| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LAG la4g, sbst.3, n. (G1R 1: 119 (1523) osv.) ((†) m. GlTer. 4 (c. 1550), Skogekär Bärgbo Wen. Föret. (c. 1650); se vidare BÄRGSLAG, sbst.1); best. -et (ss. m. -en); pl. = ((†) -er HFinlKamF 2: 124 (c. 1575: Nöttzlager); se vidare BÄRGSLAG, sbst.1).
— Anm. Utom i här behandlade användningar förekommer ordet ss. senare led i åtskilliga ssgr, bildade efter (n)t. mönster, ofta ss. vbalsbst. till motsv. verb på -LIGGA l. -LÄGGA, t. ex. ANLAG, FÖRLAG, NEDERLAG, TOLAG, UPPLAG, VEDERLAG.
b) [jfr LÄGGA i bet.: stöta, sticka (med vapen)] (†) stöt, styng; ss. första led i ssgr som beteckna stickvapen.
2) (†) sätt varpå ngt ligger; (ngts rätta) läge. Thet sargade benet slanck och hängde honom uthur laget. Sylvius Curtius 605 (1682). (Sv.) Bögd utur sitt lag (t.) Verdrehet. Florinus Voc. 220 (1695).
3) plats där ngt ligger l. som är avsedd för ngts placering l. förläggning; numera bl. i a o. b. (Sv.) Lag .. (dvs.) Läge, (lat.) Situs, locus, quo quid jacet. Schultze Ordb. 2597 (c. 1755). — särsk.
a) underlag varpå hjulaxel vilar. Kärrorna, lastade med säd, hvila på axlar, som löpa rundt med hjulen, och gnida och gnissla mot sina lag. Hedin Indien 1: 66 (1910).
b) sjömil. i sg. best., om den stora skeppsbron i Karlskrona örlogsvarv, som är avsedd för långvarig förtöjning (l. uppläggning) av örlogsfartyg; jfr LAGER, sbst.1 5. Lägga resp. ligga i laget. Sjöstén ÅmVetA 1802, s. 22 (1760). SD(L) 1896, nr 457, s. 4. (Jag) har själf som ung gosse trampat dess (dvs. linjeskeppet Dristighetens) däck — fastän blott med fartyget liggande ”i laget” å Carlskrona örlogsvarf. VFl. 1905, s. 7. Därs. 1906, s. 126.
4) om ngt som ligger på visst sätt.
a) visst antal pappersark lagda det ena i det andra, lägg, tern. Läg eller Lag af obundna böcker bestå gemenligen af 6 till 8 ark. Täubel Boktr. 2: 43 (1823). Ett lag papper, tern, 6 ark. Jungberg (1873).
b) om den del av ett betsels remtyg som lägges på hästens huvud; numera bl. i ssgn HUVUD-LAG. 2: Bitsel stänger med lag. BoupptVäxjö 1778.
c) (utbredt) skikt l. lager av föremål l. av ngt ämne; varv; äv. bildl. Ett tjockt, tunt lag av damm. Taket vilade på ett lag av (tjocka) bjälkar. Et lag stenar i en byggning. Serenius (1741). I asken låg emellan ett dubbelt lag af gulnad vadd ett litet granatkors. Öman Turgenjev Vårb. 3 (1876). Det ena laget af hans minnen har börjat rifvas upp efter det andra. Larsson Stud. 22 (1891, 1899). Grundfärgen måste vara absolut torr, innan nästa lag påstrykes. Key HjälpDSjälv 49 (1917). — jfr AVJÄMNINGS-, BJÄLK-, CEMENT-, GOLV-, JORD-, KALK-, KOL-, MELLAN-, TAK-LAG m. fl. — särsk.
α) geol. (tunnare) skikt l. lager av jord- l. bärgart; jfr LAGER, sbst.1 1 a (α). VetAH 1739, s. 102. Utan att afgöra frågan, menar .. (Boué) att det lag hvari menniskobenen ligga, kunnat tillhöra någon öfversvämning af strömmen bakom Aar, eller ock af Rhen. Nilsson ÅrsbVetA 1831, s. 90.
β) bildl. i fråga om människor: grupp som från ngn synpunkt betraktas ss. ett skikt i en större helhet: lager, samhälls- l. åldersskikt o. d. Folkets massa .. utgör en ålderspyramid, hvars särskilda lag eller grupper äro resterna af lika många års(femårs o. s. v.)-kullar, från den nyföddes till hundraåringens. Fahlbeck Ad. 1: 118 (1898). Den gunst .. (gycklarna) njöto hos publikens breda lag. Sylwan (o. Bing) 1: 237 (1910). — jfr SAMFUNDS-, SAMHÄLLS-LAG.
d) (bygdemålsfärgat i vissa trakter) i lada inlagt förråd av hö l. otröskad säd. Ledum lägs i ladorna bland laget, att drifva möss. Linné Skr. 5: 95 (1732).
e) (bygdemålsfärgat i vissa trakter) så stor mängd (på loggolvet utbredd) säd som är avsedd att på en gång tröskas. Der .. (hustrun) icke kunde så hastigt tryskie sitt lagh som han, då slogh han dett ena slagh på halmen, och d[et] andre på henne. UppsDP 26/11 1600. Fyra Karar tröska 4 Lagh till Ottowahl, 4 Lagh till Mårron-Wahlen (osv.). Rålamb 13: 52 (1690). Nordström Luleåkult. 198 (1925).
