| Publicerad 2014 | Lämna synpunkter |
VAX vak4s, n. (OPetri Tb. 46 (1525) osv.), äv. (numera bl. tillf.) r. (LD 18/11 1904, s. 4, osv.); best. -et resp. -en; pl. (om olika slag) -er.
om gulaktig, formbar o. fettaktig substans utsöndrad av (vaxkörtlarna hos) bin (ss. (byggnads)material för honungsceller) o. av människor använd (i sht förr) till vissa praktiska ändamål, t. ex. ss. råämne till ljus l. sigill l. ss. ingrediens i salvor o. d. (jfr BI-VAX); äv. i utvidgad anv., särsk. dels om vax(blandning) med vissa tillsatsämnen (se särsk. a), dels om annat likartat ämne (se b); äv. i mer l. mindre bildl. anv. (se c). P(ri)mo for vax II m(ar)k for rökelse VIII ort(ug). ArkNorrlHembygdsf. 1918, s. 102 (1521). Aftryck i wax af Konunghens i Polens Secreter 6 st. Schück VittA 2: 276 (i handl. fr. c. 1622). Bijwachtaren sköter .. Bijstockarne, och smälter Waxet. Schroderus Comenius 384 (1639). Uti smöret .. smältes, öfwer lindrig eld, waxet, talgen och kådan (till sårsalva). Darelli Sockenapot. 105 (1760). Till matris eller formmassa för aftryckning begagnas vax eller guttaperka, hvaraf det förra är att föredraga. Nordin Boktr. 79 (1881). För att svettas ut 1 kg vax måste bina konsumera ej mindre än 10 kg honung. Ymer 1921, s. 263. Länge var ljus av vax framför allt en dyr lyx förbehållen överklassen. Expressen 10/11 1990, s. 5. — jfr AVTRYCKS-, BI-, GLÖD-, JUNGFRU-, SIGILL-VAX m. fl. — särsk.
a) i förb. med adj.-attribut angivande färgen; särsk. (i utvidgad anv.) i fråga om vax preparerat med vissa tillsatsämnen. KlädkamRSthm 1565 D, s. 67 a. Jag förstår här sådant rödt wax, som man brukar til Sigiller, hwilcket .. är opblandat med zinnober, som förökar dess tyngd. Triewald Förel. 1: 69 (1728, 1735). Hvitt vax, gjordt hvitt genom blekning i solen. – Gult vax, utsmält ur biens honingskakor. Berlin Farm. 1: 191 (1849).
b) i utvidgad anv., om vissa halvfasta o. fettartade naturliga l. syntetiska ämnen l. bildningar (påminnande om l. likartade med bivax); i sht i fråga om sådant ämne osv. med viss praktisk användning; i fackspr. särsk. ss. sammanfattande benämning på estrar sammansatta av högre fettsyror o. vissa högre alkoholer (vartill räknas äv. bivax). Vegetabiliska, animaliska vaxer. Denna Myrica eller Porsz har bär .. hwilka utanpå hafwa en art af wax, som .. brukas til ljus. Kalm Resa 1: 384 (1753). Vaxpalmerna lemna ett förträffligt vax, som användes till ljus o. s. v. Fries Växtr. 229 (1884). Med vaxarter förstås en klass .. ämnen, som närmast ansluta sig till fetterna, men hava en helt annan biologisk uppgift. Vaxerna bilda därför snarare en biologisk än en kemisk ämnesgrupp. Euler Växtk. 1: 40 (1909). De unga .. (bladlopporna) äro ofta tillplattade samt avsöndra vax i form av fin ull. Trägårdh Skogsins. 213 (1914). Ta lite vax på fingertopparna som du formar lugg och hårtoppar med. Femina 2003, nr 1, s. 6. jfr BERG-, BI-, BON-, HÅR-, JORD-, KITT-, KONST-, MINERAL-, MÖBEL-, NATUR-, PALM-, PARAFFIN-, SKO-VAX m. fl. — särsk. om (l. elliptiskt för) öronvax. Ahlman (1872). Vad ogillar du? – Vax i öronen. Expressen 10/11 2002, s. 8.
c) i jämförelser l. i mer l. mindre bildl. anv., om ngt som anses mjukt l. formbart l. lättsmältande o. d. (särsk. för att beteckna person); särsk. i sådana uttr. som vara som vax i ngns händer; äv. i individuell anv. Mitt hierta j minom krop är wordet såsom smelt wax. Psalt. 22: 15 (öv. 1536). När Menniskiones siäl swälter, / Hennes krafft som wax försmälter. Prytz OS F 1 b (1620). Han har varit en god konstitutionell monark, men alls icke något böjligt vax i sin omgifnings händer. Hildebrand Donaumon. 51 (1915). Pojken är som vax i hennes händer, sa Arne. Fredriksson Anna 278 (1994).
