| Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LÄGE lä3ge2, n.; best. -et; pl. -en.
1) (i sht i fackspr.) förhållande(t) att ligga (så l. så); ofta allmännare, om det sätt varpå ngn l. ngt uppbäres av ett underlag (med hänsyn till jämvikten l. riktningen i förhållande till underlaget l. till de olika delarnas plats i förhållande till varandra): ställning; jfr LIGGA 1. Håll och styng, hvilka .. ej tillstädja läge på någon annan sida, än der hållet kännes. Lovén Anv. 23 (1838). (Den vattusiktige) fördrager nästan endast upprätt läge. Därs. 24. Vid ryggläge och framstupadt läge .. vrider .. (levern) sig om en transversell axel. Petersson FysUnders. 111 (1908). — jfr BAKDELS-, BLAD-, BOG-, FOSTER-, HORISONTAL-, HUK-, INDIFFERENS-, JÄMVIKTS-, KNOPP-, RYGG-, SIDO-, SÄNG-, TVÄR-LÄGE m. fl. — särsk. om samlag; i ssgrna LÖNSKA-, SAMMAN-LÄGE.
2) (numera knappast br.) ställe där ngn (ofta ett djur) ligger l. brukar ligga, liggplats, läger; jfr LIGGA 1 a α. IErici Colerus 1: 38 (c. 1645). Oroade björnen i dess läge; jagade upp honom ur dess läge. Adlerbeth FörslSAOB (1798). KrigVAT 1853, s. 407 (1809). — jfr DRAKA-LÄGE. — särsk. (†) om gravplats; se LÄGE-PLATS, -STAD.
3) (†) om djurhonas (liggande för) nedkomst med ungar; jfr LIGGA 1 a α γ’, LÄGGA I 9 b. Hon hvalpade fyra hvalpar i et läge. Serenius D 2 b (1734).
4) förhållande(t) att (tillfälligt l. stadigvarande) hava sin plats (ngnstädes); sätt varpå ngt är placerat l. plats som ngt har med hänsyn till omgivande föremål o. d.; jfr LIGGA 1 b. Jordens läge emot solen. Sahlstedt (1773). Fostrets läge i moderlifvet. Adlerbeth FörslSAOB (1798). En rät linie är .. bestämd till sitt läge, så snart två godtyckliga punkter af densamma äro gifna. Bergroth Geom. 2 (1876). Kräftsjukd. 32 (1930). — jfr ARBETS-, BACK-, BAK-, DJUP-, HÖJD-LÄGE. — särsk.
a) i fråga om plats i en serie l. ordningsföljd, plats för en handling l. ett förlopp o. d.; ofta mus. i fråga om ton l. röst: plats på den musikaliska skalan. Transponera ett stycke till en lägre tonart, passande för röstens läge. Beyer Sång. 7 (1887). Kræmer Metr. 2: 63 (1893). jfr ARTIKULATIONS-, BAS-, BILDNINGS-, HÖJD-, RÖST-, TON-LÄGE.
b) i fråga om parti av jordens yta l. (lokalitet i) därpå befintlig bebyggelse; jfr LIGGA 4. Huset, staden har ett vackert, härligt, (för stormar) skyddat läge. OPetri Clost. D 1 b (1528). När man .. vill bestämma en orts läge .. så måste man uppgifva hvilken meridian och hvilken parallelcirkel, som der korsa hvarandra. Berlin Lsb. 247 (1852). SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 68. särsk. (i fackspr.) om ett markpartis mer l. mindre gynnsamma resp. ofördelaktiga läge ur odlingssynpunkt; ofta i utvidgad anv., med inbegrepp av markens nivåförhållanden, fuktighetsgrad o. d.; äv. övergående i bet.: markparti av viss beskaffenhet; förr äv. övergående i bet.: ett markpartis nivåförhållanden l. ytrelief. Som på Kinnekulle finnes allehanda läge och jordmon, som åkrar, lundar, backar, bäckar, berg .. träffar man (osv.). Kalm VgBah. 33 (1746). Landets (dvs. Turkiets) naturliga läge, som består i kullar, åsar och högder, tyckes vara ämnad til de skönaste Vinberg. Björnståhl Resa 3: 142 (1778). Som vanligt är .. (havren) här och der på kalla lägen ej fullmogen. SD(L) 1896, nr 438, s. 3. Trädgårdens läge bör .. vara sådant, att marken sluttar mot söder. Abelin Frukt 75 (1902). jfr FROST-, JORD-LÄGE.
5) [specialanv. av 1 o. 4] pregnant: förhållande(t) att ligga riktigt l. lämpligt l. att ha den rätta ställningen. Försiktigt lade .. (jägaren) bössan i läge, tog stöd och siktade. Hedin Pol 1: 252 (1911). Spong Kungsb. 159 (1928). — särsk. spelt. i krocketspel. Klotet ligger i läge vid (l. till) en båge. Slå klotet i läge. — jfr BAK-LÄGE.
