| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GOLV gol4v, n.; best. -et ((†) -e Stiernhielm Herc. 198 (1648, 1668), 2Saml. 35: 221 (1662)); pl. =. (golv
A. om plan yta.
1) benämning på den horisontala yta som nedtill begränsar ett rum l. en våning i en byggnad; jfr BOTTEN II 5; urspr. o. ännu i källare o. d. bestående av ett lager av tilltrampad jord l. lera l. i marken lagd stenläggning, för övrigt numera i allm. bestående av på bjälkar vilande, sammanfogade bräder l. av stenplattor, tegel o. d. l. av gjuten betong m. m. Golv av spontade bräder, spontat golv. Kvistfritt golv, om trägolv. Det är stora springor i golvet. Bonat golv (vard.). Inlagt golv, parkettgolv. Dragfritt golv. Slät l. jämn som ett golv, om vattenyta, isfält o. d. Lägga in (nytt) golv. Bryta upp golvet. Sopa, skura, tvätta, bona golvet. Han stod midt på golvet. Av mattighet nätt och jämnt (knappast) kunna gå över golvet. Barnet kröp omkring på golvet. Hon gick och halkade, ramlade på golvet. Man dansade, så att golvet gungade. Rummet var från golv till tak fyllt med böcker. VarRerV 24 (1538). Thenne protestationes bleffue sedan fundne vnder golffuet i Westrårs Domkyrckia. Svart G1 123 (1561). Wij förnimme at tw haffwer begyntt legge golffwet i Konunge och Dröttninge Maket, aff then Steen .. ifrå Finlandh. HB 1: 190 (1572). När Olyckan slår til, så bryter man så snart ett Been på golfwet, som i skogen. Grubb 597 (1665). Bonade hala golf i hofven. Linné Diet. 1: 92 (c. 1750). På Rånntorps utmark voro .. uppbygde en hop hus .. med planerade golf af mull. Barchæus LandthHall. 11 (1773). Då man (vid biljardspel) stöter, må man alltid med åtminstone en fot vidröra golfvet (”hålla golf”). Wilson Spelb. 113 (1888). Golfvet i förmaket (var) måladt med gulbrun oljefärg i rutor. Nyblom Minn. 1: 27 (1904; om förh. på 1840-talet). — jfr ASFALT-, ASTRAK-, BRAND-, BRÄD-, CEMENT-, FLIS-, FLO-, JORD-, KAMMAR-, KYRK(O)-, KÖKS-, LER-, LÖS-, MARMOR-, MOSAIK-, PARKETT-, STEN-, STUG-, TEATER-, TEGEL(STENS)-, TILJE-, TRÄ-GOLV m. fl. — särsk.
a) mer l. mindre bildl. Tegnér (Jub.) 4: 25 (1830). Kan man tänka sig ett vackrare golf än denna sandbotten (vid badstället)? Rydberg Vap. 332 (1891). Ännu var golf under vattnet, ett golf af is. Topelius Vint. III. 2: 146 (1897). — (†) Hwad hugnad haar en Man af ett pastorat uthan gårdz när man stundeligen haar bekymbret mycket större på golffwet (dvs. inomhus). VDAkt. 1703, nr 286; jfr c.
b) i uttr. som beteckna att ngn l. ngt plötsligt, handlöst l. tungt faller omkull l. ned på golvet l. att ngn vårdslöst l. med kraft kastar l. slänger ngt ned på golvet; i sådana uttr. som falla, dimpa resp. slänga, dänga (äv. slå o., i sht förr, fälla) till resp. i golvet, äv. i golv. Tå sprang Biscopen vp .., kastade hatten till golffuet och sade (osv.). Svart G1 116 (1561). I lisla stund, skal (”Ruus”) fälla the modige Hieltar, / .. som Oxar i golfwe. Stiernhielm Herc. 198 (1648, 1668). Dören slås up, Liuset i golff, Bord oc Stolar öfwerända (när de druckna bli oense). Fernander Theatr. 26 (1695). Intet vil du snyta i Näfvan och slänga i Golfvet utan du vil hafva Silkes-Näsdukar. Dalin Arg. 1: nr 20, s. 7 (1733). (Flickan) föll .. i besvimning, damp i golfvet och låg en stund lika som i brott (dvs. som avsvimmad). ELencquist (c. 1778) i FinKyrkohSP 5: 126. Lovisa du, nu ha de visst släppt lillan i golfvet igen! Hedenstierna FruW 205 (1890). — (†) (Han hade) ruusat åth honom .. och så när sprungit honom i golfwet. VRP 1699, s. 440.