-ARBETARE. (förr) person som yrkesmässigt tillverkade föremål av vax. BoupptSthm 1671, s. 805. Ähr lefwererat liuss .. af Waxarbetaren Herman Hermansson. HovförtärSthm 1673, s. 68. —
-ARBETE~020. särsk. konkret; jfr arbete 11 b. IErici Colerus 2: 78 (c. 1645). (Vax) brukas til wita waxljus, små bilder, frukt- och waxkårgar, samt annat sådant finare Waxarbete både färgat och ofärgat. Rothof 643 (1762). —
(b) -ART. (i sht i fackspr.) De vaxarter, som utan biens tillhjelp uppsamlas ur vextriket, äro i allmänhet lättsmältare och i köld vida skörare än bivaxet. Berzelius Kemi 4: 322 (1827). —
-ARTAD, p. adj. jfr arta, v. V 3, o. -lik o. vaxaktig, vaxig. Det hvita eller blåaktiga rimmet på plommon .. (är) af vaxartad natur. EconA 1808, sept. s. 55. —
-AVSÖNDRING~020. abstrakt o. konkret; jfr -sekretion. Blad med stark vax-afsöndring. BotN 1858, s. 146. Trägårdh Skogsins. 216 (1914). —
-AVTRYCK~02. avtryck (se d. o. II 1 (a)) gjort i vax. PoetK 1812, 2: 18. Den der falska nyckeln, som vi gjort oss efter vaxaftrycket. Säfström Sönd. 74 (1866). —
-BELÄGGNING. beläggning (se d. o. 3 c slutet) av vax; jfr -grund, -hinna, -lager, -skikt, -överdrag. Pasch ÅrsbVetA 1840, s. 194 (på kopparplåt). (En art av trädlöss) svart till färgen, med gulbruna ben och antenner samt med vit vaxbeläggning på bakkroppsspetsen. Trägårdh Skogsins. 408 (1939). —
-BELÄTE. [fsv. vaxbiläte] (numera mindre br.) vaxbild; äv. bildl., om person; jfr beläte 1 a, b. Kulturen 1962, s. 125 (1652). Du borde skämmas, bleka waxbeläte! Hagberg Shaksp. 10: 225 (1850). Kulturen 1946, s. 47. —
-BI. (†) om (arbets)bi som producerar vax. Man skiljer emellan (större) ”vaxbi” och egentliga arbetare. Thomson Insect. 304 (1862). Auerbach (1916). —
-BILD. (människo)figur gjord av vax; särsk. mer l. mindre bildl., med tanke på själlöshet l. livlöshet hos ngn l. ngt; jfr bild, sbst.1 1 b, o. -beläte, -docka, -figur. HovförtärSthm 1643, s. 580. Din ståtliga gestalt är blott en waxbild, / Så framt ej mannakraft den i sig bär. Hagberg Shaksp. 10: 215 (1850). Vaxbilder, hvilka under besvärjelsen genomstungos med nålar, smältes vid sakta eld. Gadelius Tro 2: 6 (1913). —
-BLAD. särsk. (†) vaxfjäll; jfr blad 4. VetAH 1792, s. 183. (Körteln hos bin) hvilken är nödvändig vid .. vaxbladens tuggande under cellbyggandet. Lewerén Bisköts. 7 (1900). —
-BLANDNING. konkret; jfr -emulsion, -lösning. VetAH 1837, s. 180. Sådant som är viktigt för batikkonstnären: grundmaterial, verktyg .. vaxblandningarna och vaxpåläggandet. Form 1956, Ann. s. 30. —
-BLEK. blek som vitt vax; särsk. om ansikte; jfr -färgad, -vit. Almqvist Smar. 83 (1845). Öppna livlösa ögon i ett vaxblekt ansikte. Trenter SkönJuv. 82 (1991). —
-BLEKE. (†) vaxblekning; äv.: vaxblekeri; jfr bleke, sbst.1 1, 2. Den som wil lägga an et wax-bleke, måste noga betrachta ortens belägenhet i anseende til klart och skönt watn samt wädret. Triewald Bij 99 (1728). Björkman (1889). —
-BLEKERI1004. (förr) jfr blekeri 2 o. -bleke. Stiernman Com. 3: 88 (1662). Kongl. Slotts-Cancelliets Kungörelse angående Wax-blekeriers inrättande och lefwerants af Waxljus til Kongl. Hofwets behof. PH 6: 4813 (1758). Det vita vaxet framställdes vid vaxblekerier. Kulturen 1946, s. 50. —
-BLOMMA.
1) (förr) konstgjord blomma (helt l. delvis) tillverkad av vax. Hitte-barn .. lära sig .. Slögder, sy, brodera, göra vax-blommor, m. m. Björnståhl Resa 1: 443 (1772). Bukett av vax- och pappersblommor. Linder Tid. 91 (1924).