5) [eg. specialfall av 4 c] sjömil. eg. (förr): rad av kanoner placerade i samma höjd längs bredsidan av ett (krigs)fartyg; vanl. (äv. i fråga om nutida förh.): samtliga kanoner som kunna avfyras från endera av bredsidorna. Til det andra Lagetz Portar (på ett skepp), brukas inga Talljor. Grundell AnlArtill. 1: 4 (c. 1695). Skepp, hwilka .. hafwa 18 pundige (kanoner) uti nedersta Laget. HC- 11H 11: 170 (1697). Vi .. gåfvo honom å sidan en Salva af hela vårt lag. DeFoë RobCr. 20 (1752). Förutom bredsidebestyckningen, det undre och det öfre ”laget” på hufvuddäcket och öfra däcket, förde skeppet lättare kanoner på halfdäck och kastell. Wrangel SvFlBok 39 (1897). — särsk. (numera nästan bl. i icke fackmässigt spr.) i utvidgad anv., om samtidig avfyring (salva) av ett lag kanoner l. av kanonerna på endera av bredsidorna; särsk. i uttr. (giva ngn) ett helt l. fullt l. glatt lag, om salva av samtliga kanoner vid endera sidan; äv. oeg., om salva från kanoner på land; jfr GLATT 2. Carl XII Bref 406 (1715). Gifva någon hela laget. Dalman 34 (1765). Luften skakas af skeppens fulla lag liksom vid en jordbäfning. UB 7: 414 (1875). Just då vi voro framme vid vår bil .., fingo vi ett lag från ett engelskt batteri över oss. Hedin Front. 639 (1915). jfr BREDSIDE-LAG. särsk. oeg. o. bildl., i uttr. (göra ngt) av glatta laget, se GLATT 2 b β.
6) sätt varpå ngt är ordnat l. inrättat; ordning l. skick l. tillstånd l. förhållanden l. omständigheter vari ngt befinner sig. — jfr KYRK-, MUN-, O-, ORDA-LAG.
a) i förb. med karakteriserande bestämning.
α) (†) utan föreg. prep.; särsk. i sådana uttr. som hava l. få l. taga ett visst (godt l. dåligt, bättre l. sämre l. sitt rätta o. d.) lag, vara l. bliva god l. dålig l. som sig bör osv.; äv.: hava god osv. framgång, gå l. passa bra osv. OPetri GudzOrdh C 4 a (1528). Sedhan .. Kon. Waldemar begynte sielf föra regementet, fick thet strax itt sembre lagh. LPetri Kr. 74 (1559). Ellies hender thet siellan .., at thz som obetenckt framkommer, kan haffua någhot gott lagh. Dens. KO 6 a (1561, 1571). Främmande herskap, som Swenska ordningar omkullslogho och thet gamla godha laghet förolaghade. Gustaf II Adolf 3 (c. 1620). Jag har spelt på Nummer-Lotteriet hittills, men .. har .. gifvit det fan och tänker gifta mig i stället — få se om det tar bättre lag. Lindegren 1: 25 (1805).
β) med föreg. prep. (jfr γ) i sådana uttr. som vara i (äv. vid) l. ur (förr äv. av) sitt rätta lag, komma i (förr äv. på) ett godt lag o. d., sätta (äv. ställa l. bringa) ngt i godt (l. bättre osv.) lag. Ath köpenscapen maa .. komma j gambla lagit ighen som fordom dagx warit haffuer. G1R 2: 5 (1525). Helias skal iw komma först, och setia all ting j retta lagith igen. Mark. 9: 12 (NT 1526). Ath same bergzsmeltningh skulle komma på eth annet lag. G1R 13: 182 (1541). Alt bringas uthi gott skick och lagh. RP 8: 30 (1640). Sedan menniskian genom synd blef förderfwad, och är af rätta laget kommin, hafwer Gudh .. hionlags skildnad måst effterlåta. KOF II. 2: 146 (c. 1655). Han granskade allt från kölrummet till masttopparne, och allt var i bästa lag. Rydberg Frib. 283 (1877). Ja, när de rätta mötas, / är allt i sitt rätta lag. Karlfeldt FlPom. 80 (1906). — särsk. i vissa numera obrukliga uttr., t. ex. föra l. komma l. laga ngt i ett visst lag, stå i l. vid ett visst lag; vid ett lag, på ett o. samma sätt. Tu (dvs. profeten Elias) war forskickat at tu straffa skulle .. til .. at wenda fädernes hierta in til barnen, och j retta laghet föra Iacobs slecte. Syr. 48: 10 (öv. 1536). Gregorius .. Kom then Latiniska Messon j thet lagh, ther hon .. alt sedhan haffuer bliffuit widh. LPetri DialMess. 6 a (1542). Våre bergverk .. stå vedh gott lagh. G1R 26: 460 (1556). Laga all ting vti ett godt lagh. Svart G1 88 (1561). Alt sådant (dvs. konjunkturerna) är ombyteliget, så att thet icke altidh står widh ett lagh. RARP 4: 610 (1651). Verelius Gothr. 79 (1664).
γ) i förb. med adj.-attr. i superl. för att beteckna att ngt har den angivna egenskapen i högsta (l. nästan allt för hög) grad; i sådana uttr. som (vara o. d.) i längsta, kortaste, största, minsta, senaste, tidigaste laget. I knappaste laget, förr äv.: nätt o. jämnt. I närmaste laget (stundom äv. lag), så nära som möjligt. Och fast the andar (dvs. änglarna) eij bekommit krop som jagh, / Så är likwäl min siäl them lijk i nämsta lagh. Spegel ÖPar. 53 (1705). Timber fins i knappaste laget. BtVLand 5: 200 (1764). Rätta tiden at skära hvetet, är då inne, när grönskan i det knappaste laget gådt ur kornen. Gadd Landtsk. 3: 371 (1777). Vi äro .. ute i allra senaste laget, .. men för sent är det icke ännu. NDA 1912, nr 243, s. 9.
b) i pregnant anv.: det förhållande att ngt är som sig bör, godt skick, riktig ordning osv.
