| Publicerad 1921 | Lämna synpunkter |
FALSK fal4sk, adj. -are; n. o. adv. -t fal4skt, vard. stundom fal4st (jfr skrivningen falst Mark. 14: 57 (NT 1526), Verelius 63 (1681) m. fl. samt ”(Man) säger .. i dagliga umgänget .. falst”. Moberg Gram. 99 (1815)).
1) som strider mot l. saknar faktiskt underlag l. stöd i verkligheten, ogrundad; som saknar skäl l. fog för sig, obefogad. Påståendet visade sig vara falskt. Hon hade gjort sig alldeles falska föreställningar om lifvet i huvudstaden. Det var falskt alarm. Falsk stolthet. Seså, ingen falsk blygsamhet nu! Ther kom itt falskt rychte, huru Antiochus skulle wara dödh. 2 Mack. 5: 5 (Bib. 1541). Måtte .. vår gissning (att Carlsson gift sig med sin syster) vara falsk. Ågren Gellert 51 (1757). Drifven af en falsk hederskänsla. B. Höijer i LittT 1797, s. 98. (Framställningen av filosofiens historia) skulle vid ett Gymnasium svårligen kunna blifva annat än högst ytlig, och derföre endast gifva Lärjungarne falska och förvirrade begrepp. Ber. af rev. ö. el.-lärov. 1824, s. 39. Falsk blygsel bör aldrig hindra någon att för läkaren upptäcka sjukdomar af hvad namn och beskaffenhet som helst. Hartman Husläk. 45 (1828). Leontes önskar Eurysakes’ död och glädes som ett barn vid den falska underrättelsen därom. Cavallin (o. Lysander) 33 (1879).
2) som strider mot vad som hålles för sant o. rätt; vilsefarande, villo-, irr-. Sprida falska läror. GR 1: 254 (1524). J Israels hws (är) falsk Gudz tienst. Hos. 11: 12 (Bib. 1541). Prästerskapet (begärde), at vår f(urstlige) N(åde, hertig Karl) och riksens råd ville afsättia them, som voro af en falsk religion, ehvar the vore antigen i andeligit eller verldzligit kall. RA 3: 49 (1593). Politiquen som Religionen hörer til Geographien; det som är rätt i det ena, är falskt i det andra Landskapet. Björnståhl Resa 2: 94 (1773). Wulff Petrarcabok 95 (1905).
3) som innehåller ngt fel, som det är ngt fel med, behäftad med fel l. oriktigheter; som strider mot reglerna (l. mot vad som befunnits ändamålsenligt o. d.); som brister i noggrannhet l. exakthet, bristfällig. Jtt szådana Argument (dvs. slutledning) är falst. GR 5: 171 (1528). The falske Rijmordh, som äre aldeles lijke til Bookstäfwerne. Arvidi 36 (1651). Hvar enda falsk tanke, hvart enda lågt uttryck, käns såsom en örfil på Smakens kind. Kellgren 3: 220 (1793). Citationen (befinnes) vara falsk. Agardh Bl. skr. 1: 378 (1836). Sextolen .. (är) Såsom delad triol, rigtig .. Såsom dubbeltriol, falsk. Möller Lärob. i mus. 11 (1880). Falskt läge hos handen (vid skrivning). Holmqvist Om skrifn. 20 (1890). Falska analogier med hänsyn till likhet, släktskap, arv, tradition och utveckling. Larsson Johannsen (1917; boktitel). — särsk.
a) (mindre br.) om räkneoperation l. kalkyl, (slut)summa o. d. Vppå Konungzör (äro) .. 336 oxer, Och ther med är thenn Summa falsk, som thu oss .. tilskreff. GR 16: 594 (1544). Stiernhielm Arch. P 2 a (1644). Räkningen är falsk: (lat.) ratio non constat, non convenit. Lindfors (1815).