2) ss. benämning på vissa växter med vaxartade blommor; särsk. (bot.) om (art hörande till) släktet Cerinthe Lin.; förr äv. om arten Hoya carnosa R. Br., porslinsblomma. Waxblomman Cerinthe major. Retzius FlVirg. 32 (1809). Cerinthe L. Vaxblomma, bot., växtslägte af nat. fam. Boragineæ. NF 3: 190 (1878). VåraKulturvN 286 (1977; om porslinsblomma). —
-BLOSS. (förr) bloss (se d. o. 1 a) som doppats i vax; jfr -fackla. Thill Drottning Gunill Bordlius Nattlius wax Bloss. KryddRSthm 1593, s. 5. —
-BOLL. (numera bl. tillf.) boll av vax; förr särsk. om var o. en av de hopsamlade klumpar av pollen som bin transporterar i sina pollenkorgar (felaktigt uppfattat ss. färdigt vax). Linnæus Bijskjöts. 163 (1768). När jag gjort Bien följe ute på marken, har jag ofta sedt, at ett Bi, til ärhållande af ett par Vax-bållar .. har behöft, på ett enda slags ört, besöka många blommor. Hagström SvarVetA 146 (1773). —
-BUSKE, äv. -BUSKA. (numera bl. ngn gg) om olika arter hörande till porssläktet, Myrica Lin., av vars fettaktiga bär l. blad kan framställas myrtenvax; särsk. dels om den i södra Afrika förekommande arten M. cordifolia Lin., dels (o. numera bl.) om M. cerifera Lin., vaxpors (jfr talg-buske). Vaxbuskar (Myrica cordifolia), hvars bär äro omgifne med en fetma, som liknar vax. Thunberg Resa 1: 190 (1788). Bären af Vaxbusken gifva ett grönt vax, hvaraf tillredes ljus, lack, tvål, m. m. Regnér Begr. 2: 69 (1813). (Lat.) Myrica cerifera (sv.) vaxbuske. TySvOrdb. 2666 (1932). —
-BYGGE. biodl. särsk. konkret: kakverk; jfr bygge 3 o. -verk. Lewerén Bisköts. 8 (1900). Honungsslungare, d. v. s. en apparat, som slungar honungen ur cellerna utan att vaxbygget förstöres. Ymer 1921, s. 257. —
-BÖNA. grupp av sorter (se sort 3 g) inom arten Phaseolus vulgaris Lin., trädgårdsböna, med långa blekgula (vaxfärgade) baljor; förr särsk. i uttr. romersk vaxböna (jfr romersk 4 b); äv. om enskild bönskida (l. böna) från denna grupp. HbTrädg. 2: 17 (1872). Juhlin-Dannfelt 412 (1886: romerska vaxbönor). Av såväl busk- som störbönor finnas en del sorter med gröna och en del sorter med gula baljor. De senare kallas vaxbönor. Sonesson HbTrädg. 491 (1919). En riktig retromiddag med köttfärslimpa, potatismos och en god syrad gurka som tillsammans med kokta ärter, vaxbönor eller brytbönor är riktigt smaskig. DN 12/10 2013, s. A8. —
-CELL. jfr cell 3 o. -pipa. Holmström Ström NatLb. 4: 125 (1852). Några af vaxcellerna fyllas med honung, som bien uppsuga från blommorna. Thomson Insect. 304 (1862). —
-DEGENERATION. med. om vävnadsnedbrytning varvid drabbade celler l. vävnader antar mer l. mindre vaxartad struktur, amyloiddegeneration; jfr degeneration b o. -lever. IllHels. 173 (1885). Vaxdegeneration i tvärstrimmig muskulatur. Hygiea 1897, s. 261. —
-DOCKA. docka av vax; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -bild. Blinka då åtminstone lite med de där vackra ögonen .. Dra lite på den där söta mund bara; nej! – Ett par sköna vaxdockor! Björn Okände 57 (1791). För första gången besökte jag Madame Tussauds vaxkabinett och det var mycket roligare än jag hade tänkt mig att kolla in de välgjorda vaxdockorna. Expressen 28/7 2012, s. 40. —
-DROPPE. [fsv. vaxdrupi] droppe av smält vax. (Fastedagar,) då hon .. lät fälla brinnande waxdroppar på armen .. til at .. påminna sig Christi lidande. Lagerbring 1Hist. 3: 629 (1776). —
-DUK, förr äv. -DUKE. vävnad som impregnerats med vax (urspr. bivax, numera vanl. med konstvax l. vaxartad plastmassa o. d.); äv. om bordsduk av sådan vävnad; jfr duk 1, 4 o. -taft. GripshR 1551. Ehn öf(ve)rtäckt wagn af waxduk. BoupptRasbo 1706. En Paraplui af gul waxduk är qwarlämnad i Lärftsboden. SP 1778, nr 18, s. 84. Vaxduken och plastduken ska inte bara göra hemmet lättskött, de ska också göra det vackert. Form 1952, Ann. s. 239. jfr bord-vaxduk.
-fabrik. (numera i sht i skildring av ä. förh.) König LärdÖfn. 6: 68 (1747). En vaxduksfabrik behöfver stort utrymme för dukarnas bearbetning. UB 5: 573 (1874).
-förkläde. I rutig hufvudduk och med vaxduksförklädet besatt med fiskfjäll. Lagerlöf Länk. 189 (1894).
-hatt. (förr) (regn)hatt l. hattöverdrag av vaxduk. Lind 1: 1759 (1749). Han kommer en dag i stickande storm / med öfverrock på sin uniform / och vaxdukshatt för att mössan spara. Melin Dikt. 2: 132 (1904).
-matta. (förr) SvT 1852, nr 151, s. 1. I matsalen är en vaxduksmatta att föredraga framför hvarje annan golfbetäckning. BiblHäls. 3: 50 (1882).
-tapet. (förr) jfr tapet 3. Carlberg SthmArchitCont. D 2 b (1740). Åtskillige med nya Vaxduks-Tapeter beklädde Wånings-Rum. DA 1771, nr 19, s. 3.