6) [utvecklat ur 1 o. 4] förhållanden l. omständigheter i vilka ngn l. ngt befinner sig, situation, belägenhet, tillstånd, ställning, status. I sakernas nuvarande läge. Läget har klarnat väsentligt. Det allmänna läget på arbetsmarknaden. Ett kritiskt, allvarsamt, prekärt läge. KKD 7: 36 (1703). Förmågan att skicka sig i alla lägen. Tegnér (WB) 2: 272 (1812). Du har sjelf lidit: du kan lättast försätta dig i de lidandes läge. Wallin 1Pred. 3: 16 (c. 1830). Statshvälfningen af den 19 augusti 1772 hade med ett slag förändrat hela det inre politiska läget i Sverige. SvH 8: 3 (1904). — jfr FÖRESTÄLLNINGS-, KONJUNKTUR-, KRIGS-, KRIS-, KULTUR-, KURS-, KÄNSLO-, MAKT-, NÖD-, PRIS-, SAK-, SJÄLS-, STRIDS-, STÄMNINGS-, TIDS-, VÄRLDS-LÄGE m. fl.
7) mus. vänstra handens ställning vid spel på stränginstrument (särsk. fiol), position; jfr LIGGA 1 b. Höijer 374 (1864). Hedlund Fiolsp. 61 (1899).
8) [utvecklat ur 4 o. 6] mus. ett ackords beskaffenhet med hänsyn till överstämmans ton l. till ackordtonernas inbördes avstånd. Sammanträngt, spridt läge. Bauck 1Musikl. 1: 105 (1864). SDS 1911, nr 353, s. 8. — jfr KVINT-LÄGE.
9) (i fackspr.) anordning (urtagning, skåra o. d.) för placerande (o. fasthållande) av ngt; jfr LIGGA 1 b. De Ron o. Virgin I. 1—3: 24 (1886). I .. (patronhylsans) midt finnes läge för slaghatten. UFlott. 3: 29 (1906). — jfr AXEL-, HYLS-, PATRON-LÄGE.
10) (†) ställe för förvaring av ngt; jfr LIGGA 1 b ζ. Tvista Fiskare om hus, tomter, båt, hamn och nödigt läge för deras fisk och fiske-redskap, lägge (osv.). PH 9: 501 (1771).
11) sjöt. sätt varpå ett fartyg ligger i vattnet; äv. i sådana uttr. som lätt, tomt läge, det läge (djupgående) som ett fartyg har, då det icke är lastat; jfr LIGGA 1 b δ. Tornquist Utk. 1: 53 (1788). De ovan berörda stabilitetsförhållandena avse fartyget i tomt läge. Nilsson Skeppsb. 62 (1932). — jfr DYK-LÄGE.
12) (†) ställe (mark, tomt) där ngt är uppfört l. anlagt l. som lämpar sig för uppförande l. anläggande av ngt; jfr LIGGA 4. ÅngermDomb. 28/11 1639, fol. 153. ÅngermDombRenov. 1641, fol. 61. — jfr BODA-, KVARN-LÄGE.
13) (†) biodl. samling av bisamhällen, bigård; jfr LIGGA 4. Gullander SvarVetA 84 (1773). Fischerström 1: 680 (1779). — jfr BI-LÄGE.
14) förläggningsplats l. vistelseort o. d.; numera bl. (i sht ss. senare led i ssgr) om förläggnings- l. tilläggs- l. förankrings- l. landningsplats för fartyg; jfr LIGGA 10 (d). (Sv.) Läge .. (lat.) statio navium. Spegel 264 (1712). Extraordinarie Krigs-Präster, som vistas inom Regementernes stånd eller läge. Förordn. 30/4 1792, s. 2. PT 1910, nr 114 A, s. 2. — jfr BEVAKNINGS-, BRYGG-, FÄRJ(E)-, LAPP-, ÅNGFÄRJE-LÄGE.
15) litet kustsamhälle vars invånare huvudsakligen livnära sig av fiske; företrädesvis i (l. elliptiskt för) ssgn FISK-LÄGE; jfr LIGGA 10. LbFolksk. 210 (1890). I .. 56 lägen (i Bohuslän) bodde 1920 4,805 yrkesfiskare. SkrGbgJub. 19: 81 (1923). — jfr FISK-, FISKAR(E)-LÄGE.
-ENERGI, se B. —
(1, 4) -FÖRÄNDRING. (läge- 1868 osv. läges- 1891—1916) Lundberg HusdjSj. 367 (1868). Jordaxelns lägeförändringar inom jordkroppen. Bergstrand Astr. 303 (1925). —
-GEOMETRI, se B. —
(2) -STAD. (†) = -plats. Annerstedt UUH Bih. 1: 324 (i handl. fr. 1636). Schützercrantz Olyksöden 74 (1775).
B: LÄGES-BESTÄMMA, se A. —
(4) -ENERGI. (läge- 1896—1920. läges- 1899 osv.) (i fackspr.) potentiell energi (som en kropp har gm sitt läge). Vannérus WundtPsyk. 374 (1896). TMatFysKemi 1921—22, s. 211. —
-FÖRÄNDRING, se A. —
(4) -GEOMETRI. (läge- 1885. läges- 1923 osv.) mat. geometri för vilken uteslutande sådana egenskaper hos geometriska figurer äro av intresse vilka endast bero på figurernas läge i förhållande till varandra. Mellberg Bergroth Förord 2 (1885). 3NF 8: 556 (1928).
Spalt L 1519 band 16, 1941