| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FJÄLL fjäl4, sbst.2, n. ((†) r. l. m. RelCur. 72 (1682), Bruno Gubb. 190 (1755; koll.)); best. -et (ss. r. l. m. -en RelCur. 72 (1682), Bruno Gubb. 190 (1755)); pl. =.
1) om var o. en av de från huden utbildade tunna skivor l. plåtar av horn l. ben som utgöra kroppsbetäckningen hos de flesta fiskar o. kräldjur o. som bekläda vissa kroppsdelar hos andra djur (t. ex. fåglarnas ben o. extremiteterna o. svansen hos vissa däggdjur); stundom (numera i sht i icke fackmässigt språk) äv. om andra mer l. mindre likartade bildningar, ss. benplåtar, sköldar, hudtaggar, hudtänder Fjällen hos fiskarna täcka vanligen varandra taktegelformigt. Fjäll med och utan spetsar eller tänder. VarR 55 (1538). Alt thet som spool och fiäll haffuer j flodher, .. thet skolen j äta. 3Mos. 11: 10 (Bib. 1541). Fielen, thär medh .. (krokodilen) betäckt är. Lælius Bünting Res. 1: 59 (1588). Sillen (säges) .. föda sig af sina egna fjäll. Kalm Resa 1: 93 (1753). Stör med ellofva fiäll (dvs. hudtänder) på ryggraden. Linné MusReg. 54 (1754). Dessa fjäll (hos myrkottarna) äro att anse såsom ett slags korta, breda, plattryckta taggar. Thorell Zool. 2: 56 (1861). Det yttre skelettet (hos reptilierna) utgöres af hornplattor (fjäll) eller benplåtar (sköldar). Sundström Huxley 171 (1874). — (†) koll. Gäddan (skall) siudhas wäl sudhin .. och taghas fiellet vthaff henne. Kockeb. C 8 a (1650). — jfr CYKLOID-, EMALJ-, FISK-, GANOID-, HUD-, KAM-, KTENOID-, RUND-, SKIV-, STJÄRT-FJÄLL m. fl.
2) om föremål av olika slag som till form l. utseende l. på grund av anordning o. d. erinra om fjäll i bet. 1. Strax föllo vthaff .. (den blindes) öghon såsom fiäl, och han fick sin syn. Apg. 9: 18 (NT 1526; Luther: Schuppen, gr. λεπίδες); jfr 3. 5 rader uddar eller fjäll (dvs. rundade uddar). SthmModej. 1848, s. 70 (i fråga om virkat arbete). Plåtbetäckning (på ett tak) i rutor eller fjell. PT 1895, nr 132, s. 4. Fotens ornering med fjäll, som ligga ned öfver den, förekommer ofta (på dopfuntar). HTSkån. 2: 360 (1908). — jfr STÅL-, TRÄ-, VAX-FJÄLL m. fl. — särsk.
a) i pl. (förr äv. koll. i sg.), om hudpartiklar som (i sht efter vissa febersjukdomar l. vid hudsjukdomar o. d.) lossna o. avskiljas från huden i form av små tunna skivor l. flagor; fnas. Huden faller av i fjäll. BOlavi 198 b (1578). En ofta försökt kostelig Olja, at .. fördrifva .. den svåra hvita fjällen. Bruno Gubb. 190 (1755). Jänk i spegeln, fjäll och fnas, / Skrynkor i bronzerad panna. Lenngren (SVS) 2: 192 (1797). Liksom fjällen falla från de spetälske. Tegnér (WB) 7: 187 (1835). Dalin (1851). — särsk. (numera föga br.) om mjäll (i huvudet). Linc. Ii 6 a (1640). Orenligheten, och det hvita fiället (i huvudet). Trozelius Rosensten 83 (1752). Björkman (1889).
b) zool. om var o. en av de små, till formen växlande kitinskivor som bilda stoftet på fjärilars (o. vissa andra insekters) vingar. (Fjärilarna ha) 4 Vingar täckte med små färgade och smutsande fjäll. Retzius Djurr. 27 (1772). Dahlbom Insekt. XXXII (1837). Dalin 1: 446 (1851). — jfr STOFT-, VING-FJÄLL.
c) i sht bot. om vart o. ett av de vanl. mer l. mindre hinnaktiga, till storleken mindre betydande organ som anträffas på olika växtdelar. Linné i VetAH 1742, s. 96. Grankottarna med sina fjäll. Dens. Därs. 1748, s. 265. De små fjäll, som på somliga Gemensama Fästen sitta emellan blommorne. Fischerström 2: 114 (1780). Foten (hos flugsvampen) .. är nedtill .. försedd med i krans sittande fjäll. Hartman Svamp. 24 (1874). Hvarje (småax hos gräsen) .. består (bl. a.) af en stamdel eller skaft med därpå fästa högblad eller fjäll, vid fruktmognaden kallade agnar. LfF 1909, s. 117. — jfr BLOM-, FRUKT-, FRÖ-, HOLK-, HÅR-, HONUNGS-, HÄNGE-, KNOPP-, KOTT(E)-, LÖK-, PIP-, SKÄRM-, SVEPE-FJÄLL m. fl.
