| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HYLSA hyl3sa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er KrigA 1535: 1 (1545)); förr äv. HYLS.
1) (rörformigt, ofta i ena ändan tillslutet) föremål avsett att omsluta l. innesluta (viss del av) annat föremål, (om)hölje, infattning; ofta tekn. om dylikt föremål på maskin l. värktyg o. d. König Mec. 136 (1752). Hos Ganoiderna slutas hela ryggraden med en naken, broskartad .. hylsa, som omgifver slutet af chorda dorsalis och af ryggmärgen. Sundevall ÅrsbVetA 1845—50, s. 329. För rigtinstrumentets anbringande å kanonen finnes en hylsa .. af messing. De Ron o. Virgin I. 1—3: 39 (1886). Vid packningsdosans lock är fäst en hylsa som skydd för kolvstången. Granér Höjer Lok. 395 (1921). Av största vikt är att tappen i en spödels nedre del och hylsan i en spödels övre del noggrant passa i varandra. Hammarström Sportfiske 12 (1925; i fråga om av flera delar sammansatt metspö). — jfr ARM-, BLOCK-, BLÄCK-, CIGARRETT-, FLASK-, MYNNINGS-, NAV-, PROPELLER-, SKAFT-, SKRUV-, SPOL-, STYR-HYLSA m. fl. — särsk.
a) (i fackspr.) benämning på den urholkning (ihålig upphöjning, urholkad agat med tillhörande infattning o. d.) på undersidan av en magnetnål l. en kompasskiva vari magneten osv. är upphängd på upphängningsstiftet; i senare tid äv. om den infattning varmed agaten är fäst vid nålen resp. skivan. Berzelius Blåsr. 50 (1820). UFlott. 2: 98 (1904).
c) tekn. bussning, hylsformigt lager; numera bl. i ssgn AXEL-HYLSA. Han (har) Leffwereratt .. Enn hwlsso och 3 skoor som liggie und[er] tamperne på watu hiulett. Huilke kompne är[e] till Taffzssinge Quarn. KrigA 1535: 1 (1540). Till Sågequarnen wiid wesby gårdh .. (skickades) Hulser 2 str. Därs. (1545). Zidbäck (1890).
e) i sht mil. den rörformiga del av en patron l. kartesch l. raket som innehåller laddningen l. satsen. KrigVAH 1827, s. 48. AHB 66: 25 (1871). Hylsor efter förbrukade gevärs- (karbin-) och revolver-patroner skola tillvaratagas. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 248 (1882). De Ron o. Virgin I. 5—7: 44 (1887). SFS 1908, nr 38, s. 113. — jfr DRIV-, PATRON-, RAKET-, TOM-HYLSA.
f) (numera knappast br.) zool. kokong, djurhus (se d. o. 3), skal. VetAH 1752, s. 113 (i fråga om bryozo). 21 ℔ silke, vunnet af 384 ℔ kokonger eller hylsor. Möller Jordbr. 122 (1881). UtsädT 1902, s. 152. — jfr FÖRVANDLINGS-, PUPP-HYLSA.
g) (†) om patologiska bildningar i kroppen, dels om av en mer l. mindre tjock hinna bestående yttervägg i blås- l. säckliknande bildning (cysta), dels om kapsel som bildas kring i kroppen inkomna, främmande föremål (ss. blykulor, hagel o. d.). Acrel Sår 37 (1745). Svalin Ordl. (1847).
h) (†) tandhåla, alveol. Rosenstein Comp. 52 (1736). VeckoskrLäk. 1: 206 (1781). Weste (1807). Berndtson (1880). — jfr TAND-HYLSA.
i) om växtdelar, helt l. delvis omslutande annan växtdel l. andra växtdelar. Schultze Ordb. 1936 (c. 1755). Lindblom 3456 (1790). Lindfors (1815). Alla äfven de finaste strängförgreningarne inneslutas inom en hylsa af oregelbundna .. celler. Areschoug Blad. 45 (1878). NF (1883). — jfr AX-, BLAD-, BLOM-, BRODD-HYLSA. — särsk.
α) fruktgömme, fröhus, kapsel, fruktvägg; numera bl. (i icke fackmässigt spr.) i fråga om balj- l. skidfrukt. CPThunberg i PhysSH 1: 110 (1776). Hvar och en (frukt av Inocarpus edulis Forst.) ligger i sitt särskilte skal eller hölsa. Landell Bligh 182 (1795). Metoden att utså klöfverfröet i hylsorna. Hellström NorrlJordbr. 502 (1917). LmUppslB 623 (1923). — jfr FRUKT-, FRÖ-HYLSA.
β) (numera bl. ngn gg i icke fackmässigt spr.) om de båda blomfjäll som hos vissa gräs, t. ex. korn o. havre, omgiva frukten (blomman), agnskal. Kornen (på landhavren) krypa sjelfva utur hölssan. Aspelin Fl. 12 (1749). Uti Rian, där Säden torkas qvarsittande i axen, bevaras kornets grodd-ända af hylsan, (agnskalen). Alm(Sthm) 1807, s. 43. Lindberg Ölbr. 9 (1885).
δ) (numera bl. ngn gg i icke fackmässigt spr.) svepeskål. VetAH 1769, s. 83. Hylsan till ett bokollon. Benedictsson Ber. 10 (1887).