α) (numera bl. i ålderdomligt spr.) i uttr. taga, ngn gg äv. hava lag, ha framgång l. åsyftad värkan; slå väl ut; gå (väl) för sig, gå (bra), lyckas; passa, duga. (Det) Will .. icke haffua lag at stijckted lenge bliffwer vthan tilsynoman. G1R 6: 198 (1529). Thet tager icke lagh ther ingen vil lyda annen eller sin retta Feltherra. Därs. 9: 325 (1534). Bravera Döden dagh för dagh, / På sidston tager intet lagh. Stiernhielm Lycks. 3 (1650, 1668). Antingen försöken misslyckas eller taga lag. VetAH 1739, s. 88. Hur mycket bättre tar det lag / Uti kansliet att kopiera / Än uti Poësien som jag. Tegnér (WB) 1: 66 (1803). Dalin (1853). Cannelin (1921).
β) i förb. i (jfr γ, δ), äv. vid lag, i ordning, som sig bör; ur (förr äv. av) lag, i oordning, i olag, ur gängorna; särsk. i sådana uttr. som vara l. komma i l. ur lag (förr äv. laget), sätta l. bringa ngt i l. ur lag, förr äv. lämpa l. skicka ngt i lag; äv. hålla ngt l. stå vid lag, hålla ngt resp. bibehålla sig i fullgodt skick. Helias skal iw komma först, och skikka all tingh j lagh igen. Mat. 17: 11 (NT 1526). Där Finland .. kunde een gång komma i lag .., skulle the uti krafft, folk och medel svara emot Sverige. RP 8: 228 (1640). (Neptun) Läpparne lämpar i lag; Sijn blijde Salacia kysser. Stiernhielm Cup. 3 (1649, 1668). Uhret (var) af .. fuckt kommet uhr laget. VDAkt. 1700, nr 325. Stackare; hans sinnen äro inte riktigt i lag. Carlén Rosen 153 (1842). En verldsdom som skall gifva oss nya himlar och en ny jord och bringa allting i lag igen. Thomander Pred. 1: 114 (1849). Masugnar för tillverkning af spegeljärn stå sällan vid lag mer än 5—6 månader. 2UB 5: 348 (1902). Humöret var ur lag. Stiernstedt Liw. 18 (1925). — särsk.
α’) (†) i uttr. gå ngn i lag, gå bra för ngn. Önskom våra Brudar lycka, / .. Och at alt i lag dem går. Dalin Vitt. 4: 485 (1749). Ingen ting går mig i lag; / Alting sig emot mig vänder. Nordforss Theaterdir. 3 (1799).
β’) (†) i uttr. i lag, i lä. Wädret .. blåste hårdt in af öpna hafwet, och wi med wåra båtar woro i stor lifs fara, emot det Gud osz underligen halp något i Lag under Lands udden. Loenbom Upl. 1: 72 (c. 1630).
γ) i uttr. göra sig i lag (att göra ngt), göra sig i ordning. Nådighe frökin, görer eder i lagh. / Iagh önschar eder en godh dagh. Asteropherus 9 (1609). (Jag vaknade) och gjorde mig i lag att stiga upp. Fröding ESkr. 2: 53 (1892).
δ) i förb. till lags (förr äv. till lag), äv. i lag (jfr β, γ), i sådant skick att det är till belåtenhet, till pass; ofta i förb. med indirekt personobj., i sådana uttr. som vara, göra, tala osv. ngn till lags osv., ngn gg äv. vara osv. till lags för (förr äv. åt) ngn; förr äv. ligga ngn i lag, vara ngn till pass. Han är svår att göra till lags. Så at ingen kan retteligha antingen tala eller göra them något til lags. LPetri 3Post. 26 b (1555). Hwilken kan lefwa allom til lagh? Chronander Surge C 6 b (1647). Brenner Dikt. 1: 27 (1700, 1713). Hon blir visst mycket i lag åt Västeråsborna. SHülphers (1811) hos Dahlgren Herrgårdssl. 229. Sen blir på hela veckan ingenting till lags i huset. Jolin Kom. 7 (1845). Jag kunde hvarken stå, gå eller sitta mamma och mostrar i lag. Hwasser VSkr. 1: 6 (1852). Jag tror inte, att vårt nattkvarter är till lags varken för dig eller för honom. Lagerlöf Holg. 1: 35 (1906). — särsk. (†) i uttr. falla ngn till lags l. i lag, vara l. bliva ngn till belåtenhet, ”falla ngn på läppen”. Arvidi 209 (1651). När icke allt här i verlden faller hänne i lag, som hon vil. Nohrborg 190 (c. 1765).
7) [jfr 6 b] det tillbörliga måttet, måtta(n); numera bl. ngn gg i uttr. hov och (eller) lag (jfr HOV, sbst.2 1 a), förr äv. över lag (jfr 14 b α) l. laget, över måttan, utom l. utan (skick och) lag, (ut)ur laget o. d., utan (all) måtta, omåttligt, överdrivet. Ath han .. later hugga mere skogh än någen tiidh haffuer hooff eller lagh. G1R 11: 273 (1537). (Han) kom .. sent .. och någet öfwer laget plägadh. VDAkt. 1677, nr 147 (1671). Utom hof och lag. Lind (1749). I dessa tider, då skin, så väl som annat, äro utur laget dyra. GbgMag. 1761, s. 56. Utan skick och lag. Dalin (1853). Östergren 3: 324 (1927).