b) mus. om ton (äv. tonansättning): som är för låg l. för hög, oren; om ackord: missljudande, som innehåller oren(a) l. ej till det avsedda ackordet hörande ton(er); om sång l. musik: som rör sig med falska toner l. ackord; äv. om röst, illa spunnen sträng o. d.: med störande biljud. Ingen falsker Thon får någons Öra bry. Eldh Myrt. 155 (1723, 1725). Envallsson Mus. lex. 99 (1802). Ett falskt ackord. Snoilsky 2: 113 (1881). — (†) i uttr. falsk kvint, förminskad kvint. Miklin Marpurg § 6 (1782).
c) [av fr. faux pas; jfr eng. false step] i uttr. falskt steg, vanl. i förb. göra l. taga ett falskt steg, stiga l. trampa miste l. fel; numera nästan bl. bildl. med avs. på missgrepp, (förhastad) olämplig åtgärd o. d. (som omintetgör l. äventyrar ens planer l. avsikter). Han .. steg mycket varsamt, likväl giorde han et eller tu falska steg, afsides af vägen. Lagerström Bunyan 1: 81 (1727). Kolmodin Qv.-sp. 1: 312 (1732). Han vore omgifven af fiender .. och fruktade att taga något falskt steg. Odhner G. III 1: 73 (1885).
d) tekn. i uttr. falsk luft, luft som intränger i en ugn o. d. från annat håll än gm därför enkom avsedd(a) öppning(ar). De murade ugnarne äro .. sällan fullkomligt täta utan insläppa falsk luft, hvarigenom draget försämras. TT 1895, K. s. 22. 2 NF 14: 573 (1910; i fråga om kolmila).
e) i uttr. falsk väg, väg som leder från målet, som för vilse. Nyblom Hum. 193 (1874). Herrn .. saknar icke fallenhet (för studier), men herrn är inne på en falsk väg. Herrn trasslar in sina tankar och ord. Svedelius Förfl. lif 302 (1887).
f) om en persons l. en frågas ställning l. läge, l. om det ljus l. den dager vari ngn l. ngt ses: skev, missvisande, som hindrar en riktig uppfattning av personen l. saken i fråga. Frågan har kommit i ett falskt läge. Ödmann Pred.-utk. 169 (1808). Afståndet från vår egen tid och närheten till Kristi och apostlarnes hafva .. ställt dessa äldsta kristna i en falsk dager för vår betraktelse. (Cavallin o.) Lysander 309 (1876). Äfven kungen fann, att positionen väl blefve till utseendet något falsk genom Posses afgång (från statsministerposten). De Geer Minnen 2: 261 (1892). Den som förmenar sig leva med i något oerhört äventyr, .. den ser mot min vilja dessa saker i ett falskt ljus. Granlund Carlé Odåg. journ. 6 (1915).
a) om person: som i bedrägligt syfte visar sig annorlunda än han i värkligheten är, som umgås med svek, svekfull, bedräglig, ”dubbel”; trolös, stundom särsk.: otrogen (mot ens käraste l. käresta); hal; opålitlig (äv. om vissa djur, t. ex. katt o. räv); stundom: lömsk; äv. om ngns karaktär, sinnelag, ”hjärta” o. d.; om utseende, blick o. d.: som röjer l. vittnar om l. ger intryck av (en inneboende) falskhet. En falsk vän. Det är en falsk människa, som man inte kan lita på. En falsk uppsyn. En falsk blick. Ett falskt leende. Herre .. förnim mina böön, then icke vthaff en falsk munn gåår. Psalt. 17: 1 (Bib. 1541; Bib. 1917: den kommer icke ifrån falska läppar). Iagh .. haffuer icke vmgengelse medh the falska. Psalt. 26: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: hycklare). See til, at tijn Gudz fruchtan icke är itt skrymterij, och tiena honom icke medh falskt hierta. Syr. 1: 36 (Bib. 1541; Sept. μὴ προςέλϑῃς αὐτῷ ἐν καρδίᾳ δισσῇ). (Aeneas) den falske räf. A. Wollimhaus (c. 1669) i 2 Saml. 1: 125. Den som med sin vän talar et, men menar et annat, kallar jag falsk. Dalin Arg. 1: 193 (1733, 1754). Öronen .. dragas tillbaka då (katt-)djuret blir retadt, hvarigenom det får ett ytterst falskt utseende. Nilsson Fauna 1: 107 (1847). Ack, hvarför trodde jag den falska tungan? Oscar II 2: 106 (1861, 1887). Frankrikes .. bundsförvandt, den mot alla falske konung Fredrik i Preussen. Malmström Hist. 3: 8 (1870). — särsk.
α) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Falsker Wän är en ond lockefogel. Grubb 201 (1665). Falsker går intet brystgiänges. Dens. 832. Söter mun, falsker hund. Serenius (1741). Falsk mans spel är ärlig mans död. Sv. ordspråksb. 33 (1865).
β) (†) med indirekt obj. Huar tu findher en fultro ven, / tu vardhar honom icke falsk. Visb. 1: 108 (c. 1620). Nyrén Charakt. 5 (c. 1765).
γ) i uttr. falskt vittne, som vittnar vad han vet vara osant. Mat. 26: 60 (NT 1526). Itt falskt witne bliffuer icke ostraffat. Ordspr. 19: 5 (Bib. 1541).
δ) (†) i uttr. falsk spelare, falskspelare. Falske Spelare .. nära sigh med bedrägelighe Tärningar, förteknade Kort. Schroderus Hoflefv. 189 (1629). G. Thomée († 1867) hos Kindblad.
ε) i utvidgad anv. om ngt sakligt tänkt ss. handlande l. värkande: förrädisk, lömsk. Nej, falska härjande metall / Ej mig din boja fängsla skall / I jemt begär och jemt bekymmer. Wallin Vitt. 2: 239 (1803; till guldet). En råtta gnälde om falska fällor. Forsslund Djur 14 (1900).
b) om yttrande l. handling, hållning l. uppträdande, avsikt, plan o. d.: som avser att bedraga l. föra bakom ljuset; bedräglig; icke ärligt l. uppriktigt menad; hycklad; särsk. om löfte l. utfästelse: ej avsett (-sedd) att hållas l. uppfyllas. Falska förespeglingar. Wij .. haffwom .. forstondit hans falska wpsaath. GR 2: 99 (1525). Medh sööt Ord, och falsk lyffte, locka en til at bekänna een miszgerning. Stiernhielm VgL Ordel. (1663; under kuska). (Jag kommer ej) som en smickrande Cavalier, hvilken ärnar med falsk ödmiukhet .. vinna Eder vänskap. Dalin Arg. 1: nr 3, s. 2 (1732). (Kvinnan är) En blåögd lögn, som med falska tårar / alltjämt oss tjusar, alltjämt oss dårar. Tegnér 1: 82 (1825). Hoppets falska löften. Runeberg 2: 188 (1830). (Soldaten) bet (då laddning kommenderades) af sin långtobak, som om det varit en patron. Jag .. observerade detta falska grepp. H. Lilljebjörn Hågk. 1: 90 (1865). — särsk. i uttr. falskt vittnesbörd, falsk ed o. d. Mat. 19: 18 (NT 1526). Tv skalt icke bära falskt witnesbyrd emoot tin nästa. 5 Mos. 5: 20 (Bib. 1541). Mäd falsk edh bedrag tin nesta eij. J. Erici (1588) i 2 Saml. 4: 175. Falsk edgång. Strinnholm Hist. 3: 614 (1848).
c) om föremål som man ej kan lita på; särsk. om mark l. grund l. väg där ngn färdas o. d.: bedräglig, opålitlig, osäker, förrädisk. Marken är falsk. The .. äro lijka som en falsk boghe. Hos. 7: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: en båge som sviker). Ynnest äher falsk, och fägringh är fåfängeligh. Sv. ords. C 7 b (1604). (De skulle undersöka) om grunden (där fästningen är uppförd) är falsk och lööss, för thet att det är bygt på sanden. RP 8: 281 (1640). Ett strömdrag .. der isen var falsk. Afzelius Sagoh. X. 1: 208 (1864). jfr: Hoftrappornas falska halka. E. Brahe Instr. f. P. Brahe A 3 a (1756).