d) (i sht i fackspr.) om var o. en av de tunna blad l. flingor l. flagor som bildas vid vissa ämnens kristallisering l. vari vissa mineral förekomma lagrade l. låta klyva sig l. som avflagras från ett mineral o. d. Kristallisera i fjäll. Naftalin i pulver och fjäll. The fiell, som falla aff Jernet tå thet blifwer vthslächt. Forsius Min. 58 (c. 1613). Glimmer, i svarta fjell. Hisinger Ant. 2: 68 (1820). Silfret .. förekommer .. äfven som små gedigna fjäll. EkonS 1: 268 (1893). — jfr GLIMMER-, GRAFIT-, KRISTALL-, METALL-FJÄLL m. fl. — särsk. (†) ss. benämning på en i tunna fjäll kristalliserande förening av kol o. järn. Rinman 1: 634 (1788). (En) förening mellan kol och jern .. som af Masmästare kallas kis, fjell, glimmer, glitter. JernkA 1827, s. 374.
e) (förr) om var o. en av de taktegelformigt på varandra fästa smärre skållor av järn l. stål som bildade den yttre beklädnaden på pansartyg av visst slag; jfr FJÄLL-HARNESK, -PANSAR. En pansarhandske .. med fjäll af stål. Hagberg Shaksp. 3: 256 (1848). (Till hästarnas rustningar användes under medeltiden) en läderbeklädnad öfvertäckt med fjäll, plåtar eller ringar af jern. Spak BlVap. 8 (1890). — jfr PANSAR-FJÄLL.
f) (†) om ankarfly. (Ankaret) drijfwer thet ena fiället nider i botnen. Verelius Herv. 149 (”148”) (1672).
3) [efter Apg. 9: 18 (se under 2)] bildl., i uttr. fjällen falla från ngns ögon o. d., ngns ögon öppnas (för ngt); stundom: taga (bort) fjällen från ngns ögon o. d., öppna ngns ögon (för ngt), komma ngn att tydligt se l. inse (ngt). Franzén Skald. 7: 218 (1822). Då först föll der fjäll från .. prostinnans ögon och hon förstod hvad kärlek är. Wetterbergh Selln. 226 (1853). Theodoros .. var .. obarmhertig nog att taga fjällen från .. (Krysanteus’) ögon. Rydberg Ath. 259 (1859). Den som kommer till Kina med ärlig vilja att se och förstå .. skall snart finna förutfattade åsikters fjäll falla från sina ögon. Nyström NKina 1: VIII (1913).
1) (†) till 1 o. 2 c: beklädd l. försedd med fjäll. Dhe Fiällachtige Diur. RelCur. 72 (1682). Weste (1807).
-BEN. [jfr t. schuppenbein; efter nylat. os squamosum] anat. o. zool. om vartdera av två av huvudets ben, så kallade på grund av sin form; hos däggdjuren utgörande delar av resp. tinningben. Wikforss 2: 555 (1804). Thorell Zool. 2: 58 (1861). —
-BROSME. [efter nor. skjælbrosme] zool. torskfisken Phycis blennioides Brünn., bartel. Lilljeborg Fisk. 2: 157 (1886). FoFl. 1907, s. 242. —
-FENIG. zool. särsk. i uttr. (de) fjällfeniga fiskar(na), om de till ordningen Squamipennes hörande fiskarna, vilka utmärka sig därigm att de ha fjällbeklädda fenor. 1Brehm III. 1: 214 (1876). —
-FISK. fisk som är beklädd med tydliga, starkt utvecklade l. icke lätt avfallande fjäll (ss. mörtfiskar, abborre, gädda), motsatt dels: skinnfisk, dels: sill o. strömming; äv. koll. GR 25: 404 (1555). Bådhe strömming och fiällfisk. BtFinlH 2: 367 (1678). Fjällfiskar äro lättsmältare än skinnfiskar. Wretlind Läk. 4: 137 (1896). —
-FISKE. (numera i sht på Gotl., i södra Norrl. o. i Finl.) fångst av fjällfisk; särsk. motsatt: sill- o. strömmingsfiske; äv. konkret: fiskeplats för dylik fångst. SUFinlH 2: 298 (1607). Insjö-fisket är obetydligt; men fjäll-fisket i saltsjön ofta förmonligt. Femårsber. 1822, SthmL s. 34. Till hemmansdelen hör .. ett ganska gifvande fjällfiske. PT 1909, nr 38 A, s. 1 (i fråga om Gotl.). —
-FULL. (fielle- Wollimhaus) (†) fjällig. Wollimhaus Ind. (1652). Retzius Djurr. 74 (1772). Meurman (1846). —
-GNOTT. (numera knappast br.) zool. benämning på den lilla vinglösa insekten Lepisma saccharina Lin., vars kropp är betäckt med fina, silverglänsande fjäll; jfr SILVER-MAL. Retzius Djurr. 99 (1772). Dalin (1851). —
-KRÄLDJUR~02 l. ~20. zool. särsk. i pl. ss. benämning på den avdelning av kräldjuren som utmärker sig därigm att kroppen hos dithörande djur är beklädd med läderartade l. förbenade fjäll eller sköldar. NF 4: 1406 (1881). —
-LÖS. särsk. till 1. The fiellotta (fiskarna) yngia leffwande vngar, men fiellöse födha rumm. Schroderus Comenius 164 (1639). 2NF 19: 740 (1913). —
-ORM. (†)
2) [jfr REV-ORM] veter. till 2 a: ett slags hudutslag hos husdjur; jfr -UTSLAG. SFS 1863, nr 32, s. 14. —
-PANSAR.