8) (†) i uttr. icke veta någon lag, icke veta någon råd. Göstaff Erson (Vasa) i thenna natt / Haar sin koos öffuer färian satt, / Vp åth Dalarna täncker iagh / Nu weet iagh intet någhon lagh. Prytz G1 B 3 a (1621).
9) (†) i fråga om sång, visa o. d.: melodi. Wijsan haar ock wackert laag. Columbus BiblW L 1 b (1676). Lag (thon) på en psalm. Lind (1749). Sahlstedt Obs. 47 (1773).
10) i vissa prep.-uttr. som innebära ett ungefärligt angivande av tid, rum, mått l. sätt.
a) i uttr. vid (förr äv. i l. på) det(ta) l. det här laget o. d., äv. så här vid lag (jfr c), nu l. då (ungefär), vid den(na) tiden. The knecther Som tw haffwer i Skepen Skwla paa tetta lagh wara weth medel steen. G1R 1: 119 (1523). I fjol vid detta laget gällde Rågen 13 rdr bco. Tegnér (WB) 6: 462 (1828). Om du hade haft den höfligheten at .. förpassa din fru hit, så hade både du och hon i detta laget varit här. Berzelius Brev 14: 67 (1829). Komiténs betänkande torde vara färdigt så här vid lag. VL 1893, nr 12, s. 2. Just vid det laget började .. (Petrarca) sin ”Scipiad”, Africa. Wulff Petrarcab. 47 (1905). I går vid det här laget. Lagerlöf Holg. 2: 299 (1907).
b) (föga br.) i uttr. i dagligt lag o. d., i vardagslag. I dagligt lag tjänade detta rum blott till förvaringsställe för kläder. EWigström (1891) i Landsm. VIII. 2: 6. — jfr HELGDAGS-, HÖGTIDS-, SÖNDAGS-, VARDAGS-LAG.
c) i uttr. där l. här vid lag (förr äv. laget l. lags), oeg.: härvid, i det avseendet o. d.; jfr DÄR-, HÄRVIDLAG. Sturzen-Becker 1: 84 (1845, 1861). Många hjernor hafva blifvit bråkade der vid lag! Hagberg Shaksp. 1: 332 (1847). Nå nå, pappa Falk torde väl ha ett ord att säga, der vid laget (dvs. i fråga om dotterns förlovning). Bremer Hertha 247 (1856). Här vid lags (då man skall döda skadskjutet djur) gäller det att hålla jagtknifven stadigt i handen. Bergström HbJagtv. 30 (1872). Wulff Leopardi 14 (1913).
d) i förb. vid (förr äv. på l. uppå) lag (förr äv. laget) ss. bestämning till ord l. uttr. som betecknar tid, rum, mått l. sätt: ungefär, vid pass. Nu, då vid lag. Var vid lag? Ther effter otta daghar på lagh. OPetri JesuPina H 1 a (c. 1550). Vij äre och icke fulvisse, hvar opå lag samme bygning på vallen upsatt ähr. G1R 22: 330 (1551). At .. (prästerna) om Helgedagarna äro j Kyrkionne en tima widh lagh .., förr än the begynna Messona. LPetri KO 27 a (1561, 1571). Nu vid laget. Kellgren 1: 123 (1788). Jag fick se vid lag hälften (av fyrvärkeriet). Topelius Dagb. 1: 78 (1833). Redan (kl.) tre vid lag började (det) på att skymma. Mörne Liv 23 (1925).
11) sätt att vara, väsen(de), natur.
a) (numera föga br.) i fråga om människa (l. djur): (ngns) art l. natur, väsen(de); karaktär, sinnelag, hjärtelag; sätt (att bete sig), sed, maner, metod, handlag. Then ther wäl kunde med sådane sälskap (dvs. får) vmbgåå, och theris lag granneligen wiste. G1R 16: 548 (1544). Hafuer min frökin thet samma lagh, / Som hon hade för, då menar iagh (osv.). Asteropherus 33 (1609). Grannars lagh ähr, att then ena hafver horn i sinnet på den andre. RP 7: 408 (1639). Paddan haar altijd sitt laag. Grubb 663 (1665). Fara med lögn är inte Lovisa Petterkvists lag. Agrell Sthm 2 (1892). Jo si vi hafvom det laget, att vi älskom den, som något hafver i handom och något hafver att säga. Högberg Vred. 3: 33 (1906). — jfr FOT-, HAND-, HJÄRTE-, SINNE-LAG. — särsk.
α) (†) i uttr. tycka på laget, draga slutsatser l. gissa av ngns beteende. Jag tycker på laget, at gr(eve) Gyllenstolpe är rädd för allting. Bark Bref 2: 101 (1705). Almqvist Ekols. 1: 83 (1847).
β) om sätt l. förmåga att behandla människor, handlag (med folk). Magister Carleborg har sitt eget oförklarliga lag med alla menniskor! Carlén Bull. 3: 290 (1847). Du har ett lag med folk, du, som hjälper dig. Arbman TrollA 126 (1905).
b) (†) i fråga om sak: (ngts) art l. natur. JBureus (1602) i 3SAH 23: 299. Rätt Kiärleek hafwer detta Lag, / At et oskadligt Ord-Krijg skeer; / Hans Låga mehras mehr och mehr. Lucidor (SVS) 445 (1674). Desse slagz kiörtelswulster hafwa det laget att de gå långsamt til sin suppuration. HdlCollMed. 29/3 1697. VetAH 1773, s. 162. Celsius ÅmVetA 1781, s. 38. — jfr VÄG-LAG.