c) (†) med tanke på den del av golvet som icke är (o. i ä. tid i högre grad än nu icke var) upptagen av möbler; i förb. på golvet, ofta motsatt: sittande på bänk l. stol l. vid bord. Koost, vijdh frijbrödrabordett, och till en Småå drängh påå golffuett (dvs. att passa upp). GR 8: 292 (1533). Alle .. (voro) wppå gullffuidh medh dragnna werghier. TbLödöse 140 (1589). När .. (bruden o. hennes följeslagare) komma heem, stijgher Talemannen medh Brwdgummen in på gulffwet, och förwänter ther til thes Brwdhen kommer. AJGothus ThesEp. 4: 48 (1619). Rijkz Cantzeleren .. stadnade på Troonens Trappa eller golff (dvs. den öppna platsen framför tronen). RARP 3: 17 (1638). Sedan de Herrar deputerade (i lagkommissionen) någon stund med hwar annan på golfwet (dvs. utan att sätta sig) discourerat .., afträdde de åter igen. FörarbSvLag 1: 2 (1686).
d) metall. om platsen framför en masugn, en härd o. d.; i sht i ssgr. — jfr GJUTERI-, HAMMAR-, HYTT-, KRANS-, RÅDSTU-, SMED-, SMEDJE-, UPPSÄTTNINGS-GOLV m. fl.
e) i numera obr. förb. (Han) teelde golffuet på Huset medh furobrädher. 1Kon. 6: 15 (Bib. 1541); jfr: Telde golfwet. (uttryckes tydligare:) Lade golfwet med tiljor. Swedberg Schibb. 188 (1716). Förlora (dvs. förfallet) gålff. VadaPrästgInvent. 1628.
2) (i fackspr.) i utvidgad o. oeg. anv. Barchæus LandthHall. 34 (1773; om bottnen av en vagn). De Ron o. Virgin I. 5—7: 69 (1887; om å släpan l. lavetten på äldre tunga artilleripjäser anbragt plattform, använd ss. ståplats för servismanskapet vid pjäsens betjänande). 2NF 7: 1469 (1907; om gränslager mellan de på varandra sittande kalyxrör varav hos vissa korallsläkten polypariet är bildat). — särsk.
a) (föga br.) geol. o. bärgv. om den undre begränsningen av ett i huvudsak horisontellt förlöpande, vanl. fyndigt bärglager: sula. Lindström Lyell 185 (1857). Holmström Geol. 49 (1877). — (†) horisontalt lager l. skikt i bärg. Hafwet har stådt opöfwer, lagt nu ena golfwet på thet andra. Swedenborg RebNat. 1: 11 (1719; i skildring av bärgens bildning i vatten).
b) [jfr sv. dial. golv i bet.: mellangärde] om den undre begränsningen av en hålighet i djur- l. människokroppen. Näsgångens golf. Lovén Anv. 72 (1838). Brösthålans golf. Setterblad Mackenzie 9 (1887). Munhålans golf. 2NF 1: 822 (1903; i fråga om amfibier).
c) (i sht förr) landt. så mycket säd som på en gång lägges fram till tröskning på tröskgolvet. Säd och boss få ligga kvar på loggolfvet till dess att all säd tröskats och halmen efter den sista omgången, det sista ”golfvet”, tagits ut. Hellström NorrlJordbr. 333 (1917).
B. om mellanrum mellan tvenne uppstående stolpar o. d.
3) [jfr motsv. anv. i d.] om avdelning, ”rum”, av en fackvärksbyggnad som begränsas av två närstående stolppar; numera bl. (bygdemålsfärgat i södra Sv., särsk. Skåne) om dylik avdelning i en lada, särsk., i fråga om loglada, om de på sidan om tröskrummet (logen) liggande ”rummen”, avsedda till förvaring av den otröskade säden resp. den tröskade halmen; äv. användt ss. mått för angivande av (hö- l.) sädesförrådets storlek. Kornlada med 2 golf, och 2 Logar bygd Anno 1663. VDAkt. 1667, Syneprot. nr 376. (Kärvarna med den tröskade halmen) kastas upp i golfvet och en af .. (karlarna) lägger dem i ordning. Barchæus LandthHall. 100 (1773). Öfver alt blef .. missväxt, .. at Kyrkoherden, af hela sit gärde, tillika med all tionde säden, ej kunde få mer än et halft golf. Wallerius Åkerbr. 329 (1778). PT 1911, nr 71 B, s. 3. — jfr HÖ-, LAD(U)-, LOG-, RI-, RÅG-, SÄDES-, TRÖSK-GOLV m. fl.
