| Publicerad 1919 | Lämna synpunkter |
FACKVERK fak3~vær2k, n.; best. -et; pl. =.
1) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] byggn. o. tekn. till FACK, sbst.1 1 a: konstruktion där det bärande l. stadga förlänande elementet utgöres av flera fack. Westin Hållfasthetsl. 106 (1888). (Lyftkranens horisontella arm) är utförd i fackverk. Tekn. tidskr. 1900, Allm. s. 153. 2 NF 16: 1010 (1911; i fråga om ramar på lokomotiv). — särsk.
a) motsv. FACK, sbst.1 1 a α, i fråga om brobyggnad; gallerverk. Tekn. tidn. 1871, s. 404. (Överbyggnaden i bron utgöres av) parallella fackverk af stål på pelare och landfästen af granit. Sv. turistfören. resehandb. 1: 7 (1894). 2 Uppf. b. 9: 281 (1905).
b) (mindre br.) motsv. FACK, sbst.1 1 a β, i fråga om husvägg, takstol o. d.; i fråga om väggkonstruktion väsentl. liktydigt med ’korsvirke’, ’bindningsverk’; jfr KORS-VERK. Tekn. tidskr. 1877, s. 28. I .. Stuttgart äro de flesta boningshus, .. med undantag af jordvåningen, .. bygda med fackverk. Därs. 1878, s. 55. Vid större spännvidder använder man .. (för takstolskonstruktioner) till ”fackverk” sammanställda triangulära försträfningar, än af trä, än af järn och trä. 2 Uppf. b. 1: 428 (1898).
2) [jfr motsv. anv. i t.] (mindre br.) närmast anslutande sig till FACK, sbst.1 4, om ngt som är indelat i fack. Skiljeväggar i fackverk, lådverk, bokhyllor, skåpsinnanrede. Eneberg Karmarsch 1: 195 (1858). Till sin textur visar .. (levern) sig bestå af ett fint fackverk af bindväf, inneslutande dess kompakta substans. Thorell Zool. 1: 58 (1860). — [jfr motsv. anv. i t.] i överförd anv., om (vetenskapligt) system o. d. som är fastställt in i detaljer (o. därigm lätt kan bliva ett hinder för l. en hämsko på utvecklingen). (Om formernas utvecklingstendenser beaktas,) är systemet sjelf icke ett dödt fackverk, utan en i den framåtskridande vetenskapen sig för oss småningom utvecklande skapelse. Agardh Vextsyst. method. 40 (1858). I samma mon .. (människosjälarna) äro individuelt utpräglade (låta de) mindre adequat .. inpassa sig i ett systems fackverk. L. M. Wærn i Ny sv. tidskr. 1880, s. 427.
II. [av t. fachwerk, vari förleden från början synes ha bet.: avdelning (av ett systematiskt indelat helt)] skogsv. system för (l. grupp av metoder för) skogsindelning o. skogsavverkning, varvid dels ytvidden, dels virkesmassan lägges till grund. Jernk. annal. 1851, s. 383. 2 NF (1907).
-BJÄLKE. särsk. till I 1 a: av fackverk sammansatt bärbjälke (av järn l. trä), gallerverksbjälke. —
(I 1 a) -BRO. gallerverksbro. —
-BYGGNAD. särsk. till I 1 b. —
(I 1 a) -BÅGE. —
-KONSTRUKTION. —
(II) -METOD. —
(I 1 a) -PELARE. (järn)pelare av fackverk. —
(I 1 b) -STOL. takstol av fackverk. —
(I 1 a) -STOLPE. stolpe av fackverk. —
(I 1 a) -STÅNDARE. (-verk- Tekn. tidskr. 1897, B. s. 35; samma s. äv. -verks-) ”vertikal” i fackverk. —
(I 1 a) -VALV. —
(I 1 b) -VÄGG.
Spalt F 30 band 8, 1919