12) (†) vikt, betydelse. LPetri 2Post. 244 a (1555). Om konghenn i Polenn och hermesteren, ligger föge lagh opå, hure the kunne ware här om tillsinnes. E14R 1561, 1: 127 a. Ligger ther icke stort lagh upå nu handle (dvs. förhandla) .. vthen wij wele lathe thz bestå på een annen tijdh. Därs. 219 b.
13) samvaro, sällskap, sammanslutning.
a) (numera föga br.) i uttr. slå lag med ngn, ge sig i sällskap, ”slå följe” med ngn; söka lag med ngn, söka komma ihop med ngn; förr äv. hålla l. lägga lag med ngn, vara l. ge sig i sällskap med ngn; äv. bildl. L. Paulinus Gothus Pest. 75 a (1623: lägge .. lagh; i bild). Den minst som möiligt är, med werlden håller lag, / Den lefwer här, sin Gud til största wälbehag. Brenner Dikt. 1: 108 (1690, 1713). I sin ensamhet slog han lag med sina två båtsmän. Strindberg Skärk. 208 (1888). Se, så är det att söka lag med storfolk! Janzon Cat. 1: 15 (1889).
b) i uttr. i lag (förr äv. laget) med ngn, äv. i ngns lag, tillsammans med ngn. Vara, gå, giva sig, slå sig, förr äv. lägga sig i lag med ngn, förr äv. hava ngn i lag med sig. Ingen from gifwe sigh i lagh, / Medh ondt sälskap. Forsius Fosz 247 (1621). Dem .., som och medh dem woro i laagett. ConsAcAboP 2: 90 (1657). Enar Thamba Skelfwer hwilken the andra buszarna wille knapt hafwa i lag med sig. Peringskiöld Hkr. 1: 324 (1697). (Han) lägger sig i lag med honom som en hans handtlangare. Eneman Resa 1: 112 (1712). Hvarför slår du dig i lag med oss? Rydberg Faust 118 (1876). Vad skulle det ha blivit för uppfostran och skick och bruk om han jämt varit i lag med sin mor? Bergman Mark. 213 (1919). Månntro, det var skam för rikbondens hustru att gå i lag med läsare. Väring Frost. 66 (1926). — särsk.
α) (i folkligt spr.) i pregnant anv., i fråga om könsförbindelse. Är det så, att Hennesas Nåd har varit i lag med andra än Direktören, hä? Engström 2Bok 104 (1909). Wester Reymont Bönd. 3: 143 (1924).
β) (i folkligt spr.) i fråga om saker: tillsammans med (ngt). At sågspån altid behåller sin varelse, i lag med kalk, är redan vist. VetAH 1780, s. 207. (Häll) brännvin i munnen på en död människa, men häll dän det igän ock i en flaska i lag med litet annat brännvin. EWigström (c. 1900) i Landsm. VIII. 3: 309.
c) samkväm för sällskaplig samvaro; särsk.: festligt samkväm, gästabud, gille; numera nästan bl. i sådana uttr. som (i ett) festligt l. gladt l. lustigt lag o. dyl. l. i vänners lag o. d.; ofta svårt att klart skilja från 14 b. I ärligit och godt folks lagh och gästebodh. Lagförsl. 258 (c. 1606). Iagh will tilreda itt furstligit lagh, / Et sådant panckeet, att vnder skall wara. Asteropherus 17 (1609). Ruus heter han; är en lustigh i laag, tijd-korteligh Hansze. Stiernhielm Herc. 47 (1648, 1668). At han skal tiga tils laget voro ändat. Kling Spect. Nn 1 b (1735). Därför i så lustigt lag, / Och på en så kulen dag, / Lät oss Bacchi safter prisa / Med en visa; / Glasen tag. Bellman (BellmS) 1: 140 (c. 1775, 1790). Den glädjande tilldragelse, som i dag samlat oss till festligt lag. Wisén Tal 12 (1881). Forssell var gärna med i ett gladt lag, där hans friska munterhet fick göra sig gällande. 3SAH 16: 317 (1902). — jfr BACKI-, BRUD-, DRYCKES-, GILLES-, GÄSTABUDS-LAG m. fl. — särsk.
α) i ordspr. Gott Laag giör kortan dagh. Grubb 275 (1665). Laag vthan leekare, giör lusten trög. Dens. 445. Han skämmer intet et godt lag. Rhodin Ordspr. 72 (1807).
β) i uttr. bryta (förr ngn gg äv. rubba l. rymma) laget, (vara den förste att) bryta upp o. avlägsna sig från ett sällskap l. samkväm. Brasck FörlSon. H 1 a (1645). Corporalen j Liungby sadhe sig hafva offta måst römma laagett. VDAkt. 1671, nr 219. Så lenge Christus ther (dvs. på bröllopet i Kana) war, wille the andre intet bryta laget. Swedberg SabbRo 646 (1692, 1710). Skälm den som laget nu rubbar. Bellman (BellmS) 1: 48 (c. 1768, 1790). Han blef den första, som bröt laget. Heidenstam Alienus 1: 143 (1892).