1) (förr) till 2 e; jfr -HARNESK. Goliath .. hadhe .. itt fiällpantzer vppå. 1Sam. 17: 5 (Bib. 1541). NF 4: 619 (1881).
2) till 1; om särsk. starkt utvecklad, skyddande fjällbeklädnad hos vissa fiskar l. andra djur. Fjällpansaret (hos tonfisken) är stort och räcker på sidorna bakom bröstfenornas spetsar. Lilljeborg Fisk. 1: 240 (1884). —
(2 c) -ROT. [namnet är föranledt därav att roten på denna växt är betäckt med tjocka, över varandra liggande fjäll] bot. växten Lathræa squamaria Lin.; jfr -ÖRT 2; förr äv. särsk. om den i medicinen använda roten av denna växt. ApotT 1699, s. 63. Liljeblads Fl. 338 (1816). Hartman Fl. 67 (1849). —
(2 c) -SKIVLING. svamp av släktet Lepiota Pers. Alla fjällskivlingar anses ätliga. Stolta fjällskivlingen, Lepiota procera Scop. Milda fjällskivlingen, Lepiota excoriata Schæff. Fnasiga fjällskivlingen, Lepiota naucina Fr. Rodnande fjällskiv~ lingen, Lepiota rhacodes Vitt. Fries BotUtfl. 3: 339 (1864). —
(2) -SKURA. herald. skura som är formad ss. bredvid varandra ställda breda fjäll. Uggla Herald. 49 (1746). Hildebrand Medelt. 2: 564 (1896). —
-SÖM. [efter nylat. sutura squamosa] anat. sömmen mellan hjässbenet o. (den ”fjällika delen” av) tinningbenet; jfr -BEN. Sönnerberg Loder 25 (1799). —
(2 c) -TICKA. bot.
1) (†) svamparten Polyporus subsquamosus Fr. (Boletus subsquamosus Lin.). Fischerström 2: 300 (1780). Wahlenberg FlSv. 953 (1826; anfört fr. Dalarna).
2) svamparten Polyporus squamosus Fr. (Boletus squamosus Huds.); ”fjällig ticka”. Fries Ordb. 128 (c. 1870). Mörner Svamp. 19 (1919). —
-TRÄD. [namnet beror därpå att ifrågavarande växters stammar på grund av ärren efter de avfallna bladen ha ett fjälligt utseende] paleontol. (växt av) det till stenkolsperioden hörande växtsläktet Lepidodendron Sternb. Lindström Lyell 186 (1857). —
(2 a) -UTSLAG~02 l. ~20. fjälligt utslag; särsk. veter. om en viss sjukdom hos husdjur; jfr -ORM 2. SFS 1863, nr 32, s. 7. Bohm Husdj. 180 (1902). —
(2 b) -VINGE. (†) zool. fjäril; vanl. i pl. ss. benämning på fjärilarnas ordning bland insekterna. Retzius Djurr. 27 (1772). Thorell Zool. 2: 373 (1865). —
-VIS, sbst. (fjälle- 1640—1700) (†) i uttr. på l. i fjällvis, = -VIS, adv. Linc. (1640). Hamb. (1700). —
-VIS, adv. (†) såsom fiskfjäll; taktegelformigt. Ekblad 373 (1764). På hvarandra, fjällvis, liggande blad. VetAH 1814, s. 179. —
-ÖDLA. zool. individ l. art l. släkte av den underordning av ödlorna som utmärker sig därigm att kroppen är täckt med fjäll; vanl. i pl. ss. benämning på ifrågavarande underordning. Nilsson Fauna 3: 13 (1842). —
(2 c) -ÖRT. bot.
1) (†) (individ l. art av) växtsläktet Dentaria Lin., som utmärker sig gm sin fjälliga rotstock. Rudbeck HortBot. 38 (1685).
B (†): FJÄLLE-FULL, -VIS, sbst., se A.
FJÄLLING, r. l. m.
1) [namnet syftar på ifrågavarande fisks ovanligt stora o. hårda fjäll] (†) fisken Loricaria cataphracta (Lin.) Günth., pansarfisk; jfr BEN-FJÄLLING. Linné MusReg. XVIII (1754). Retzius Djurr. 77 (1772). ÖoL (1852).
2) [namnet syftar på den fjälliga stammen] (ny anv., föga br.) bot. (växt tillhörande) växtsläktet Monotropa Lin. Lyttkens Växtn. 438 (1906).
Spalt F 690 band 8, 1924