d) om förhoppning, tröst o. d.: bedräglig, gäckande, som visar sig l. kommer att visa sig hava varit en illusion. Invagga sig i, nära falska förhoppningar. Schroderus Os. 1: 453 (1635). At säkre syndare .. icke måtte draga häraf någon falsk tröst. Nohrborg 512 (c. 1765). Wecksell D. Hjort 32 (1862).
e) [efter lat. falsa fides] (i poesi o. högre stil, föga br.) i uttr. falsk tro, trolöshet. Hon (Svea) mins .. / Tyranners falska tro. Nordenflycht Svea 9 (1746).
f) om mått l. vikt som rymmer, resp. väger antingen för mycket l. för litet; jfr I 3. Falsk wågh är Herranom een styggelse. Ordspr. 11: 1 (Bib. 1541). Brukar någor i handel, upbörd eller utgift, falskt mått eller vigt: straffes som för tiufnad. HB 8: 2 (Lag 1734). — Falsk tärning, så avvägd att ett visst antal ögon skola falla upp vid kastet. Serenius (1741).
g) [jfr d. sejle under, føre falsk flag, t. unter falscher flagge segeln] i uttr. falsk flagg (förr äv. flagga), om främmande nations flagga (jfr I 3) använd i bedrägligt syfte; i sht i förb. segla under l. föra falsk flagg, vanl. bildl. V. Rydberg (1870) hos Warburg Rydberg 2: 100 (bildl.). En del främlingar segla under falsk flagg och sälja sina varor under svensk ursprungsbeteckning. NDA-VL 1911, nr 192, s. 2.
III. förfalskad, eftergjord, icke äkta l. genuin, skenbar.
1) för att beteckna ngt ss. en brottslig o. straffbar efterbildning l. efterhärmning av det som uttryckes gm huvudordet; äv. i motsv. anv. om person.
a) om handelsvara l. fabrikat, mynt, affärshandling, dokument o. d., namn(teckning), sigill, nyckel m. m.: förfalskad; understucken. Utprångla falska tvåkronor. Falsk ursprungsbeteckning (å fabrikat l. handelsvara). Testamentet befanns vara falskt. Eth falst mynthe är slagit vppunder wan (dvs. under vår) stempell. GR 6: 332 (1529). Wij skole fruchta och elska Gudh, så at wij wårom nästa hans penningar eller ägodelar icke borttage eller medh falska waror .. til oss komme. Kat. 1572, s. A 7 b. Falskt pass. BB 28: 14 (Lag 1734); jfr α. En dyrk, en falsk nyckel. Möller (1745; under faux, adj.). Falska växlar. G. J. Ehrensvärd Dagb. 1: 42 (1776). Falskt Boktryckare namn. Tryckfr.-förordn. 1812, 1: 10. Har gäldenären .. uppgifvit falsk skuld, eller fört falska böcker .., dömes för bedrägeri. Smedman Kont. 5: 40 (1873). — särsk., stundom med bibegreppet av brottslighet o. straffbarhet försvagat l. försvunnet:
α) som icke tillkommer en, som är en annans. Falskt pass, utfärdat för annan person än den som använder det. En kaija .. som sigh påföör / Ett falskt nampn och wil nämnas swaan. Girs Edelh. E 1 b (1627). Under falskt namn utgifva en flygskrift. Fryxell Ber. 7: 200 (1838).