γ) [jfr d. betale lavet, holl. het gelag betalen] (numera knappast br.) i uttr. (få) betala laget, få betala kalaset l. välfägnaden; särsk. bildl.: få ha kostnaden l. besväret l. obehaget osv. som är förbundet med ngt (särsk. ngt som man eg. icke själv har haft godt av), få betala fiolerna (se FIOL, sbst.1 1 c β). LPetri 2Post. 221 b (1555; bildl.). Han (gjorde) een resa till Mechelborg medh stort stååt och pråål, .. men thet var likvel Sverige som betala skulle laget. Dens. Kr. 101 (1559). Dhen intet haar drucket, bethalar offta Laaget. Grubb 556 (1665). Sverige skulle .. förena under sin spira hela Pomern .. Brandenburgs vederlag skulle tagas i Schlesien. Kejsaren var således den som egentligen skulle betala laget. Carlson Hist. 5: 53 (1879).
δ) i uttr. ha ett ord med i laget o. d., förr äv. ha (ett) ord i laget, särsk. oeg.: ha rättighet att yttra sin mening o. göra den gällande, ha medbestämmanderätt, ha inflytande, då ngt skall bestämmas. Förlåt mig! Väna Brud, / Ty iag af diärfsta slaget, / Vill ock ha’ Ord i Laget. Frese VerldslD 67 (1718, 1726). Efter som jag väl bör ha ett ord i Laget med, när det angår, at gifva bort mig sielf. Modée FruR 66 (1738). Då riksmötet kallar alla, som hafva et ord i laget, at infinna sig här. Berzelius Brev 8: 74 (1823). (Vid Uranienborg) hade den italienska senrenässansen haft ett ord med i laget. Hahr ArkitH 435 (1902).
d) sammanslutning för visst gemensamt syfte, ss. för innehav l. bearbetande l. utförande av ngt; bolag(skap), kompanjonskap; särsk. i uttr. vara l. göra ngt i lag (med ngn), i kompani l. bolag (med ngn); förr äv. lägga lag tillhopa, gå i lika del och lag med ngn; ofta svårt att klart skilja från 14 c. ÅngermDomb. 17/8 1639, fol. 147. Dässa hafua warit i Lagh att fånga Ellgerner. Därs. 7/7 1645, fol. 22. (Venetianerna i Egypten) gå i lika del och lag med Frantsoserne .. angående handelen. Eneman Resa 1: 242 (1712). En särskild handels frihet (blev) utgifven för alla, som ville antingen allena eller i lag handla til obekanta .. orter. Clason PVetA 1751, s. 40. De talte om lifvets gamman, / då tvenne vandra tillsamman / och tigga och stjäla i lag. Karlfeldt Vildm. 34 (1895). Torparen .. var .. i lag med bönderna .. i byn om laxfisket. Norrl. 14: 15 (1926). — jfr BOLAG. — särsk.
α) (†) förbund; allians; sammansvärjning. Ther jämpte til Hiertat förandes, huru högnödigt thet wore, at alle Christelige Potentater .. blefwe eenige, så at the heller ett Lagh tilsamman binda måtte. Widekindi G2A 107 (c. 1676). Schmedeman Just. 1162 (1687). — jfr FOSTBRÖDRA-LAG.
β) (†) om äktenskapligt förbund. Aldenstundh Soldaten (med vilken hon varit trolovad) är dödh är hon ju frij ifrån hanss Lagh. VDAkt. 1706, nr 247. Och fodras offta til at byggia lag medh Hion / Ey annat än en god .. resolution. Runius (SVS) 1: 206 (1708). — jfr HJONELAG.
e) oeg., i uttr. vara l. ge sig i lag med ngt l. (med) att göra ngt o. d., hålla på l. vara i färd med resp. börja på med (att göra) ngt. Den gamle korpralen är åter i lag / Att öfva de unga rekryter. Sander (o. Flodman) 171 (1871). Så snart middagsmåltiden (på julafton) .. var öfverstökad, gaf man sig i lag med att utpynta hvardagsstugan. GHT 1894, nr 300 B, s. 1. Hon .. såg tjufven i lag med att aflägsna sig med sitt byte. LfF 1917, s. 290.
14) samling l. grupp av personer som i ett l. annat avseende utgöra en mer l. mindre sluten krets.
a) samling av personer som äro tillsammans l. (bruka) hålla ihop l. idka umgänge; sällskap; umgängeskrets, kotteri, ”gäng”; kamratlag. Forsius Fosz 185 (1621). En Padda fördärfwar offta ett heelt Laag. Grubb 196 (1665). Lijka Bröör giör bästa laaget. Dens. 454. Glöm ej heller dina vänner / och det öfvergifna lag. Tegnér (WB) 3: 51 (1818). Närmast honom kring hans trappa stodo i förtroligt lag / Några trasigt klädda pojkar och en glad student och jag. Runeberg 5: 12 (1860). De gamla dö, det gamla laget skingras. Wulff Rytm. 63 (1910, 1915). — jfr GRAVÖLS-, GÄSTABUDS-, KAMRAT-, UMGÄNGES-, VÄN-LAG m. fl.
b) samling av personer som kommit samman för sällskaplig samvaro l. som deltaga i festligt samkväm o. d.; sällskap; jfr 13 c. Ett gladt, festligt lag. Den äldste, yngste, främste i laget. Iblandt gåt och gladt selskap och lagh, ther war .. (G. I) med höfuelig skiempt och lustigt snack och taall the andre alle öfuerlägen. Brahe Kr. X (c. 1585). Guhd signe Edert Lahg. / Höghädle, Bruhd ok Kwinnor, / .. gohd dahg. Lucidor (SVS) 163 (1671). (Eris’ äpple) skulle i anledning af den öfverskrifft det hade tilhöra den skiönesta uti Laget. Ehrenadler Tel. 347 (1723). Man följs till bordet åt, / och rundt kring laget går den fulla tröstebägar. Tegnér (WB) 2: 46 (1810). Fåkunnig gäst i högbänk försmås, men vitter / har ständigt lagets öra, hur lågt han sitter. Därs. 5: 15 (1825). Hallström Händ. 86 (1927). — jfr BORDS-, BRUD-, BRÖLLOPS-, FEST-, GILLES-, GRAVÖLS-, GÄSTABUDS-, SUP-LAG m. fl. — särsk.
