Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FJÄCKA l. FJÄGGA, v. -ade. vbalsbst. -ARE (se avledn.).
(†) löpa omkring, flacka omkring; springa (beskäftigt) hit o. dit (utan att sköta någonting); fjäska. Verelius 116 (1681). En drifwande och allestädes Fieckande man. Rudbeck Atl. 3: 457 (1698). Ihre (1769). Schulthess (1885).
Spalt F 667 band 8, 1924