β) (†) övergående i bet.: underhaltig, icke fullgod, fusk-; om tillvärkad vara l. arbetsprestation. Thetta falske stålsmide, ther igenom meenige mann .. äre fast bliffne besvickne. GR 21: 14 (1550). Then .. ther falskt arbete bruker. Därs. 27: 89 (1557). Linné Ungd. 2: 149 (1732).
b) (†) i uttr. falsk myntare, falskmyntare, falsk myntning, falskmyntning. GR 22: 445 (1551). Falske myntare kallas the, hvilka .. slå sådant mynt efter, som .. af Öfverheten slagit är. Nehrman Jur. cr. 170 (1756). Falsk myntning. Biberg 3: 194 (c. 1823). Falska myntare. Klockhoff E. skr. 148 (1866).
c) om person som lögnaktigt föregiver sig vara en viss annan person; särsk. hist. om tronpretendent o. d. Denne falske Demetrius. Widekindi KrigsH Dddddd 4 a (1671). Den falske Sturen. Strinnholm Vas. 3: 23 (1823; om Daljunkaren).
2) (i sht i fackspr.) allmännare för att beteckna att ngt (eg. icke) är (ngt annat än) en efterbildning l. efterhärmning l. imitation av det som uttryckes gm huvudordet; ofta, särsk. i a o. b, med en biton av förakt l. ringaktning. Göra falskt alarm. Falsk sköldpaddsoppa. De hade kring lägret giordt diupa grafvar, dem de gömt under en falsk gräsvall. Dalin Hist. 1: 533 (1747). Falska Hjerpar. Björklund Kokb. 128 (1847). På vår modell är tillknäp(p)ningen falsk, och .. kjolen sammanhålles af å undre sidan anbragta häktor. Freja 1873, s. 70. De yttre murytorna .. lifvas .. af pilastrar, förenade med falska bågar. Anholm Gog 160 (1895). — särsk.
a) om smycke l. prydnadsföremål o. d.: eftergjord, imiterad, oäkta. Falska juveler. Guld ringer .., där som falske stener vthj författadhe ähre. SUFinlH 4: 189 (1613). En falsk ädelsten. Möller (1745; under faux-brillant).
b) (numera mindre br.) om ersättning för kroppsdel, vanl. avsedd att hjälpa upp utseendet l. figuren: konstgjord, lös-. Falska hår. Möller (1745; under fausse-perruque). En mun med falska tänder. Sturzen-Becker 2: 21 (1842, 1861). Det fanns skalkar, som .. smögo sig till att intrycka .. nålar i de falska vadorna. H. Lilljebjörn Hågk. 1: 13 (1865).
c) fäkt. om stöt, anfall o. d.: som bl. är en fint, låtsad, sken-, blind, blind-, simulerad. Giöra en falsk stöt (i fäktande). Serenius (1734; under falsify). Göra några blindstötar, några halfva eller falska anfall. Almqvist GMim. 3: 164 (1842).
3) för att beteckna att ngn l. ngt bl. har skenet av att vara det som uttryckes gm huvudordet l. ock (i ett l. annat avseende) påminner därom, men icke är vad som egentligen l. i första rummet så benämnes.
a) om person. Uachter idher för the falska propheter, som komma till idher j fåra clädher, men inwärtes äro the glupande vlffuar. Mat. 7: 15 (NT 1526); jfr II a. Åt hundra falska Gudars tal / Den blinda jorden offer burit. Leopold 2: 14 (1799, 1815). Skydda församlingarna från de falska frihetspredikanternas gift. Sundberg Bekänn. 13 (1879).
b) med abstrakt huvudord. Falska .. paradoxer. LittT 1795, s. 269. Den falska värdigheten är högmodets, det falska behaget är fåfängans foster. Lidbeck Anm. 133 (1808). Det falska allvar nu vill verldens herre bli. B. E. Malmström 6: 280 (1857). Här fins ej skymt af falsk ståt, här råder gammaldags, trohjertad enkelhet. Wirsén i 3 SAH 2: 185 (1887). Falsk sentimentalitet. Fröding E. skr. 2: 169 (1894).