α) i uttr. över lag (jfr 7), stundom äv. över laget, eg. betecknande att ngt är avsett att gälla samtliga deltagare i ett samkväm; ofta i allmännare o. oeg. anv., betecknande alla (l. allt) utan undantag l. åtskillnad, för allesamman, (alla) över en bank; genomgående. Förrän befallningen åtlyddes, måste jag ännu bestå en sup öfver laget. Castrén Res. 1: 216 (1852). Uljana .. gjorde stor kaffebjudning öfver lag i köket. Carlén Köpm. 2: 81 (1860). För öfversten och regementet en skål öfver lag! Tengström Kipling Sold. 40 (1899). Nu nyss ha bankerna vidtagit åtgärden att höja räntesatserna öfver lag. VL 1906, nr 269, s. 4. (Eleven har) bra betyg över lag. Swensson Willén 15 (1937).
β) [gm sammanblandning med uttr. glatt lag (se 5 slutet)] (föga br.) i uttr. över glatta laget, över lag (se α). En ordentlig sexa öfver glatta laget, tycker jag. Crusenstolpe Mor. 3: 224 (1841). Det blef brorskål öfver glatta laget. Söderhjelm Brytn. 42 (1901).
c) om personer som för visst syfte sammanförts l. sammanslutit sig till en grupp; jfr 13 d. Och rundt omkring han lät soldaterna / få samla sig i jämna lag om sina matransoner / allt efter städerna och staterna. Fröding Guit. 148 (1891). I sitt arbete sammansluta sig fiskarne till lag, som t. ex. vid sillfisket kunna vara 16—18 man starka. Inom laget råder full jämlikhet. SkrGbgJub. 19: 82 (1923). För att genast kunna avhjälpa motsedda brister gav konungen .. i november (1718) order, att .. varje lag skulle skaffa en reservkarl. HT 1924, s. 242. — jfr BACK-, BO-, BORRAR(E)-, BRANDSTODS-, BRYTAR(E)-, BUNKA-, BYA-, BÅG-, BÅR-, BÅT-, BÄNK-, BÄRAR(E)-, BÄRGS-, DISK-, DRAGAR(E)-, FAT-, FISKAR(E)-, FISKE-, FÄBOD-, GRUV-, GÄRDE-, HAMMAR-, KOJ-, LIKBÄRAR(E)-, MAT-, NOT-, NÄT-, PLOG-, ROTE-, SAMKÖPS-, SKEPPS-, SKJUTS-, SLÅTTER-, SOCKEN-, SPEL-, TINGS-, TÄLT-LAG m. fl. — särsk.
α) (förr) handtvärksgille, skrå. Går detta Mästarestycket uthi sielfwa wärket sönder, så skall .. (gesällen) gifwa sex daler silfwermynt j Laget. MeddNordM 1897, s. 88 (1656).
β) mindre avdelning av större arbetsstyrka o. d., arbetslag. Rothstein Byggn. 530 (1859). Ett sådant språk .. som vissa .. arbetsförmän .. begagna mot sina lag. Hedin 1Varn. 51 (1912). — jfr ARBETS-LAG.
γ) idrott. samling deltagare i idrottslig tävling o. d., vilka tillsammans utgöra en enhetlig (o. samarbetande) grupp l. trupp; särsk. om vardera av de båda grupper som spela mot varandra i vissa bollspel o. d. Balck Idr. 1: 77 (1886). Djurg(årdens) lag II 35 p(oäng) (i terränglöpning på skidor). SvD(A) 1918, nr 26, s. 8. — jfr BOLL-, FEDERATIONS-, FOTBOLLS-, HEMMA-, HOCKEY-, JUMBO-, JUNIOR-, LEK-, RESERV-, SENIOR-LAG m. fl.
d) i sht pedag. i överförd anv., om samling l. omgång av krior l. stilar o. d. som vid ett tillfälle skrivits av en grupp elever (skolavdelning, klass o. d.). Ett lag gymnasistkrior .., som jag varit i tillfälle att ta del av. Larsson Världskris. 20 (1920). Swensson Willén 58 (1937). — jfr KRIA-, SKRIV-, STIL-, UPPSATS-LAG m. fl.
15) med avbleknad bet., ss. senare led i ssgr, övergående i bet.: förhållandet att vara ngt; jfr GRANNE-, GUDSIVA-, MÅGA-, NABO-, SVÅGER-, SYSTER-LAG m. fl.
(14 c β) -BAS, m. förman för ett arbetslag; jfr -FÖRMAN. SvD(A) 1933, nr 267, s. 9. Han hade .. gått förbi sin egen lagbas och bråkat med arbetsledningen. Därs. 1934, nr 22, s. 4. —
(3, 4) -BRO. (i sht förr) metall. bädd av bjälkar l. stenblock som utgör underlag för hammarställning. Rinman Jernförädl. 161 (1772: labro). SvKulturb. 9—10: 126 (1931).
