Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FATTIGHUS fat3ig~hɯ2s l. (vard.) fat3i~ hɯ2s, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(fattig- 1675 osv. fattighe- 1651. fattiges- 1656)
Etymologi
[jfr d. fattighus, ävensom t. armenhaus; av FATTIG 1 o. HUS]
(i regel offentlig, kommunal) försörjningsinrättning där fattiga intagas o. erhålla fritt uppehälle; i fackmässigt spr. numera bl. om dyl. inrättning som icke har särskilt förordnad föreståndare; jfr FATTIG-GÅRD, -INRÄTTNING, -STUGA. Inrätta fattighehus och barnhus. RARP 4: 560 (1651). Tiggare .. skole .. straxt uptagas, och .. uti Arbetz- och Fattighuusen införas, där dhe sin föda och uthkomst .. hafwa skola. StadgTiggiare 21/10 1698, s. A 3 b. Utlefvade, orkeslösa gummor, mogna för fattighuset. Tegnér (WB) 6: 335 (1830). Det är lätt nog att förstå, hvarför en karl kommer på fattighuset. Nyblom Hum. 54 (1874).
Anm. Ss. beteckning för de kommunala fattigvårdsanstalterna användas numera ofta, i sht i officiell terminologi, andra benämningar, som mindre framhäva fattigdomen, t. ex. försörjningshem, ålderdomshem.
Ssgr: FATTIGHUS-DIREKTION. (förr) styrelse för fattighus. DA 1808, nr 41, s. 2. Hahnsson (1888). —
-DIREKTÖR. (förr) = -FÖRESTÅNDARE. DA 1824, nr 112, s. 5. —
-FÖRESTÅNDARE~10200. (förr) jfr -DIREKTÖR. Lind (1749). —
-GUBBE. (ngt vard.) gammalt manligt fattighushjon; jfr FATTIG-GUBBE 1. Benedictsson Folkl. 77 (1887). —
-GUMMA. (ngt vard.) jfr -GUBBE o. FATTIG-GUMMA. —
-HJON. understödstagare å fattighus; fattighjon. Rydén Pontoppidan 570 (1766). —
-KYRKA. (förr) till fattighus hörande kyrka. GT 1788, nr 152, s. 5. Ladugårdslands Förs(amlin)gs Fattighus-Kyrka. AB 1869, nr 127, s. 1. —
-PREDIKANT. (förr) Runemarck SthmVägv. 71 (1789). —
-SYSSLOMAN~102 l. ~200. (förr) Rydberg 8: 151 (c. 1855).

 

Spalt F 402 band 8, 1924

Webbansvarig