-EMULSION. (i fackspr.) emulsion innehållande vax; förr särsk. ss. läkemedel; jfr -blandning. Vaxemulsion beredes, under användande af arab. gummi såsom emulgens, af gult vax. Ahlberg FarmT 319 (1899). Vaxemulsion ger inte endast en vacker glans och renare färgton (åt golven) utan framför allt en yta, som är lätt att hålla ren. SvByggkatal. 1955, s. 539. —
-FACKLA, förr äv. -FACKEL. (förr) jfr fackla 1 a o. -bloss. Elias berettade, att Jesper Dämpster hafuer ifiord kastat een wax fakla uti hans fönster. 3SthmTb. 14: 249 (1625). För sorgefolcketz lÿsande if(rå)n kÿrckian till Kongl(ig)e Palais Etthundrade fembtÿo stÿcken Wax Facklor. HovförtärSthm 1719, s. 1794. —
-FERNISSA. (förr) fernissa framställd (huvudsakligen) av vax. Norrmann Eschenbg 1: 157 (1817). Vaxfernissa för att göra tapeter och papper vattentäta. AHB 39: 114 (1870). —
-FJÄLL. biodl. i sht i pl.: vax i form av fjäll (se fjäll, sbst.2 2) l. skivor (ss. det utsöndras från bina); jfr -blad. För att ett bisamhälle skall kunna fortlefva och utvecklas i sin bostad, uppför det åt sig ett bygge af de från bakkroppen afsöndrade vaxfjällen. Lewerén Bisköts. 8 (1900). —
-FRI. som inte innehåller vax, fri från vax. En mat-sked wax-fri Honing. Rosenstein BarnSj. 238 (1764). —
-FRUKT. (förr) prydnadsfrukt av vax. Een lijten språte Korgh medh een grepan, in i medh waxfrucht och små Silkesblomor. Karlson EBraheHem 96 (i handl. fr. 1673). —
-FÄRG. färg (se färg, sbst.1 2) med vax ss. bindemedel; särsk. i fråga om enkaustik; ngn gg äv. liktydigt med: färgnyans utmärkande för vax. Wikforss 2: 938 (1804). Kinden ständigt pannans vaxfärg har. Atterbom LÖ 2: 397 (1854). Det enkaustiska måleriet .. bestod deri, att vaxfärger bearbetades med torra stift och derpå inbrändes i den omsorgsfullt beredda ytan. Upmark Lübke 165 (1871). —
-FÄRGAD, p. adj. jfr -blek, -gul, -vit. (Lat.) Gilvus .. (sv.) Waxfärgad, blekgul. Ekblad 146 (1764). —
-GJUTNING. avgjutning med vax (jfr gjuta, v. 2 (a)); särsk. konkretare, om metod för metallgjutning varvid en vaxmodell övertäcks med formmassa som får stelna, varpå vaxet smälts bort för att i det tomrum som bildas ge plats åt gjutmassa. Bildthuggaren har med en Wax-gjutning aftagit den dödes anletsdrag. DA 1793, nr 175, s. 1. Vaxgjutningen är en oerhört fin gjutningsprocess – man kan t ex få fram mycket små bokstäver i en plakett. TurÅ 1989, s. 169. —
-GRUND. (numera bl. tillf.) jfr grund, sbst.1 I 3 b, o. -beläggning. Rinman JärnH 817 (1782; i fråga om etsning). —
-GUL. gul som vax; jfr -färgad. Schroderus Dict. 174 (c. 1635). Den rynkade tofsskivlingen har en ockragul till vaxgul hatt. Cortin SvampHb. 88 (1937). En kräftknöl förskingrar allt / och förtvivlad tynar han bort, / vaxgul och mager mellan sjukstugans / vita lakan. Sjödin Sotfragm. 45 (1949). —
-GURKA. om den till familjen gurkväxter hörande arten Benincasa hispida (Thunb.) Cogn., vars frukter i moget tillstånd är täckta av en vaxartad beläggning. NF 2: 222 (1877). —
-HINNA. jfr hinna, sbst. 2, o. -beläggning. Rinman JärnH 817 (1782). Sedan den erhållna skålformen torkat, överdrog man den med vaxhinna av lämplig tjocklek. Fornv. 1963, s. 5. —
-HUD. [efter mlat. cera, med samma bet.] zool. jfr näbb-hinna. Nilsson Fauna II. 1: 135 (1858). Näbbet är (hos rovfåglarna) vid basen betäckt af en fast, merendels gulaktig hinna, den s. k. vaxhuden, i hvilken näsborrarne öppna sig. Thorell Zool. 2: 188 (1861). —
-KABINETT. (utställningslokal med) samling av vaxdockor i naturlig storlek (föreställande berömda personer), panoptikon; jfr kabinett I 2. ÖoL (1852). I Berlin finns ett vaxkabinett med porträttlika figurer. GbgP 21/2 2011, s. 50. —
-KAKA. [fsv. vaxkaka] jfr kaka, sbst. 5 c. Waxkaka i Bijståcken. Linc. Ooo 1 a (1640). Konstgjorda vaxkakor bestå av tunna vaxblad med präglade arbetsceller och början till cellväggar. De användas dels för att bespara bien arbete vid byggandet av vaxkakorna, dels för att få dessa rätt byggda inom den kakan omgivande ramen. LmUppslB 1170 (1923). —
-KUPA. (förr) kupa (se kupa, sbst. 5 a) för vaxsigill, sigillkapsel. Samma scrifft ladhe han i waxkupona vnder insiglet, så at thet inthet merkias kunde. OPetri Kr. 312 (c. 1540). —
-KÖRTEL. körtel som utsöndrar vax; särsk. om sådan (undertill på bakkroppen placerad) körtel hos bi. Undersöka vi unga, nyss utkomna arbetsbin, så finna vi, att vaxkörtlarna hos dem ännu äro helt och hållet outvecklade. VetAÅb. 1913, s. 256. —
-LAGER. jfr lager, sbst.3 1, o. -beläggning. Öfverdrag den glasskifva eller glaspjes, som skall etsas, med ett tunnt vaxlager. Balck Idr. Suppl. 238 (1888). —
-LEVER. (†) amyloidlever; jfr -degeneration o. späck-lever. Düben Förel. 126 (1857). Speck- eller vaxlefver (amyloid-lefver) .. (dvs.) en egendomlig väfnadsförändring, hvilken kan uppträda i lefvern likaväl som i mjälte, njurar, tarm m. m. Wretlind Läk. 5: 121 (1897). Renander Wernstedt (1965). —
-LIK. jfr -artad. Rinman JärnH 825 (1782). Milda blå ögon lysande ur ett vaxlikt blekt ansikte. Lundegård Tit. 22 (1892). —
-LJUS. [fsv. vaxlius] ljus (se ljus, sbst. 4 c) av vax; jfr -stapel. VarRerV 38 (1538). Jtem är Offuer bleffuen aff the wax lius som forbrend Opå Slottett. GripshR 1546–47. Blott kyrkorna nyttjade vaxljus, de förnämaste talgljus, folket torrvedsstickor. Fryxell Ber. 3: 191 (1828). Vaxljusen gav en ljusstyrka och spred en väldoft, som icke de rykande talgljusen kunde uppnå. Kulturen 1946, s. 43.
