| Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SEMI- se1mi- l. sem1i-, äv. (i vissa ssgr) se3mi~, äv. sem3i~ l. säm3i~, stundom (i ssgn SEMI-KOLON) se4mi~ l. sem4i~ l. säm4i~.
ss. förled i ssgr (vilkas efterleder nästan uteslutande äro av latinskt l. grekiskt urspr.): halv-, halvt, till hälften; ofta i anv. motsv. HALV 4 a, b (γ).
-ARIANISM101004. [jfr t. semiarianismus, eng. semi-arianism, fr. semiarianisme; delvis till -arian] i sht kyrkohist. (om arianismen påminnande) kristen åskådning enligt vilken Sonen till sitt väsen liknar (men icke är av samma väsen som) Fadern. Lénström Guericke 1: 284 (1840). —
-ARIANSK 10104. [jfr t. semiarianisch, eng. semi-arian, fr. semiarien] i sht kyrkohist. adj. till -arian o. -arianism. Lénström Guericke 1: 268 (1840; om parti). —
-ARID -ari4d, adj.; n. -itt. [jfr t. o. eng. semiarid; senare leden av lat. aridus, torr, till stammen i arere, vara torr (se aska, sbst.)] geogr. om landområde l. klimat o. d.: som utmärkes av en tämligen liten årlig nederbörd, halvtorr. Semiarida trakter. 2NF 35: 397 (1923). LAHT 1932, s. 905 (om klimat). —
-CIRKULÄR10104. [jfr eng. semicircular, fr. semicirculaire] (i fackspr.) halvcirkelformig. Meyerson SerafimInstr. 30 (i handl. fr. 1761; om såg). —
-DENTAL. [jfr nylat. semidentales, pl. (Sundevall PhonBokst. 45 (1856))] (†) = labio-dental II. NF 3: 1068 (1879). 2NF (1916). —
-DEPONENS10040. [jfr t. o. nylat. semideponens] språkv. latinskt verb med aktiva presensformer men passiva perfektformer med aktiv betydelse, halvdeponens. Öhman LatSpr. 86 (1844). —
-DIAMETER. [jfr t. o. eng. semidiameter] (†) halv diameter, radie. Forsius Phys. 172 (1611). Dalin (1871). —
-FINAL1004 l. 30~02. [jfr t. semifinale; av eng. semifinal] sport. om den av två l. flera tävlingar l. matcher l. lopp o. d. bestående näst sista omgången i en utslagstävling, från vilken de bästa l. segrande personerna l. lagen gå till final (se d. o. II b); äv. om var o. en av de tävlingar osv. varav en sådan omgång består; stundom (särsk. om tävling i löpning o. d.) liktydigt med: mellanheat. Den 23 dennes .. skall afgöras hvilka de 4 lag blifva som få deltaga i semifinalen. NordIdrL 1901, s. 123 (i fråga om fotboll). Fotbollstäflingen i Stadion kl. 3 och kl. 7 omfattade semifinaler mellan England och Finland samt mellan Danmark och Holland. PT 1912, nr 151 A, s. 3. De 2 bästa i hvarje försöksheat uttagas till semifinalen. Olympiad. 1912, Red. 258 (1913).
-FINALIST10104, äv. 30~102, om person m.||ig., om lag r. [jfr eng. semifinalist; till -final] sport. person l. lag som deltar i semifinal. NTIdr. 1919, s. 10. —
-FLEKTERAD10040, p. adj. [jfr eng. semiflexed] med. halvt l. till hälften böjd; jfr -flexion. SvLäkT 1935, s. 72 (om armar o. ben). —
-FLEXION1004. [jfr eng. semiflexion] med. leds (se led, sbst.1 1) inställning mellan extension o. flexion, halvt böjt tillstånd. LbKir. 3: 648 (1922).
