Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EXTRAKTIV äk1strakti4v, stundom 30~2 l. 40~1, adj.
Etymologi
[jfr t. extraktiv, eng. extractive, fr. extractif; till stammen i EXTRAKT]
1) (föga br.) kem. (o. metall.) som kan extraheras l. utdragas, som fås gm utdragning; jfr EXTRAHERA 3. VetAH 1800, s. 99. Nyblæus Pharm. 204 (1846). Ekbohrn 2: 373 (1904).
2) ekon. om industri l. näring: som uttager naturtillgångar (t. ex. mineraltillgångar ur jorden, fisk ur fiskevatten); motsatt: reproduktiv. Bergstedt Clément 131 (1868). Steffen EnglVärldsm. 18 (1898).
Ssg: (1) EXTRAKTIV-ÄMNE103~. kem. urspr. om ett ämne som antogs vara gemensamt för alla växter o. som kunde gm lösningsmedel utdragas; senare ett slags kollektiv benämning för vad som vid extraktion av ett organiskt ämne återstår ss. obestämbar rest, sedan övriga beståndsdelar blivit avskilda o. bestämda; numera äv. användt om åtskilliga bestämbara beståndsdelar i organiska ämnen. Berzelius i FKM 1: 137 (1806). Riset är .. rikast på kväfvefria extraktivämnen (stärkelse, socker, dextrin). Elfving Kulturv. 38 (1895). S. k. extraktivämnen ur kött (kreatin, kreatinin, hypoxantin m. fl.). 2NF 20: 331 (1913).

 

Spalt E 876 band 7, 1922

Webbansvarig