Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FANTASM fantas4m, r. ((†) n. SvLitTidn. 1814, sp. 18); best. -en; pl. -er; äv. FANTASMA -as4ma, n.; best. -at.
Ordformer
(fantasm 1814 osv. fantasma c. 1835—1871)
Etymologi
[ytterst av gr. φάντασμα, syn, spöke, skenbild (jfr FANTOM), till φαντάζειν (se FANTASI)]
(numera föga br.) fantasibild; hallucination; dröm(bild); gyckelspel. SvLitTidn. 1814, sp. 18. Min lefnads bländande fantasma. Zedritz 1: 71 (c. 1835). Hallucinationer eller fantasmer. NF 3: 1503 (1880). Norström Masskult. 133 (1910).

 

Spalt F 267 band 8, 1924

Webbansvarig