| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
(numera bl. i vitter stil samt i historisk framställning l. arkaiserande) strida, kämpa, kriga (med ngn); ligga i fejd (med ngn). Atui medt huan annen fäyda jnbyrdis. GR 6: 45 (1529). (Danskarna) haffwe förorsachedt H. Kongl. May:t till att feigde medh sigh. SvTr. 4: 575 (1568). Konsten at fegda til Sjös. 1 VittAH 1: 225 (1755). Erik .. fejdade (även) österut. Reuterdahl SKH 1: 246 (1838). (Det) fejdades i gränslandskapen mot Norge. Forssell G2A 8 (1894). Männen .. drogo ut och fejdade med främlingen. Heidenstam Svensk. 2: 363 (1910). — jfr AN-, BEFEJDA. — särsk.
a) (†) tr.: ofreda (ngn); överfalla (ngn), angripa (ngn), öva våld mot (ngn); äv. allmännare: uppträda fientligt mot (ngn), göra (ngn) skada l. förtret. GR 2: 179 (1525). Han bleff fegdett på hans (dvs. sina) ägne äger. Därs. 18: 650 (1547). Dän för vij trodde bäst, / Fegdar oss seen aldramäst. Rudeen Vitt. 281 (1691). jfr: Fegdad, adj. anfäktad, brydd. Schultze Ordb. 1107 (c. 1755).
b) (numera bl. ngn gg arkaiserande) med prep. på (förr äv. in på): föra krig emot (ngn), överfalla (ngn) med krig; bekriga (ngn); ligga i fejd med (ngn). Konung Cristiernn begynthe fegda in paa suerigis rike. GR 1: 27 (1521). Grannarne på båda sidor (om gränsen) fejdade på hvarandra i fred och höllo tillhopa i krigstider. Geijer II. 4: 93 (1836). Hildebrand Statsförf. 91 (1896).
c) bildl.: ligga i delo, (häftigt) tvista, kämpa (med ngn); ofta i fråga om litterär strid o. d. (jfr FEJD b). The .. feigdade medh en hoop Wexelskriffter, som dagligen them emillan sendes. Tegel G1 1: 306 (1622). När de lärde .. tolka och misstolka (bilder från forntiden), så ha de endast hvarandra att fejda emot. Quennerstedt Bender 31 (1910).
Spalt F 427 band 8, 1924