| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FASTHÅLLA fas3t~hol2a, v. -er, -höll, -höllo, -hållit, -hållen (se för övr. HÅLLA). vbalsbst. -ANDE, -ING (†, GR 13: 163 (1540)), -NING.
1) till FAST, adj.1 7 l. 8: kvarhålla (ngn l. ngt) på en plats l. i ett läge o. d., hålla fast; äv. refl. Linc. H 2 a (1640). (Klätterfåglarna) kunna .. fasthålla sig på .. (trädstammarna) under det de plocka sin föda. Nilsson Fauna II. 2: 1 (1828). Den sjuke bör ligga orörlig till sängs med de angripna lederna fasthållna med något lämpligt bandage. NF 13: 975 (1889). Närmast kroppen bars ett hvitt linne, fasthållet kring lifvet med en gördel eller list. Därs. 17: 1597 (1893).
2) (i Finl., †) till FAST, adj.1 7 c: hålla (ngt) tillslutet l. stängt. Iag .. öpnade min Ena Öga, som iag hela tijden för fasthållit. SLöfvingh (1730) i HFinlÖ 1: 415.
3) (numera mindre br.; se dock a) förmå l. tvinga (ngn l. ngt) att stanna kvar, hindra (ngn l. ngt) att avlägsna sig, kvarhålla; uppehålla; jfr FAST, adj.1 23. (De) hafwa .. en stor del af sin flotta i sjön utlagt och fasthålla alla köpmansskepp. JMSundius (1700) hos Cavallin Herdam. 3: 347. En härafdelning, som kunnat fasthålla general v. Goebens trupper vid Albert. Rappe Nordarm. 210 (1874). — särsk.
a) (fullt br.) med avs. på (sinnes)intryck, minnesbild o. d.: hålla kvar, behålla i minnet, icke glömma. Wallin 2Pred. 2: 82 (c. 1830). Hans sällsynta minne fasthöll hvarje detalj. NF 12: 1227 (1888). Inhämtandet och fasthållandet af tingens namn. EHTegnér i UVTF 26: 119 (1882).
b) (†) icke lämna ifrån sig (ngt), behålla. Skeps-brutit och strandat gods .. skola af ingen .., under hvad hälst förevändning det ske må, fast hållas. Nordberg C12 1: 643 (1740).
a) intr. i uttr. fasthålla vid ngn l. ngt, förbliva ngn trogen, fortfarande hålla sig till ngn; vidhålla, framhärda i ngt. Bevis nog, huru farligt och osäkert för ett folk fasthållandet vid en enda näring .. är! Geijer I. 6: 61 (1839). Stenkilska ätten, vid hvilken Vestgöterna stadigt fasthållit. Strinnholm Hist. 4: 131 (1852). Majoriteten .. fasthöll ännu orubbligare vid sin förra mening. Annerstedt Rudbeck Bref LXI (1899).
b) tr.: vidbliva, vidhålla; fortfara med (ngt) l. att tro på (ngt). Fasthålla sitt hopp på Frälsaren. Strinnholm Hist. 3: 691 (1848). Träffande och följdriktigt fasthållna omdömen. Beskow Minnesb. 2: 46 (1866). Den kristne fasthåller undret. Wirsén Krit. 7 (1883, 1901). — särsk.
α) i uttr. fasthålla ngt ss. ngt l. i en viss betydelse o. d., fortfara att anse ngt för ngt l. att använda ngt ss. ngt osv. Att fasthålla friheten i betydelse af blott obundenhet såsom högsta princip. Claëson 1: 68 (1857). Fasthålla ljudens bildningssätt .. såsom indelningsgrund. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. IV (1885).
β) mus. med avs. på ton: hålla ut. Hvad italienarne kalla messa di voce, det vill säga konsten att fasthålla en ton med vexlande styrka. Setterblad Mackenzie 93 (1887).
5) till FAST, adj.1 22 e: upprätthålla. Någre synnerlige Contracter .., hwilke .. altidh effter bookstafwens innehåld och lydelse skole fast håldne och fullstreckt bliffue. Därs. 13: 161 (1540).
Spalt F 359 band 8, 1924