-FORTIS1032. språkv. i fråga om exspiratorisk accent på stavelse: stark biton l. biaccent, starkt bitryck; jfr -lenis. Kock Akc. 2: 27 (1884). —
-FÄSTAD, p. adj. [jfr eng. semifixed] (†) om ångmaskin: (halvt l.) tillfälligt fästad l. fastgjord (på en plats l. ett fundament o. d.); jfr -portabel. NPress. 1892, nr 178, s. 4. —
-GÖTISK1040. [jfr t. semigotisch, eng. semigothic] (föga br.) boktr. om tryckstil: som utgör rotunda (se d. o. 4); jfr götisk, adj.1 8. NordBoktrK 1905, s. 9. —
-KOLON1040 l. 30~20, äv. 40~10 (semikólånn Dalin), n. [jfr t. semikolon, eng. o. fr. semicolon] skiljetecken bestående av ett komma med en punkt över (;), använt för att markera en paus längre än den som utmärkes av komma o. vanl. kortare än den som utmärkes av punkt, numera i sht brukat för att åtskilja sådana delar av en längre, med punkt (l. frågetecken o. d.) avgränsad period som stå jämförelsevis fria i förhållande till varandra (förr äv. med vidsträcktare anv., t. ex. för att åtskilja bisatser l. bisats från huvudsats) l. för att vid uppräkning l. exemplifiering o. d. åtskilja grupper av satser, ord, bokstäver l. siffror; jfr halv-kolon, komma, sbst.1 2 slutet. Arvidi 214 (1651). Broocman SvSpr. 61 (1810). Semikolon kan .. nyttjas, då sammanhanget är för nära för att begagna punkt men för löst för komma. Brate SvSpr. 52 (1898). —
-KOMMA. (†) beteckning för det nuvarande kommatecknet (,); motsatt: kommatecken i form av snedstreck (/); jfr komma, sbst.1 2. Arvidi 213 (1651). —
-LENIS1032. (numera föga br.) språkv. i fråga om exspiratorisk accent på stavelse: svag biton l. biaccent, svagt bitryck; jfr -fortis. ANoreen i NF 19: 24 (1895). 2NF 25: 51 (1916). —
-LETAL1004. [jfr eng. semilethal] ärftl. om ärftlighetsfaktor: som nedsätter vitaliteten, subletal. VäxtLiv 3: 231 (1936). —
-LUNAR1004. [jfr t. o. eng. semilunar] i sht anat. som har form av en halvmåne, halvmånformig. Wernstedt (1943).
Ssgr (anat.): semilunar-brosk. [jfr t. semilunarknorpel] halvmånformig broskartad ring i knäled (hos människan), menisk (se d. o. 4). Wernstedt (1943).
-klaff. [jfr t. semilunarklappe] om var o. en av de halvmånformiga klaffarna vid aortans o. lungpulsåderns utgång från hjärtat. Petersson FysUnders. 232 (1908). —
-LUNÄR1004. [jfr fr. semilunaire] (numera bl. tillf.) = -lunar. Meyerson SerafimInstr. 31 (i handl. fr. 1761). —
-MALIGN1004. [jfr eng. semi-malignant, fr. semi-malin] med. om (förlopp av) sjukdom l. tumör o. d.: som har tämligen elakartad l. svårbotlig karaktär, som i fråga om botlighet o. d. intar en mellanställning mellan benigna o. maligna sjukdomar osv. SvLäkT 1935, s. 955 (om tumör). —
-METALL 1004 l. 30~02. [jfr t. semimetall, eng. semimetal] (numera bl. tillf.) icke smidbart grundämne som har metalliska egenskaper i mindre grad än en metall; jfr halv-metall. Vallerius PVetA 1744, s. 15. TT 1964, s. 780. —
-NOMAD1004. [jfr eng. seminomad] (mera tillf.) person som till hälften l. delvis är nomad. Ymer 1929, s. 179. —
-NOMADISK10040. [jfr eng. seminomadic o. -nomad] (mera tillf.) som tillhör l. utmärker l. har avseende på seminomad(er), halvnomadisk. SvGeogrÅb. 1953, s. 184. —
-PELAGIAN101004 l. 100104. [jfr t. semipelagianer, eng. semipelagian, fr. semipélagien] i sht kyrkohist. anhängare av semipelagianismen. Möller Kyrkoh. 145 (1774). —