4) (i Norrl., landt.) mellanrummet mellan två stolpar i en (sädes)hässja; förr äv. om stolparna jämte tillhörande stänger. Dahlman Humleg. 93 (1748). Carleson Hush. 206 (1756). Med en arbetsstyrka af 9 man hinnas omkring 25 golf (rummet mellan 2 stolpar) med cirka 150 kärfvar i hvarje (att hässjas). TLandtm. 1886, s. 443. — jfr HÄSSJ-GOLV.
5) (†) fisk. rum i katsa, kar; i fråga om dubbel katsa i förb. yttre l. inre golvet, om resp. avdelningar (kar) av katsan. Tiselius Vätter 1: 123 (1723). 3. Hion kunna binda om dagen 6. Gålf, och 1. Karl kan om dagen slå ut 6. Gålf. Salander Gårdsf. 158 (1727) [efter Rålamb 13: 52 (1690), som dock har: Katz gålf]. VetAH 1753, s. 275. UpprFiskaren 45 (1847). — jfr KATS-GOLV.
Ssg: golvbeläggnings-material. —
Ssg: golv-bjälklag, n. —
-BONARE, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 r. l. m.
-BORSTE. borste till sopning av golv; sopborste. BoupptSthm 20/8 1679. SFS 1847, nr 32, s. 5. BoupptVäxjö 1900. —
-BOTTEN. (†) golv. Bergman GotlVisby 41 (1858). En part av de (av G. I) utsände herrarnes tjänare kröpo och gömde sig under golvbottnar, uti svinestior och hundehus. Grimberg SvFolk. 2: 98 (1914) [efter Svart G1 156 (1561), som dock har bl.: botnar]. —
-BRÄDER, pl. (i sht i fackspr.) om (det slag av) bräder varmed ett golv lägges. Helrena, halvrena golvbräder. HFinlKamF 4: 91 (1582). HbSkogstekn. 853 (1922). —
(3) -BRÄND, p. adj. [jfr d. gulvbrændt] (†) om säd: som tagit skada vid lagringen i ”golvet”; jfr LAD-BRÄND. Rålamb 13: 87 (1690). —
-DAMMBORSTE~020. = -BORSTE. RedBlindinstTomteboda 1897—98, s. 13. Golfdamborstar, handdamborstar. TLev. 1907, nr 41, s. 2 (i annons). —
-DRAG. drag gm (springor i) l. vid golvet. Stål Byggn. 2: 8 (1834). Han var mycket ömtålig för golfdrag. Böttiger 6: 18 (c. 1875). —
-FAST. [jfr VÄGG-FAST] (mindre br.) fäst l. fastsittande i golvet. Golvfast inredning. Runeberg ESkr. 2: 76 (c. 1850). Stugans möbler bestodo af det långa, vanligen omålade, golffasta bordet (osv.). Landsm. VIII. 2: 9 (1891; fr. Skåne). —
-FERNISSA, r. l. f. —
-FERNISSNING. —
-FISKAR, pl. [jfr sv. dial. (Jämtl.) golvfiskar, pl.] (i Jämtl.; starkt bygdemålsfärgat) golvbjälkar. OfferdalKArk. N II 1, s. 77 (1744). Därs. s. 121 (1753). —
-FLIS l. -FLISA, r. l. f. golvplatta av sten, tegel, kakel l. cement o. d. BrandordnGbg 1805, s. 7. —
-FYLLNING. i sht byggn. konkret: fyllning som lägges i trossbotten. Sjögren (1795). Ljuddämpande golffyllning, såsom korkaffall eller kalkgrus. Bergqvist UndPlanRealsk. 182 (1906). —
-FÄRGA, r. l. f. [-färga sidoform till FÄRG] (†) metall. (metall)sopor; jfr -KRATS o. KOPPAR-FÄRGA. Gålffärga, är det som sticker ut ur ugnen, när kopparen smältes, på gålfvet, eller hvad eljest spilles, medan kopparn är varm och släpas kring gålfvet. Wallerius Min. 475 (1747). Rinman 1: 1043 (1788). —
-KALL, adj. TT 1875, s. 137. Golfkallt kännes, då kall luft inkommer genom dörr eller genom otät yttervägg, eller då golfvet är illa bonadt och underrummet kallt. Almquist Häls. 356 (1895). Nilsson FolklFest. 191 (1915). —
-KYLA, r. l. f. jfr -KALL. LAT 1874, s. 203. I arbetsrummen härskade, oaktadt eldningen, en ohygglig golfkyla. ECTegnér (c. 1898) i LVetA IV. 5: 22. —
