Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FASTEMÄN, sbst. pl.
Ordformer
(fasta männ 1612. faste- 1553—1849. fasto- 1623)
Etymologi
[fsv. fastamän, fastomän; till FASTE o. FASTA, sbst.1 Då ordet i ä. tid ofta förekommer skrivet ss. två ord, har första leden möjl. äv. fattats ss. adj. (jfr FASTE anm.)]
(†) fastar. Tesse .. tölf hölle på skafftidt och vore fastemendt tiill samne kiöp. VgFmT II. 1: 35 (1553). Denne 12 såto i nämpdenn och voro här fasta männ till. Därs. 8—9: 185 (1612). (Axel Tott) nämnes 1511 bland svenska Riksråder såsom en af fastemännen i Sten Sture d. y:s morgongåfvobref. BL 17: 284 (1849).

 

Spalt F 357 band 8, 1924

Webbansvarig