-PELAGIANISM1010104 l. 1001004. [jfr t. semipelagianismus, eng. semipelagianism, fr. semipélagianisme; delvis till -pelagian] i sht kyrkohist. (på 400-talet, bl. a. av abboten J. Cassianus († c. 435) i Marseille, framställd) åskådning som utgör en modifikation av pelagianismen o. hävdar arvsyndens existens men avvisar predestinationsläran o. enligt vilken människan kan välja det goda o. undvika synden endast gm samverkan av Guds nåd o. människans fria vilja. Agardh BlSkr. 1: 38 (c. 1855). En .. af .. (J. Ihre) utgifven disputation .. innehöll åtskilligt af semipelagianism. Hagström Herdam. 1: 135 (1897). —
-PELAGIANSK101004 l. 100104. [jfr t. semipelagianisch, eng. semipelagian, fr. semipélagien] i sht kyrkohist. adj. till -pelagian o. -pelagianism. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 360 (1834). —
-PENNAT -pena4t, adj. [jfr eng. semipennate; av nylat. semipennatus, till lat. pennatus, försedd med fjädrar, till penna, fjäder (se pänna)] anat. om muskel: som har fibrerna snett liggande på ena sidan av den centrala senan (liksom fanstrålarna på ena sidan av en fjäder). (Broman o.) Hjortsjö MännRör. 64 (1952). —
-PERMEABEL101040. [jfr t. semipermeabel, eng. semipermeable, fr. semiperméable] (i fackspr.) om membran (se d. o. 1 o. 2): genomtränglig för vissa ämnen men ogenomtränglig l. svår att genomtränga för andra, halvgenomtränglig. TT 1898, Byggn. s. 83. Starck Kemi 311 (1931). —
-PERMEABILITET 10100104 l. —1004. [jfr t. semipermeabilität, eng. semipermeability o. -permeabel] (i fackspr.) om egenskapen att vara semipermeabel, halvgenomtränglighet. 2NF 33: 466 (1922). —
-SEKULAR-FEST10103~2. [jfr t. semisäkularfeier] (i vitter stil) halvsekelfest, femtioårsfest. Crusenstolpe Mor. 6: 91 (1844). —
-STERIL1004. (i fackspr.) om växt: som karakteriseras av kraftigt (till omkring hälften) nedsatt fruktbarhet, halvt steril. VäxtLiv 4: 119 (1938). —
-STERILITET100104 l. —1004. [jfr -steril] (i fackspr.) om egenskapen att vara semisteril. VäxtLiv 4: 120 (1938). —
-TON104 l. 30~2. [jfr eng. semitone, fr. semiton o. lat. semitonium] mus.
a) (†) i utvidgad anv.
α) falsk l. skorrande ton, missljud, dissonans; äv. mer l. mindre bildl. De begynte .. att (på sina fioler) jamma ett piano ur den mest skorrande semiton. Kexél 2: 133 (c. 1780). Om jag (dvs. personligheten tänkt ss. en harpa) är illa stämd så händer att vid minsta rörelse åt mitt ändamål jag gjör, så sker det med Semiton. CAEhrensvärd Brev 1: 210 (1791).
b) mer l. mindre bildl. (jfr a α); förr särsk. övergående i bet.: anstrykning, nyans, antydan o. d. PoetK 1813, Suppl. s. 48. (M. Choræus’ dikt) Den högtidliga Förlofningen .. (hade) blott behöft en semiton af högre, mera idealisk stämning, för att wara ett förtjusande poem. SvLitTidn. 1815, sp. 470. Christinas passion är wäl (i sorgespelet Torkel Knutson av B. v. Beskow) icke så högt spänd, men måhända dock en semiton för högt. SvLittFT 1836, sp. 807.
Avledn.: semitonisk, adj. [jfr eng. semitonic, fr. semitonique] (†) till -ton 1: kromatisk (se d. o. 2). Nordforss (1805). —
-VOKAL1004 l. 30~02. Anm. I ä. tid användes äv. den lat. formen semivocalis. Swedberg Gr. 11 (1722). [jfr t. semivokal, eng. semivowel, fr. semivoyelle, lat. semivocalis] (numera knappast br.) = halv-vokal. Andersson (1845). Munch FsvFnorSpr. 15 (1849). Cannelin (1939).
Spalt S 1837 band 25, 1967