-KÄLLARE. (förr) källare under o. med nedgång gm golvet. Ahlman (1872). —
-LAG, n. [jfr BJÄLKLAG] byggn. TT 1871, s. 54. Golflag af cementbeton. SFS 1894, Bih. nr 7, s. 51. —
(4) -LAND. [jfr TUNNLAND] (i Dalarna o. Norrland, förr) landt. ytmått för beräknande av areal å slåtteräng (”slog”), avsett att utgöra så stor äng att därpå kan slås så mycket hö som rymmes på ett hässjgolv. Lagfart .. å andel i fäbodlägenheten Finnbodarne inom Kopparbergs socken om 35 snesland åker, 12 1/2 golfland slog och 15 tunnland skogsmark i areal. PT 1904, nr 94 A, s. 1. —
(3) -LIGGA. (bygdemålsfärgat, föga br.) om säd: ligga o. torka i ”golv”; särsk. i förb. låta (säd) golvligga o. i p. pf. ss. adj. Brahe Oec. 111 (1581). Kornet dåger icke til at mälta, för än thet är Gålfflegat, och hafwer wäl igenom swettas. IErici Colerus 1: 107 (c. 1645). Ingen Säd (borde), utan i nödfall, aftröskas förr än den i några Månader golflegat, .. at Kornen spritta under slagan. HushBibl. 1755, s. 196. Lundell (1893; fr. Finl.). —
-LUCKA. —
-LÄGGA. i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning.
1) till 1: förse med golv(beläggning); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret. Carlberg SthmArchitCont. E 4 b (1740). Tvärskeppets förslitna och eldskadade golfläggning. Brunius SkK 93 (1850). (Terrassen) var golflagd med blått och hvitt tegel. Lagerlöf Antikr. 38 (1897).
2) till 3: inlägga (säd l. tröskad halm) i ”golv”. Golflagd säd. Lundequist Landtbr. 210 (1840; motsatt: stackad). Schulthess (1885). —
-LÄGGARE. byggn. arbetare som yrkesmässigt lägger (parkett)golv. De flesta parkettsnickerier hafva sina bestämda golfläggare. TT 1877, s. 32. —
-MATTA, r. l. f. matta avsedd att täcka (del av) golv i (bonings)rum. Turkiska Gålf-Mattor. PT 1758, nr 30, s. 4. 5 st: gålfmattor, En af Halm, de öfrige Hemväfde med ylle inslag. BoupptRasbo 1787. —
-MÄLTERI. brygg. mälteri av äldre system i vilket mältningen sker på golvet; motsatt: trummelmälteri. SDS 1899, nr 463, s. 2. —
-MÖBEL. (i fackspr.) möbel avsedd att stå på golvet. Skåpet, som vanligen är en golfmöbel, men äfven förekommer upphängdt på en vägg. 2NF 25: 1330 (1917). Erixon Möbl. 2: XVI (1926). —
-PANEL. (i fackspr.) låg panel klädande en väggs nedersta del utmed golvet. —
-PLAN, sbst. (i fackspr.) plan i vilket ett golv ligger; golv(yta). Brunius Metr. 83 (1836). Hela golfplanen är nästan uppfylld af idel grafstenar. Dens. Resa 1838 258 (1839). Avsats i (hotell-)korridors golvplan må i allmänhet ej förekomma. SFS 1917, s. 1099. —
-PLAN, adj. plan som ett golv. GAndersson i Fennia XV. 3: 50 (1898). De stora, ofta golfplana slätterna (i Skåne). Dens. i LfF 1900, s. 175. —
-PLATTA, r. l. f. platta av tegel (majolika), sten o. d., avsedd till golvbeläggning. SFS 1891, nr 64, s. 45. —
(3) -RÖD. (i fackspr.) om vid torkning o. förvaring skadad humle; jfr -BRÄND. Mattbrun färg .. är kännetecken på, att humlen under torkningen eller inpackningen tagit värme. Sådan humle benämnes ”golfröd”. TT 1881, s. 89. —
-SAND. sand (i ä. tid) brukad att strö på golv, äv. att skura golv med. Schultze Ordb. 3995 (c. 1755). För sämsta glassorter, som brukas til bouteiller, med mera, af brungrön färg .. nyttjas .. gemen röd gålfsand. Rinman 1: 616 (1788). —