c) (i fackspråk) om ngt (mer l. mindre) konkret. Jag hade ei mer än tre falska matadorer, feman och en Kung. Mont-Louis Fr. spr. 157 (1739; om trumfkort som i omedelbar svit följa på de värkliga matadorerna). Falska .. styng (dvs. sådana som bl. gå igenom det ena av de tygstycken osv. som skola hopsys). VetAH 1775, s. 112. Stora träkärl af cirkelrund form .. försedda med en s. k. falsk botten (dvs. lösbotten). TT 1895, K. s. 28. Af intresse är gångens (i borgen i Tiryns) taktäckning. Denna har skett enligt det s. k. ”falska hvalfvets” princip, d. v. s. medelst öfver hvarandra utskjutande stenblock. Hahr ArkitH 35 (1902). — särsk. i en del naturvetenskapliga o. medicinska uttr.:
α) anat. Falskt revben, vanl. i pl. om de (5 nedre) revbenspar (hos däggdjur) vilka ej, ss. de ”äkta”, nå fram till bröstbenet. Hernquist Hästanat. 81 (1778). Müller Lärob. i anat. 26 (1905). — Falsk kindtand, vanl. i pl. om de framom de ”värkliga” kindtänderna, oxeltänderna, sittande kindtänder som hava mindre krona o. föregås av mjölktänder. Nilsson Fauna 1: 3 (1820). Müller Ryggradsdj. 436 (1916). — Falskt röst-, stäm- l. ljudband, nästan bl. i pl. om (innerytorna av) de slemhinneveck, fickvecken, vilka sträcka sig från struplocket till kannbrosken. Sundström Huxley 91 (1874). Nyström Talorg. 7 (1888). J. Hammar i VerdS 116: 14 (1903). — (numera föga br.) Falsk spene, outvecklad l. förkrympt spene som ej ger mjölk; blindspene. Retzius Djurr. 130 (1772). Marklin Illiger 175 (1818). — (numera knappast br.) Falsk kota, i pl. om de med varandra hopvuxna ben vilka bilda korsbenet. Martin PVetA 1763, s. 190. Tidén Schwab Husdj. anat. 87 (1823).
β) med. Falskt vatten (stundom barnvatten), vätska som stundom vid havandeskap samlat sig mellan ägghinnorna o. som brukar avgå före det egentliga barnvattnet. Cederschiöld Qv. slägtlif 2: 240 (1837). Groth o. Lindblom 63 (1891). — Falska värkar, värkar som ej driva på livmoderns innehåll, svedvärkar. Cederschiöld Qv. slägtlif 2: 210 (1837). — (mindre br.) Falsk led, ledgång, förorsakad av oläkt benbrott l. ledvrickning som blivit felaktigt inriktad. Svalin Ordl. (c. 1847; under ledgång). Wretlind Läk. 2: 87 (1894). — (knappast br.) Falskt foster, missbörd. Lind (1749; under mond-kalb).
γ) bot. Falsk frukt, fruktliknande bildning som uppkommit ur även andra växtdelar än fruktbladen o. inom dem inneslutna organ, skenfrukt; falsk skiljevägg (i frukt), som ej bildats gm invikning av fruktbladens kanter. Smultron och nypon äro exempel på falska frukter. Andersson Inl. t. bot. 293 (1861). Areschoug Lärob. i bot. 326 (1863). Skårman Forssell Bot. 207, 227 (1898). — Falsk tryffel, om flera svamparter som till utseende o. växtsätt likna äkta tryffel; jfr FALSK-TRYFFEL. Fries Syst. bot. 391 (1897). — [jfr fr. fausse fleur] (†) Falsk blomma, gallblomma, blomma som icke sätter frukt. Mollet Lustg. C 4 a (1651).
δ) geol. Falsk skiffring l. skiffrighet, mot den egentliga lagringen l. skiktningen sned förskiffring, transversal skiffrighet. Holmström Geol. 51 (1877). Nathorst JordH 589 (1892). Ramsay Geol. gr. 2: 378 (1909).
d) (vard.) i nekad sats om slag, hugg o. d. för att beteckna att det tar ordentligt, i ordets egentligaste mening kan kallas ett slag osv. Hans spjutyxa hven i luften och huggen voro långt ifrån falska. Lönnberg Holmfr. 376 (1895).