ε) bot. den del av det fruktkroppen omgivande yttre höljet som hos vissa hattsvampar (t. ex. hos flugsvampen) blir kvarsittande vid fotens bas. 2NF (1909).
j) mer l. mindre bildl.: hölje, skal; stundom med anslutning till i α, β. Här i Lund har vi fått en sådan (”skrivmaskin”) till Biskop och Procanceller, ett slags hylsa till Jurisprudentia Ecclesiastica, en lefvande expeditionslåda. Tegnér (WB) 5: 511 (1825). Naturen stundom plägar gömma / Uti en vacker hylsa sjelfva giftet. Hagberg Shaksp. 7: 243 (1849). Medan så sitt kall han (dvs. munken) sköter, är den tysta cellen vorden / hylsan kring ett frö, som fäldes af ett ädelt träd till jorden. Rydberg Dikt. 1: 46 (1876, 1882).
2) [jfr motsv. anv. i nt. o. t.] (†) hylst. Johansson Noraskog 2: 137 (cit. fr. 1544). För smidet funnos 1552 två storhamrar ”med all sin hylsa och all annor redskap”. HammFackl. 1: 7 (cit. fr. 1552). NoraskogArk. 5: 546 (1927; efter handl. fr. 1798).
-FORMIG. —
(jfr 1 i α) -FRUKT. (hyls- 1852 osv. hylse- 1883) fröhus, kapsel; numera bl. ngn gg (i icke fackmässigt spr.): skidfrukt l. baljfrukt. Dalin (1852; med hänv. till skidfrukt). Ahlström Eldsl. 62 (1879). NF 7: 186 (1883). —
(1 i ζ) -HUS. (†) bot. om behållare för sporsäckarna hos vissa svampar (perithecium). VetAH 1816, s. 126. Hylshus (perithecia), olika formade bålar, i hvilka svamparnas frökorn på mångfaldigt sätt förvaras. Hartman Fl. XIX (1832). Fries BotUtfl. 3: 332 (1864). —
(jfr 1 c) -LAGER. tekn. hylsformigt lager, axellager. Frykholm Ångm. 185 (1881). 5SvGeolU 6: 365 (1915). —
(1 i) -LAV. (†) bot. lav av släktet Sphærophorus Pers., vilket utmärkes därav att de i spetsen av grenarna sittande frukterna äro helt o. hållet inneslutna i ett av bålen bildat, klotformigt hölje; äv. ss. benämning på nämnda släkte; jfr KRAS-LAV. Liljeblad Fl. 634 (1816). Dalin (1852). —
-MASK, pl. -ar. (numera mindre br.) zool. o. med. bandmasken Tænia echinococcus v. Sieb., i sht i dess dyntstadium (under vilket den förekommer i människans o. vissa djurs inre, särsk. i levern, o. där utväxer till en blåsa), ekinokock. Thorell Zool. 2: 441 (1865). VerdS 94: 29 (1900). —
(1 i) -NEJLIKA. bot. ört av släktet Tunica Scop., med hylsliknande, av skärmblad bestående svepe; i sht arten Tunica prolifera (Lin.) Scop.; äv. ss. benämning på nämnda släkte. Hartman ExcFl. 61 (1846). 2NF 30: 325 (1920). —
-NYCKEL. tekn. (skruv)nyckel i ändan försedd med till bulthuvudet passande (prismatiskt) hål. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). TT 1881, s. 170. —
(1 e) -PRESS. mil. Hylspress med hvilken hylsor, som utvidgats i mynningen, återgifvas sin rätta form. EldhandvFältartill. 50 (1887). BtRiksdP 1901, 8Hufvudtit. s. 119. —
(1 i α) -RISSEL. landt. rissel för frånskiljande av ”hylsor”. Klöfvernötare med rensverk. Hylsressel, Purgator. Bästa maskiner för frörenserier. LD 1910, nr 88, s. 1 (i annons). Hellström NorrlJordbr. 502 (1917). —
(1 i ζ) -SVAMP. (†) bot. svamp av underklassen Ascomycetes, vilken utmärkes därav att dithörande svampars sporer bildas i sporsäckar, säcksporsvamp; i pl. ss. benämning på nämnda underklass. Fries BotUtfl. 3: 331 (1864). LfF 1876, s. 98. Fries Växtr. 286 (1884). —
(1 i α) -TRÖSKA, v. (†) landt. med avs. på klöverfrö: tröska för att frånskilja ”hylsorna”. EconA 1807, apr. s. 92. —
(1 e) -UTKASTARE ~0200, r. l. m. mil. på eldvapen: inrättning för utkastande av patronhylsor från vapnet. TT 1897, Allm. s. 249. TSjöv. 1901, s. 197. —
(1 i α) -VÄXT. bot. växt av familjen Asclepiadaceæ, hos vilken frukten utgöres av tvenne flerfröiga baljkapslar; företrädesvis i pl. ss. benämning på denna familj. Fries Ordb. (c. 1870). Klint (1906).
C (numera föga br.): HYLSE-FRUKT, -LIKNANDE, se A. —
(1) -SVULST. (†) med. av särskild hinna l. säck omgiven svulst, cysta. Acrel Chir. 266 (1759). En hölsesvulst, stor som ett dufegg, mjuk och rörlig, nästan utan värk. VetAH 1813, s. 86. Tholander Ordl. (c. 1875).
2) (†) i p. pf. ss. adj., om tänder; jfr HYLSA, sbst. 1 h. Tänderna .. äro: .. Hölsade, .. (dvs.) betäckta af den urhvälfda käkens hinna. Marklin Illiger 235 (1818). —
Spalt H 1635 band 12, 1932