Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HYMENÉ hym1ene4 l. hy1m-, r.; best. -n l. -en; pl. -er.
Ordformer
(-née c. 1780. -né 1816 osv. -nä 1857—1885)
Etymologi
[av fr. hyménée; jfr t. hymenäos, lat. hymenæus; av gr. ὑμέναιος, bröllopssång (sjungen av brudföljet, då bruden ledsagades från sitt föräldrahem till brudgummens boning), bröllop, utgående från det gr. ropet vid bröllopsfester (se HYMEN, sbst.1)]
1) bröllopssång; numera bl. ngn gg i vitter stil i fråga om l. med hänsyftning på förh. under antiken; jfr HYMEN, sbst.1 2. Kellgren 2: 259 (c. 1780). PoetK 1816, s. LII. Karlfeldt i 3SAH 24: 69 (1909).
2) (†) bröllop, giftermål. Med en Majbrud i den ljumma våren / Sångarn (dvs. skalden) firar kort sin hymené. Hedborn 1: 75 (1835).

 

Spalt H 1640 band 12, 1932

Webbansvarig