Ssgr (förr): vaxljus-makare. person som (yrkesmässigt) tillverkade vaxljus; jfr -ljus-stöpare o. vaxstapel-makare. KlädkamRSthm 1579 B, s. 11 a.
-medel. (om förh. under 1600- till slutet av 1800-talet) om av kyrkan i de tidigare danska områdena av Sv. indrivna penningmedel som urspr. anslogs till inköp av vaxljus o. efter avskaffandet av sådana ljus i kyrkorna användes som studiemedel åt stipendiater vid Lunds universitet. Communitets- och stipendiistaten (vid Lunds universitet) alt mer och mer förfaller .. sedan de dertill anslagne och så kallade vaxliusmedel af kyrkioinspectorerne icke indrifves. 2RA 1: 213 (1723; läst i orig.). Erhålla fri kost på kommunitetet, eller ock åtnjuta waxljusmedlen af Önestads socken. Cavallin Herdam. 4: 303 (1857).
-stake. (-ljus- 1903 osv. -ljusa- 1538) jfr stake 3 o. vaxstapel-stake. VarRerV 38 (1538). Den för förnämligare bruk afsedda vaxljusstaken med flera pipor. SthmBelysn. 5 (1903).
-stump. KryddRSthm 1558 C, s. 23. Kabinettet, där tvenne vaxljusstumpar höllo på att brinna ut. FinT 1889, s. 8.
-veke. (-ljus- 1547 osv. -ljuse- 1548) Jtem är kom(m)ith til wax lius wekar Noppor granne 2 (skålpund). GripshR 1547–48. —
-LOCK. jfr cell-lock. De Geer PVetA 1754, s. 25. På nionde dagen efter äggläggningen täcks larvcellen med ett tunt vaxlock. Sonesson BöndB 392 (1955). —
-LÄDER. (förr) om visst slag av (mjukare, vanl. naturfärgat) läder som smorts in med vax, använt i sht till skor o. d.; jfr smorläder. BoupptSthm 1668, s. 1036. 1 par stöflar af wax läder. BoupptRasbo 1764. De vegetabiliskt garvade grövre ovanläderssorterna, smorläder och vaxläder, hava i många fall ersatts med lättare boxsidor, boxkalv och chevreauxsorter, vilka garvas med kromsalter. Form 1934, s. 153.
Ssgr (förr): vaxläder- l. vaxläders-hud. till vaxläder beredd hud; jfr -läder-skinn. 1 st. waxläders hud skuren. BoupptVäxjö 1738.
-stövel. i sht i pl. BoupptSthm 7/6 1664. De på 1870-talet så modärna vaxläderstöflarna voro uteslutande krökstöflar. Forssell Handskom. 45 (1920). —
-LÖSANDE, p. adj. som löser upp vax; särsk. om läkemedel l. ämne o. d., i fråga om öronvax. KemT 1957, s. 432. Om du har vaxproppar i öronen kan du mjuka upp vaxet med hjälp av vaxlösande medel som finns att få på apoteket. Ingemark Probert LexSkönhHälsa 250 (1988). —
-MAL. (numera bl. ngn gg) om (individ av) arten Galleria mellonella Lin., stort vaxmott; jfr bi-mal. Dahlbom Insekt. 210 (1837). Svåra fiender till bien äro vaxmal, som minera kakorna. Juhlin–Dannfelt 38 (1886). —
-MJÖL. (†) om pollen uppfattat ss. av bin uppsamlade vaxpartiklar. I början af wåren samla Bien Wax-ämnet ifrån morgonen til aftonen. På skuggrika och fuktiga orter, kunna de under sommar-månarne samla Vax-mjölet äfwen midt på dagen. Fischerström 1: 585 (1779). Heinrich (1814). —
-MODELL. modell (se d. o. 1 a) av vax. Almroth Karmarsch 137 (1838). Sedan vaxmodellen .. blivit fullständigt färdig, omgav man den med lera och göt à cire perdue. Fornv. 1948, s. 264. —
-MOTT. entomol. ss. benämning på vissa (individer l.) arter av fjärilsfamiljen mott som lever ss. skadeinsekter i bl. a. binas vaxkakor; särsk. dels i uttr. litet vaxmott, om arten Achroia grisella Fabr., dels om arten Galleria mellonella Lin., särsk. i uttr. stort vaxmott (jfr -mal o. bi-mott). Vaxmotten (Galleria mellonella) är en vacker askgrå fjäril af 9 till 16 liniers vingbredd. 1Brehm III. 2: 105 (1876). I Sverige förekommer två arter: stort vaxmott .. och litet vaxmott. NE 19: 310 (1996). jfr humle-vaxmott. —
-MÅLNING. målning med vaxfärg; särsk. i fråga om enkaustik; äv. konkret. Weste (1807). Mosaiker, vaxmålningar, illustrerade manuskript revos ned, skrapades ut, brändes. Roosval FornkristK 176 (1933). Äldre vaxmålning använde sig ofta av varma järn, med vilka man övergick den målade ytan, som härigenom dels erhöll djupare och livligare färgklang, dels en svagt behagligt glänsande yta. Kumlien Oljem. 87 (1946). —
