| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FINAL fina4l, adj. o. sbst. r. l. m. ((†) n. Bauck 1MusH 247 (1862)); ss. sbst. best. -en, äv. -n; pl. -er.
I. adj.
1) (föga br.) i sht mus. som tillhör l. utgör l. har avs. på en avslutning. Envallsson MusLex. (1802). Dalin (1871).
2) (†) definitiv; jfr ÄNDTLIG. ConsAcAboP 2: 153 (1659). Jnthet heller önskandes, än ett finalt sluut (på rättegången). VDAkt. 1680, nr 340. 2RARP 5: 74 (1727).
3) språkv. o. filos. som uttrycker l. innebär l. hänför sig till (osv.) ändamål l. avsikt. Finala konjunktioner, bisatser. Aulin Krüger 224 (1853). Bjerre Själsläk. 178 (1914).
II. sbst.: avslutning, slut(mål), ände; numera bl. i bet. a o. b samt i anv. som uppfattas ss. bildl. i förh. till dessa. Thetta är .. then yterste final och ända, at (människan vid livets slut) .. måtte intagha .. Salighetens Hampn. Phrygius HimLif. 126 (1615). 1840-talets rörelser slutade med en våldsam final. Sylwan FyrtiotStud. 242 (1914); jfr a. — särsk.
a) i sht mus. sista satsen av en större musikalisk komposition (i sht en sonat l. en symfoni); flerstämmig avslutning av en opera l. operaakt o. d. SP 1780, s. 250. Glanspunkten i denna opera är andra aktens final. Bauck 1MusH 185 (1862). Hallström Sparfv. 81 (1903; i bild).
b) [av eng. final] idrott. (av förberedande tävlingar förutgången) sluttävlan (mellan de i förtävlingarna segrande). Kvalificera sig för finalen. Hvarje klubb som uteblir från spel i semifinal eller final .., må (osv.). NordIdrL 1901, s. 375. Finalen i morgon kommer .. att stå mellan England och Danmark. PT 1912, nr 151 A, s. 3. — jfr SEMI-, SERIE-FINAL.
(jfr II c) -BOKSTAV~20 l. ~02. (numera föga br.) slutbokstav. Swedenborg RebNat. 1: 332 (1740). Fahlgrén Boktr. 16 (1853). —
-SATS.
Spalt F 567 band 8, 1924