(I 1, II b) -DIKTAD. [jfr DIKTA, v.1 4 b γ β’] (†) falsk o. uppdiktad, falsk o. sanningslös l. ogrundad o. d. Theris .. falskdictede breff och scriffuelse. GR 8: 136 (1532). —
(II a) -FIXERARE. (†) person som bedrager l. narrar folk med falska uppgifter o. d.; okvädinsord. BtÅboH I. 6: 35 (1633). —
-FÄRGAD. särsk. i uttr. falskfärgat garn, som förlorar färgen vid tvättning i vatten under 5 à 10 minuter. Tulltaxa 1911, s. 81. —
(II a) -HJÄRTAD. En falsk-hiertad, smickrachtig bak-talare. Sahlstedt Hofart. 115 (1720). Hagberg Shaksp. 8: 234 (1849). —
(jfr II a) -LAV. (†) Lecidea decipiens Achar., tegellav. Acharius Lichenogr. sv. prodr. 96 (1798). —
(III 1) -MYNT. E. Lundgren (1860) hos Nordensvan Lundgren 232. En del svenska falskmynt från 1600-talet, funna i Bukowina. PT 1904, nr 11, s. 2. —
(jfr III 1) -MYNTARE. Viborg 1857, nr 1, s. 1. bildl. Afslöjas som historisk falskmyntare (dvs. förfalskare av historien). Solnedg. 1: 344 (1910). —
(jfr III 1) -MYNTERI1004, stundom 0104, sällan 3~002. särsk. bildl. Vi kunna .. ställas till ansvar för falskmynteri, då vi stämpla vanmakt såsom frihet. Norström Den nyaste män. 28 (1906). —
(jfr III 1) -MYNTNING. A. W. Stiernstedt i VittAH 23: 306 (1857, 1863). Man skiljer emellan falskmyntning, eftergörande af mynt, och myntförfalskning i inskränkt mening, förändring af äkta mynt. NF 11: 591 (1887). —
(jfr II b) -MÅLNING. bildl. om en med avsikt vrängd o. vanställd framställning av ett sakläge, en fråga o. d. Cynisk och planmässig falskmålning (av förhållandena inom eng. flottan). SvD 1917, nr 66, s. 8. —
(jfr III 3 b) -NAIV. En viss svaghet för det överdrivet enkla, falsknaiva. Schück o. Warburg Huvuddr. 3: 160 (1918). —
(jfr I 1) -NÄMND. (†) felaktigt l. med orätt nämnd l. kallad (så l. så). Betrackta man ok sij, / Huad wårt falsk-nembde lijw dock är: Röök som förswinner, / En dimma som förgår. Lucidor (SVS) 297 (1673). —
(jfr I 1) -SPÅDD. motsatt SANNSPÅDD. Är jag en falskspådd .. landsvägsstrykerska? Risberg Aischylos Agam. 40 (1890). —
(jfr II b) -STÄMPLA. Falskstämpling af skog i stor skala har upptäckts i Byske. SvD 1912, nr 99, s. 7. Stora partier halvfet ost ha falskstämplats som helfet. UNT 1918, nr 6830, s. 4. —
(jfr I 2) -TROGEN. (†) som ”tror falskt”, som hyser l. omfattar falska meningar i religionen, som icke har den rätta tron; motsatt RÄTTROGEN. RA 1: 347 (1544). Borg Luther 2: 353 (1753). —
(III 3 c γ) -TRYFFEL. art av svampsläktet Rhizopogon Fries, hartryffel. Rodnande falsktryffel (Rh. rubescens), gulaktig falsktryffel (Rh. luteolus). Romell Lindblads svampb. 95, 96 (1901). —
(II a) -TUNGAD. Vi se honom (dvs. K. XII) med ärliga hugg på riddarevis bryta sig väg igenom den falsktungade tidspolitikens snaror och svek. N. Edén (1895) enl. SvD 1917, nr 325, s. 5. —
(II a) -ÖGD. med ögon som uttrycka l. vittna om falskhet. (Han) tog i gropen falskögd räf. Hallström Skogsl. 45 (1904).
Spalt F 204 band 8, 1921