(14 c α) -BRODER. (lag- 1664—1716. lags- 1897) (†) gillesbroder. HärnösDP 1664, s. 94. MeddSlöjdF 1897, 1: 15. —
(14 c) -DAG. (†) (dag för) byalagets sammanträde för avgörande av gemensamma angelägenheter l. för gemensamt arbete. Om Lagdag till Gräsets och Sädens Slåtte. MeddNordM 1899—1900, s. 47 (1754). Stiernstolpe Arndt 4: 113 (1808). —
(4 d) -FODER. (†) kreatursfoder av otröskad säd? På en häst räknas 14 .. skrindor hö, utom något halm och lagfoder. Hülphers Norrl. 4: 365 (1779). —
(14 c β) -FÖRMAN~02 l. ~20. jfr -BAS. Med lagförman afses .. arbetsledare, som deltager i arbetet såsom medlem af arbetslag. SFS 1909, Bih. nr 6, s. 1. —
-LEDARE. särsk. idrott. till 14 c γ. —
(jfr 6 b δ) -LÖS, adj.2 (adj.1 se LAG, sbst.1 ssgr). (lag- 1695—1749. lage- 1665) som man icke kan göra till lags, missnöjd. Paddan är altijd lagelös .. (dvs.) Aldrig nögd. Grubb 868 (1665). Lind (1749). —
(14 c γ) -PRIS, n. idrott. avsett att utdelas vid lagtävlan i idrott m. m. PT 1912, nr 162 A, s. 3. Lagpris utdelas ej om endast ett lag ställt upp till tävling. IdrIMar. 1935, s. 28. —
(14 c) -SLÅTT. (bygdemålsfärgat i Norrl.) Lagslått är ett slåttesland, gemensamt för flere ägare. NorrlS 1—6: 154 (1896). —
(14 c γ) -TÄVLAN. idrott. mellan olika tävlande lag, där det sammanlagda resultatet för alla i laget deltagande är bestämmande för placeringen; motsatt: individuell tävlan. PT 1912, nr 162 A, s. 3. —
(1 b) -VAPEN. [jfr isl. lagvápn] (†) stickvapen. JRöding i 1VittAH 1: 147 (1755). LMil. 2: Föret. 3 a (1764). —
-VIS, adv.
1) till 4 c: i skikt l. lag. Yllegarnet lägges lagvis med roten i vatten. Retzius FlOec. 281 (1806). Elfving Kulturv. 162 (1895).
2) till 14 c: i lag; ett lag i sänder, lag efter lag; äv. i adjektivisk anv. Lagvis eld (mil.). Laddning lagvis. ExFältartill. 1893, 1: 113. Lagvis täflan på värja. Olympiad. 1912 Red. 473 (1913). Lagvis eld användes oftast vid verkningsskjutning (med granatkastare), då större eldhastighet erfordras. FörslExGranatk. 1923, s. 32. —
(13 c) -ÖL. (†) gästabud, gille. I äldre tider bestods timmermännen 100 daler s. m. till lagöl för hvarje rangskepp, som gick af stapeln. Gynther Förf. 5: 16 (1858; om förh. på 1700-talet).
Ssg (†): lagöls-pänningar, pl. Huru en osed, så väl ibland Vårt Siöfolk, som Timmermän .. vid Vårt Amiralitet, sig inritat, at the nykomne Karlarne .. varda af the äldre theras vederlikar tvungne til en olaglig utgift under namn af Spenderings eller Lagöls penningar. Förbud 6/3 1750, s. 3.
B (†): (14 c) LAGA-GÄRDS-PÄNNINGAR, pl. pänningar som av ett gärdelag erlades ss. gärd (i st. f. naturaprestationer; jfr språkprovet nedan fr. 1544). HH XI. 1: 93 (1529). (Fogden har) uppburit .. Lagagärdspenningar 194 m:k D:ca, 4 skill. Hallenberg Mynt 307 (i handl. fr. 1545). De s. k. lagagärdspenningarne, som utgjordes efter mantal. Almquist CivLokalförv. 2: 61 (1919). jfr: Joenn Bagge äger svara till Ååshärede .. för .. skatte- [och] lagagierdz-rogh, skatte- [och] lagagierdz-kornn, skatte- [och] lagagierdz-haffra, .. lagagerdes-, semie- [och] gräsgieldz-smör, .. lagegerdz fårelår, skatte- [och] lagegerdz-fårebogar. Almquist CivLokalförv. 3: 188 (i handl. fr. 1544).
C (†): (14 c) LAGE-GÄRDS-BONDE. bonde som tillhörde ett gärdelag som hade att tillsammans erlägga gärd. Huvudskatten utgjordes 1542 (i vissa härad i Västergötland) efter gärdetal. .. Sju s. k. ”lagegärdsbönder” inbegrepos dock icke i denna gärdeindelning och erlade skatten efter delvis annan norm. Almquist CivLokalförv. 2: 121 (cit. fr. 1542). Forssell Hist. 1: Bil. 21 (1869). —
-LÖS, se A. —
-MAN, se D.
D (†): LAGS-BRODER, se A. —
(14 c) -MAN, m. (lage- 1629. lags- 1635—1692) om mansperson i förhållande till dem med vilka han bildar ett lag (för gemensamt arbete, jakt, fiske o. d.). ÅngermDomb. 16/11 1629, fol. 4. OfferdalKArk. N I 1, s. 13 (1692).
Spalt L 66 band 15, 1939