-NÄSA. (†) om lösnäsa av vax, i mer l. mindre bildl. anv.; särsk. [jfr motsv. anv. av mlt. wassende nese, t. wächserne nase] i sådana uttr. som dels ngt är (som) en vaxnäsa, ngt kan formas l. anpassas efter ngns vilja l. avsikter o. d., dels sätta en vaxnäsa på ngn, lura o. förlöjliga ngn l. få ngn att se dum ut (jfr näsa, sbst.2 4 a). The skulle sättia en vaxnäso på Sveriges prästerskap, som exorcismum försvara ville. RA I. 3: 74 (1593). Att konstla och wrida en sak, såsom en waxnäsa, huru och hwart hän man will. VDAkt. 1766, nr 417 (1763). De statistiska beräkningarna äro en vaxnäsa, som vändes än åt väster, än åt öster. SJ 1: 89 (1906). SAOL (1973). —
-OLJA. särsk. (†) om olja utvunnen gm destillation av vax o. kalk, använd i salvor o. d. Hoorn Jordg. 1: 318 (1697). Ett miukt plåster af Galbanskåda, Myrrha, lijtet Mercurio Dulci, med waxolja tilsammanmängdt. Lindestolpe Frans. 78 (1713). Krook Handköpsben. 152 (1951). —
-PALM. palm som avsöndrar vax; särsk. (bot.) om (individ av) den till palmsläktet Ceroxylon Bonpl. ex DC. hörande arten C. alpinum Bonpl. ex DC., vars stam täcks av vaxlager, i pl. l. koll. äv. om detta släkte; äv. om arten Copernicia prunifera (Mill.) H. E. Moore, karnaubapalm, vars blad är täckta av vaxlager. Wikström ÅrsbVetA 1833, s. 119. Vaxpalmen (ceroxylon andicola) .. lemna så rikliga mängder vax, att det i många trakter bildar en vigtig handelsvara. UB 5: 286 (1874). NF 3: 586 (1879; om karnaubapalm). HbTrädg. 7: 254 (1883; om släktet Ceroxylon). —
-PAPPER. (numera bl. i skildring av ä. förh.) (typ av) papper som impregnerats med vax (l. vaxartat ämne), särsk. använt ss. omslag vid konservering o. d. av matvaror. Karlson EBraheHem 215 (i handl. fr. 1620). Huru waxpapper göres: .. et ark papper (breds ut) i sender, hvarpå man gnider med et stycke vax. Darelli Sockenapot. 31 (1760). Sedan syltet är kallnadt, förvaras det i glasburkar med pålagdt vaxpapper. SvKock. 156 (1837). —
-PIPA. (numera bl. ngn gg) jfr pipa, sbst.1 9, o. -cell. När en Bi-mask (Larva), efter 7 eller 8 dagars Skråpuke-stånd, ombyter sin maske-hud, och går til puppa (Nympha), beklädes vax-pipan inuti med Silkes-väf, lik en hinna. Hagström SvarVetA 129 (1773). —
-PLASTIK. jfr plastik 1. Vaxplastik .. användes numera hufvudsakligen som hjelpteknik vid modelleringen af smärre reliefarbeten, t. ex. såsom förebild för drifna arbeten. NF (1893). —
-PLÅSTER. (förr) om plåster(massa) med vax ss. bas; särsk. om officinellt (till färgen gulaktigt) preparat innehållande vax, harts o. talg; jfr plåster 1 o. -salva o. cerat-plåster, citron-plåster. Forsius Min. 8 (c. 1613). Vaxplåster brukas för att bringa bulnader till mognad och för att hålla fontaneller flytande. Det begagnas äfven såsom ympvax. Berlin Farm. 2: 313 (1851). —
-POMADA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) (hår)pomada innehållande vax; jfr -salva. Rothof 642 (1762). Ditt hår, som du med så mycken omsorg och waxpomada twungit at resa sig uti en glänsande pyramid, skal nu falla ned öfwer din panna. SP 1792, nr 258, s. 2. —
-PORS. bot. porsarten Myrica cerifera Lin.; jfr -buske, -träd. Af Vax-Porssens Bär har man länge brukat i Norra America at utkoka et grönt Vax, och at däraf göra Ljus m. m. Modeer PVetA 1788, s. 8. —
-PROPP.
1) (förr) propp (se d. o. 1) l. plugg l. kork av vax; särsk. om öronpropp. Mixtura simplex bör förwaras i en flaska, med slipad glaspropp eller vaxpropp. Darelli Sockenapot. 29 (1760). Om jag skriker mycket får du sätta vaxproppar i öronen. Johnson GrKrilon 307 (1941).
