helt litet evighetsgöra att få vinterskorna i ordning. Antarctic 2: 297 (1904). —
-KEDJA. tekn. ändlös kedja (i elevator). Jag hade att passa tre rännor, däri evighetskedjorna löpte, när de drogo stockarna in i sågen. Melander Arb. 49 (1917). —
-KÄNSLA. känsla av oändlighet. En djup evighetskänsla, en trånad efter idealet. Melin i SAH 41: 155 (1866). —
-LAMPA. ständigt brinnande lampa, t. ex. sådan som förekommer i katolska kyrkor. Lindgren Ital. 166 (1896). —
(2) -LIV.
1) liv som är inriktat på evigheten. Hvad är alltså evighetslifvet? Det är, helt kort och enkelt: att söka först efter Guds rike och hans rättfärdighet. Rudin 2Evigh. 2: 574 (1866, 1889).
2) liv i evigheten. Här finns mycket religiöst tal, som röjer ett sökande efter Gud … Det kan i någon mån bereda ett vackert tidslif men skänker ej evighetslif. Billing Betr. 673 (1907). —
-LÅGA. i vissa konstruktioner för gasbelysning: ständigt brinnande mindre gaslåga medelst vilken den egentliga lyslågan tändes på rent mekanisk väg; sparlåga. TT 1895, Allm. s. 207. —
(2) -LÄNGTAN. längtan efter evigheten. Melin Pred. 1: 62 (1844). Den evighetslängtan, som klappar i .. (människans) hjerta. Genberg VSkr. 1: 91 (1874). Quennerstedt StrSkr. 2: 224 (1904, 1919). —
-SKRUV. tekn. i båda ändar lagrad skruv, medelst vilken oavbruten rörelse överföres till ett tandat hjul; ändlös skruv. Eneberg Karmarsch 2: 437 (1861). 2NF 25: 1217 (1917). —
(2) -TRO. Rydberg Dikt. 1: 107 (1882). Den falska frid, som, fast den mist evighetstron, känner sig belåten i det närvarande. PT 1895, nr 91 A, s. 3. —
-VARELSE. evig, odödlig varelse. Men du, o människa, älskar du icke denna möjlighet att vara en själ, en evighetsvarelse? Rudin OrdUngd. 1: 6 (1889, 1894). —
(2) -VÄRDE. värde för evigheten. (Luthers lilla katekes) är .. till .. sitt oskattbara evighetsvärde den yppersta bok vi äga, näst efter ”böckernas bok”. Wåhlin Skoltal 211 (c. 1890).
Spalt E 793 band 7, 1922