fastejord | SAOB

Publicerad 1924

FASTEJORD, f.

Ordformer

(fast- 1691. faste- 1526—1624)

Etymologi

[fsv. fasta iordh; till FAST, adj.1 9, l. FASTA, sbst.1; jfr FAST, adj.1 9 anm.]

(†) fast egendom, jordegendom. OPetri Tb. 117 (1526). Att lösa och bördha faste-jordh till sin. AOxenstierna 1: 354 (1624). Och löste Konung Burislaus Fastjorden mäd penningar. Reenhielm OTryggv. 209 (1691).

Spalt F 357 band 8, 1924

Webbansvarig