2) med. tilltäppande ansamling av öronvax i hörselgången, cerumen obturans; jfr propp 3. Vände sig till läkare, fick vaxpropp utspolad, men blef ändå ej fri sina smärtor. Hygiea 1908, s. 1065. —
-PUSSERING l. -POUSSERING. (numera bl. i skildring av ä. förh.) särsk. konkret; jfr pussera, v.2, o. -arbete, -plastik. Lindestolpe Färg. 44 (1720). Okänd dam. Vaxpoussering i gult på blå botten under glas, oval i förgylld, fyrkantig ram. Fatab. 1930, s. 8. —
-PÄRLA. (förr) konstgjord pärla framställd av (bl. a.) vax. 1 par örhängen af waxperlor. BoupptRasbo 1750. Vaxpärlor och smycken, dockhuvuden m. m., allt modesaker av förgänglig art gjordes (under 1700-talet) av vax. Kulturen 1946, s. 57. —
-PÄRSNING. (†) i fråga om att pressa honung ur vaxkakor; jfr pärsa 1 a. KryddRSthm 1558 C, s. 7. Wax perssningh och miödh blanning. KryddRSthm 1570 D, s. 64. —
-RULLE. (förr) rulle (se rulle, sbst.3 1 b) av vax vari fonograf graverade in ljudspår; jfr diktafon-rulle, fonograf-rulle. Schulthess (1885). En aldrig så fullständig mekanisk upptagning av musik ligger obrukbar och död, så länge vaxrullar och skivor ej har avlyssnats. Ymer 1951, s. 213. —
-SALVA. (förr) jfr salva, sbst.2, o. -plåster, -pomada o. cerat. Vaxsalvor (Cerata, Oleo-cerata) äro sådana salvor, hvilkas hufvudbasis utgöres af vax, eller hvaruti vax åtminstone till en betydlig qvantitet ingår. Nyblæus Pharm. 233 (1846). —
-SEKRETION. (numera bl. tillf.) jfr -avsöndring. Den svärm, som behöfver minsta arbete och minsta förlust af honing för vaxsekretionen, är .. den mest gynnade. Reuter LägrDjSjälsl. I. 2: 62 (1886). —
-SIGILL. (förr) stycke av vax med avtryck av stämpelmärke. Fryxell Ber. 2: 234 (1826). Hängande vaxsigiller, inneslutna i kupor af metall eller trä. 2VittAH 15: 13 (1831, 1839). —
-SKIKT. jfr -beläggning. Vegetabiliskt vax fås .. af den s. k. karnaubapalmen .. hvars unga blad på ytan afsätta ett vaxskikt. Jönsson Gagnv. 40 (1910). —
-SKIVA. skiva av vax. Afvels-kakor kallas de vax-skifvor, som hysa ägg eller ungar i sina pipor. Hagström SvarVetA 130 (1773). För att kunna sätta samman avgjutningarna i korrekt läge, framställs .. en bitning genom att patienten får bita samman på en mjuk vaxskiva. DinMun 66 (1987). —
-SKIVLING. bot. ss. benämning på vissa släkten skivlingar med vaxartade skivor; särsk. om Hygrophorus Fr., äv. i namn på arter av detta släkte, särsk. i sådana uttr. som gul l. scharlakansröd l. vit vaxskivling. Vaxskiflingarne (Hygrophorus) utgöra en synnerligen vacker grupp .. Hit höra flera ätliga arter. Fries BotUtfl. 3: 342 (1864). Gul vaxskivling .. (dvs.) skivlingsvampen Hygrophorus chlorophanus. Romell Lindblad 56 (1901). Hygróphorus puníceus .. (dvs.) Scharlakansröd vaxskivling .. Hygróphorus virgíneus .. (dvs.) Vit vaxskivling. Ursing SvVäxt. Krypt. 368 (1949). —
-SKÖLDLUS~02. entomol. ss. benämning på olika arter l. familjer av sköldlöss med tanke på deras vaxavsöndring; särsk. om art l. individ hörande till sköldlusfamiljen Ortheziidae Amyot et Audinet-Serville (i pl. särsk. om denna familj). Den kinesiska Vax-sköldlusen (Coccus ceriferus) är .. en märkvärdig sköldlusart, som frambringar det berömda hvita vaxet från Szetchuan. 1Brehm III. 2: 164 (1876). (Till) Vaxsköldlöss, Ortheziidae .. hör arter, som har kroppen beklädd med vaxplattor. DjurVärld 3: 118 (1963). —
-SMÄLTARE. biodl. jfr smältare 2. LBl. 1911, nr 47, s. 380. Ångvaxsmältare .. är en variant av vaxsmältare som är ganska vanlig på kontinenten. Den producerar ånga för ursmältningen av vaxet med hjälp av en elpatron. Bitidn. 2008, nr 10, s. 10. —
-STAPEL. [fsv. vaxstapul] (förr) stapel (se d. o. 3); äv. med inbegrepp av l. om ställning l. ljusstake för sådan stapel; jfr -ljus-stapel o. stapel-ljus. OxBr. 11: 695 (1637). 1 Wax Stappell af Järn. BoupptSthm 1686, s. 459 b. Baron Rääf hade en natt somnat ifrån sin wid sängen stående brinnande waxstapel. Tengberg Helsingborg 64 (1869).
Ssgr: vaxstapel- l. vaxstapels-fot. (-stapel- 1679–1782. -stapels- 1670. -staple- 1734) (†) jfr fot 4 b o. -stapel-ställ. BoupptSthm 1670, s. 395. VLBibl. Bouppt. 1782, fol. 131.
-järn. (-stapel- 1743–1873. -stapels- 1761–1791. -staple- 1760–1810) (†) jfr järn 5 o. -stapel-ställ. ÅgerupArk. Bouppt. 1743. 1 st. Waxstapel järn med litet waxljus uppå. BoupptVäxjö 1784. BoupptVäxjö 1873.
-stake. (förr) jfr stake 3 o. -stapel-ställ. BoupptSthm 15/11 1658. Vaxstapels stake af pläter. BoupptVäxjö 1820.
