Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HOV hω4v, sbst.2, n.
Ordformer
(hov (hof, hooff) 1537 osv. huffue, dat. sg. SvForns. 1: 168. hof(f)ua, i förb. någors hova 1555—1572)
Etymologi
[fsv. hof, sv. dial. hov, motsv. ä. d. hov, nor. dial. hov, isl. hóf; till germ. hōƀa-, rotbesläktat antingen med HÄVA (jfr HAV) l. med HAVA. — Jfr BEHOV, HOVERA, v.2, HOVSAM, HÖVAS]
1) måtta, återhållsamhet, hovsamhet; stundom närmande sig bet.: vett, förstånd; numera bl. ngn gg i ålderdomligt spr. i nekande l. därmed likvärdiga uttr. samt i förb. med prep. med. Icke hava (hålla) hov i (med) ngt, förr äv. icke bruka (öva) hov i ngt, icke hålla måtta i (med) ngt. Utan, förr äv. utom, utur, över (allt) hov (och måtta), förr äv. utom hov och hövan. Med, förr äv. i hov (och måtta). En förnumstig man haffuer hooff medh sitt taal. Ordspr. 17: 27 (Bib. 1541). Wridande och wrängiande vthom hof och höfwan. Isogæus Segersk. 88 (c. 1700). Jag värderar Lärare, som i sit förhållande röja klokhet och hof. LBÄ 5—6: 49 (1797). Att njuta med hof har alltid varit min regel. Hjärne DagDrabbn. 233 (i handl. fr. 1806). En öfver allt hof stigande vexelcours. Regnér Begr. 2: 38 (1807). Hans tillit var hans arm, hans skatt var hof. Geijer Skald. 1 (1811, 1835). (Arbetsledarens) fordringar voro utan hof och mått. Rydberg Ath. 361 (1876). Han .. talar / .. med försynthet och hof. Lagerlöf HomOd. 89 (1908). — jfr MAG-HOV. — särsk.
a) (numera knappast br.) i uttr. hov och lag o. d., måtta o. anständighet, hovsamhet o. hänsyn. LPetri Kyrkiost. 31 b (1566). (Han) älskade henne mer än som hof och lag war med. Peringskiöld Hkr. 1: 101 (1697). Turkarne .. dricka (vin), när de få, utan hof och lag. Eneman Resa 1: 209 (1712). Östergren (1927; angivet ss. mindre vanl.). (†) Han .. later hugga mere skogh än någen tiidh haffuer hooff eller lagh. G1R 11: 273 (1537).
b) i uttr. varken hov eller hejd, se HEJD.
c) [jfr motsv. anv. i nor. dial.] (numera knappast br.) i uttr. (icke) ha(va) hov i händer (förr äv. händerna), (icke) iakttaga hovsamhet, hålla måtta. Serenius (1734; under ho). Östergren (1927; angivet ss. mindre vanl.).
2) i förb. någors hov(a), se NÅGORSHOV(A).
Ssgr (till 1): HOV-LÖS. [fsv. hoflös] (†) omåttlig, måttlös; hejdlös. LPetri Dryck. B 2 a (1557). Hooflöst fråtzerij wendes vthi stoor siwkdom. LPetri Sir. K 8 b (1561). Hoflös sorg. OKolmodin (1742) i 3SAH 15: 336. Chydenius 101 (1765). Fahlcrantz 2: 107 (1826, 1864).
Avledn.: HOVLIG, HOVSAM, se d. o.

 

Spalt H 1268 band 11, 1932

Webbansvarig