-SKURNING. —
-SMUTS. —
-SOPOR, pl. —
-SPIK. (förr) koll., om 9—11 cm. långa, med huvud försedda, smidda spikar varmed golvtiljor fastspikades vid de underliggande bjälkarna. Eneberg Karmarsch 2: 620 (1862). Sådan spik, hvilken, såsom golfspiken, måste förses med hufvud. UB 6: 170 (1874). Björkman (1889). 2NF 26: 713 (1917). —
-SPRINGA, r. l. f. springa mellan de olika tiljorna i ett (icke spontat) golv. Törneros Brev 2: 318 (1833; uppl. 1925). Rig 1921, s. 185. —
-STEN. (golv- 1638 osv. golve- 1559) platta l. sten (av kalksten o. d. l. av tegel o. d.) avsedd till golvbeläggning; nästan bl. koll. GR 29: 821 (1559). 1 Aln skurat Golffsteen .. 2 Alnar oskurat Golffsteen. OrdnLilleTull. 1638, s. B 4 a. Ölands Gålfsten. PT 1758, nr 13, s. 4. Weise 2: 31 (1771). Större och mindre golfsten af glaseradt tegel. Brunius Metr. 80 (1854). Lundell (1893). —
-STUGA. (†) stuga i bottenvåningen. Åfuan bemelte byggningh ähr uppå breden 9 allnar ochg på höghden på Gollstugan fyrra allna medh bielkarna och nastugun (dvs. ”nattstugan” på vinden) höga 3 på wägh sampt mädh 3 åsar och sparar. BoupptSthm 16/8 1672, Bil. —
-STÅNDARE, m. (i Finl., bygdemålsfärgat) objuden gäst på gästabud. Topelius Fält. 5: 211 (1867). Hertzberg Päivärinta 3: 32 (1886). —
-SVAMP. svampen Merulius lacrimans Schum., som förstör golv(bjälkarna) o. annat trävirke i byggnader; jfr TROLL-SMÖR. Rothof 508 (1762). —
-TAPET. (†) golvmatta. Carlberg SthmArchitCont. D 2 b (1740). (Sv. regeringen avsände som gåva) Til Deyen af Tripolis (bl. a.): .. 1 Persiansk Golf-Tapet med Sammetsbotn, virkad af guld och silfver. SvMerc. IV. 1: 397 (1758). Man brukade (till mattor) antingen de s. k. turska golftapeterna (värderade till 20 à 100 DS.) eller mattor af trip eller kläde. Böttiger Drottnh. 84 (1889; om förh. vid slutet av 1600-talet). —
-TRÄ. (i fackspr.) koll.; om trävirke (bräder, plank osv.) till golvbeläggning. Helrent, halvrent golvträ. Kvistrent golvträ. NerAlleh. 1886, nr 58, s. 1. —
-TÄCKE. (†) golvmatta. BoupptVäxjö 1825. Golftäcke vid sängen eller under divanbordet. NJournD 1858, s. 141. —
-UR. högt ur stående på golvet, ”skåpklocka”. LBl. 1914, s. 106. Redan under 1600-talets förra hälft uppträder i England golvuret. Erixon Möbl. 2: LXII (1926). —
-UTRYMME~020. Såsom ett genomgående fel kan äfven betecknas, att förefintligt golfutrymme icke tillräckligt utnyttjas. LAHT 1904, s. 298. —
-VASE. (numera bl. i Finl., bygdemålsfärgat, föga br.) golvbjälke (jfr Bergroth FinlSv. 308 (1917)). Juslenius 9 (1745). Möller (1790). TT 1872, s. 229. I det huset äro alla golfvasar ruttna. Ahrenberg Männ. 4: 195 (1909). —
-ÅS. (numera bl. i Finl.) golvbjälke. VDAkt. 1735, Syneprot. F III 7. Golvplankorna vila på golvåsarna, vilka sträcka sig från långvägg till långvägg. FolklEtnogrStud. 1: 24 (1916).
B: GOLVE-STEN, se A.
1) (†) lägga golv i (ett rum). The takadhe och golfuadhe Sätestughan (i prästgården). Fatab. 1918, s. 60 (1633). Sylvius Curtius 605 (1682).
2) (starkt vard.) sport. vid boxning: slå (ngn) så att han faller till golvet. P. blev golvad ett par gånger, men repade sig i slutet av kampen. HbgD 1928, nr 305, s. 6.
Spalt G 753 band 10, 1929