-ställ. (förr) ställ (se ställ, sbst.1 1) l. stake (ibland med elddon) för vaxstapel; jfr -stapel-fot, -stapel-järn, -stapel-stake, -stapel-ställning. BoupptVäxjö 1808. Vaxstapelställ, d.v.s. en hållare för vaxrulle kombinerat med en saxformig klämma som hindrar ljuslågan att brinna vidare. Kulturen 1981, s. 54.
-ställning. (förr) vaxstapelställ. BoupptVäxjö 1812. En Waxstapelställning med Lås, eller så kallad Pistol, åstundas att köpa. DA 1824, nr 238, Bih. s. 2. —
-STICKA. (förr) jfr -tändsticka. Strindberg TjqvS 1: 114 (1886). En å spinneriet anstäld pojke roade sig med att profva huruvida engelska vaxstickor kunde tändas mot det glatta jernet å en spinnstol. SDS 1899, nr 493, s. 2. —
-SUMAK. bot. växten Rhus succedanea Lin. varur utvinns (japan)vax; jfr -träd. Ekenberg o. Landin (1894). —
-SVAMP. (förr) om med vax preparerad svamp (se d. o. 4) använd inom medicinen ss. pressvamp. VetAH 1777, s. 91. Spongia cerata .. Waxswamp. Fin Badsvamp, torkad och rensad från grus och andra främmande ämnen, indoppas i smält Gult vax och utpressas starkt i en uppvärmd press. Berlin Farm. 2: 625 (1851). —
-SÅPA. (förr) såpa framställd av vax; jfr -tvål. En art vax-såpa, som i synnerhet tjenar at därmed gifva snickare-arbeten en skön glans. Rinman 2: 947 (1789). —
-TAFT. (vax- 1793 osv. vaxa- 1809) (förr) jfr taft 1 (b) o. -duk. En gammal .. med Wax-taft öfwerdragen Hatt. DA 1793, nr 261, s. 4. Utanför bomullstussen lägges ett stycke vaxtaft, som omlindas med en gasbinda och härmed ligger man över natten. Holm AlltFläck. 88 (1946). —
-TAVLA. hist. med vaxlager försedd tavla som användes att skriva på. Schroderus Os. 1: 232 (1635). Vid skrifning begagnade man sig (i skolorna i Rom) af vaxtaflor och den s. k. stilus. 2VittAH 24: 353 (1864). —
-TRÄD. om träd varur vax kan utvinnas; särsk. (bot.) om den i östra Asien förekommande arten Rhus succedanea Lin., vaxsumak; förr äv. om växten Myrica cerifera Lin., vaxpors. Djurberg GeogrUngd. 356 (1781). Virginiska vaxträdet (Myrica cerifera). EconA 1808, nov. s. 26. På .. bergkullar sågos snår af det japanska vaxträdet (Rhus succedaneus). Vaxet utpressas ur buskens bär med tillhjelp af värme. Nordenskiöld Vega 2: 390 (1881). —
-TVÅL. (förr) jfr -såpa. Heinrich (1814). Vaxtvål till bonande .. beredes och användes på följande sätt: man kokar 5 skålp. gult eller hvitt vax med 2 skålp. pottaska och 8 skålp. vatten. Eneberg Karmarsch 1: 209 (1858). —
-TÄNDSTICKA~020. (förr) (typ av) tändsticka i form av en vaxöverdragen veke försedd med tändsats i ena änden; jfr -sticka. Hoffmann NutidMagi 2: 249 (1883). Bastanta svafvelstickor af trä (som efterträdt vaxtändstickorna). Vasenius Top. 2: 91 (1914). —
-VERK. (†) om föremål tillverkat av vax (jfr -arbete); särsk. om vaxkaka (jfr -bygge). HovförtärSthm 1630, s. 168. Hittas någon Bi-swärm i et hål på en gammal mur eller wägg, bör igenom bultande med en hammare först utrönas, huru långt håligheten kan sträcka sig, då sedan en öpning bör göras så nära som möjligt är wid öfra delen af wax-werket. Fischerström 1: 618 (1779). VetAH 1793, s. 214. —
-VIT. (numera bl. ngn gg) jfr -blek, -färgad. Thomson Insect. 133 (1862). Hans tunna leende mun verkade trots leendet lika uttryckslös som den vaxvita näsan. Edlund Chandler EneDöd 105 (1952). —
-ÖVERDRAG~002. jfr -beläggning. Eneberg Karmarsch 1: 209 (1858). Hos många växter är det ett vaxöverdrag, som ger bladytan egenskapen att slå ifrån sig vatten. VäxtLiv 1: 317 (1932).
VAXAKTIG, adj. som påminner om l. liknar vax (jfr vax-artad); förr äv.: som består av l. är försedd med vax; jfr vaxig. Huru .. (Ikaros) Waxachtige Wingar aff Solens Heta försmulto, at han så moste falla nidher. Palmchron SundhSp. 225 (1642). Han hade de lungsiktigas gulgröna, vaxaktiga hy. Koch Arb. 226 (1912). —
VAXIG, adj. (numera bl. tillf.) som liknar l. erinrar om l. kännetecknar vax, vaxartad, vaxaktig; äv.: som har vax på sig, som är täckt l. full av vax. Atterbom Lyr. 3: 132 (1816). Typisk sommarkål med stora, i det närmaste klotrunda huvuden och med stora, tämligen ljusa, föga vaxiga blad. SvPomolFÅ 1926, s. 149. Han hade den lätt vaxiga, bleka hyn hos en som knappt går ut. Edelfeldt Rit 35 (1991).
Spalt V 584 band 37, 2014