| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PALM pal4m, sbst.1, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er32 (L. Paulinus Gothus Pest. 38 a (1623) osv.) ((†) -ar Upp. 7: 9 (NT 1526), Hedenborg Resa 1: 162 (1843)).
1) (i vitter stil samt i bibeln l. av bibeln påvärkat spr.) blad av palm (i bet. 2); särsk. dels med syftning på att man i antiken plägade ge segrare en palmkvist som äretecken, dels med syftning på det gamla judiska bruket att bära palmkvistar i händerna l. strö ut palmblad på vägar o. d. vid festliga tillfällen; särsk. i fråga om de palmkvistar som den judiska menigheten strödde i Jesu väg vid hans intåg i Jerusalem; ofta övergående i bet.: segertecken, äre- l. utmärkelsetecken, pris o. d.; särsk. i uttr. stå l. sitta o. d. med palmer i händerna, särsk.: triumfera. Upp. 7: 9 (NT 1526). Strö palmer på den stig, Der Herren nalkas dig. Ps. 1819, 51: 6. Snart ditt Canaan skall hinnas, Kronan räckas, palmen vinnas. Därs. 210: 11. (Nazisterna i Ungern o. Finland) hade stått med palmer i händerna, om det nazistiska barbariet besegrat .. (försvararna av) den västerländska kulturen. GHT 1945, nr 29, s. 11. Här satt .. (N. N.) med palmer i händerna. Collinder Rättsskand. 25 (1951). — särsk. i vissa uttr. som syfta på palmkvisten ss. en symbol för segern; särsk. ge, räcka, tillerkänna ngn palmen o. d., särsk.: beteckna l. erkänna ngn som den förnämste o. d. Han, hvilken ryckt palmen ur alla andras hand. EBenzelius d. y. (c. 1720) hos Hagström Herdam. 1: 126. Att .. tillerkänna palmen åt Cicero. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 67 (1898). Lämna palmen ifrån sig. Bengtsson Silv. 300 (1931).
2) växt tillhörande familjen Palmæ, vars arter ha en toppställd krona av skaftade, fjäderformigt l. handlikt delade blad. VocLib. avd. 11 (c. 1580; möjl. till 1). Schroderus Dict. 98 (c. 1635). En skiön .. Lund .. utaf Palmar. Rudbeck Atl. 1: 562 (1679). Hasselquist Resa 28 (1750; om dadelpalm). Så hett skiner solen på Nilvågen ner, / och palmerna ge ingen skugga mer. Tegnér (WB) 2: 96 (1812). Våra hem prydde vi med palmer. Nyblom Kvinna 198 (1948). — jfr DADEL-, KOKOS-, OLJE-, VAX-PALM. — särsk.
a) (i vitter stil) om palm ss. symbol för segern l. därigm vunnen fred o. d. (jfr 1). Fredsens Palmer. Frese VerldslD 133 (1717, 1726). En .. (politisk byggnad) beskuggad af segerns palmer och fredens oliv. 2SAH 5: 108 (1808). Johnson Slutsp. 156 (1937).
b) (i fackspr.) i oeg. anv., om ett slags stillastående fyrvärkeripjäs i form av ett mer l. mindre palmliknande träd. AHB 66: 135 (1871).
3) [jfr liknande anv. i d., nor., isl., t. o. eng.; blommande salixkvistar förekomma ofta i romersk-katolska kyrkor i st. f. palmkvistar på palmsöndagen (i sht i länder där palmer icke äro inhemska)] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om (del av) träd l. buske tillhörande släktet Salix Lin.
a) om salixkvist med (han)hängen; särsk. om sälgkvist; i sht i pl. OoB 1894, s. 217. Sälgkvistar, som togos in palmsöndagen kallades palmer. FoF 1938, s. 153. Anm. till 3 a. Sannol. avses i följande språkpr. sälgkvistar l. dyl.; jfr etymologiska parentesen ovan. Palm vijes icke, ey heller brukes ther til at han skal hafva besynnerlig mact. RA I. 1: 120 (1529). jfr OPetri GudzOrdh D 4 a (1528).
b) (han)hänge på en salixkvist (i sht om sälghänge); i sht i pl. Linné Fl. nr 900 (1755). Väderleken var i dag ej särdeles vårlik, och inga palmer torde varit synbara. Topelius Dagb. 1: 198 (1834). Cannelin (1921). särsk. (†) handarb. oeg., om ett slags garnering (på klädesplagg) liknande ett hänge. KonstNyhMag. 4: 28 (1822).
c) (blommande) individ l. art av släktet Salix Lin.; i sht om S. caprea Lin., sälg. Bergv. 2: 207 (1741). Linné Fl. nr 811 (1745; fr. Småland). Sälg .. kallas .. (i Göteryd) Palm. Hallenberg Hist. 1: 127 (1790). OoB 1896, s. 14.
4) [jfr motsv. anv. i d.] (†) om visst mer l. mindre palmbladsliknande tecken på häst. Nu haar iag åther, en ungh skiön vagnhäst, med sina palmer. VDAkt. 1689, nr 733.
5) i l. elliptiskt för vissa ssgr.
-BLAD. (palm- 1776 osv. palme- 1675)
2) handel. i oeg. anv., om till kransbindning o. d. använda blad av vissa växter tillhörande familjen Cycadaceæ. Fries SystBot. 228 (1891). —
(1) -DAG. (palm- 1555—c. 1645. palme- 1566) [fsv. palma dagher] (†) palmsöndag. LPetri 2Post. 203 b (1555). Om Lögerdagen För PalmDag. VinkällRSthm 1555. Thet betyder icke godt om Palmdagen kommer medh ondt Wäder. IErici Colerus 1: 47 (c. 1645). —
-EKORRE~020. zool. den i sydöstra Asien inhemska ekorren Funambulus palmarum Lin. (som ansetts med förkärlek uppehålla sig i palmer). Gravander Buffon 2: 124 (1806). —
-FETT. särsk. (i sht handel.): fett från oljepalmens fruktkött; jfr -olja. ävensom kokos-fett. AHB 54: 20 (1871). —
-GÅRD. (med prägel av fackspr.; om utländska förh.) samling l. lund av (odlade) palmer. Cellarius 136 (1699). Att äga stora palmgårdar är en rikedom (i Persien). Hedin Pol 1: 112 (1911). —
-HONUNG. (med prägel av fackspr.) till sirapskonsistens inkokt saft från stammen av vissa palmer, i sht den i Sydamerika inhemska palmen Jubaea spectabilis H. B. K. (honungspalm). BBergius PVetA 1780, 1: 57 (i Algeriet). Jönsson Gagnv. 39 (1910). —
-KAKA. handel. foderkaka av frön av oljepalmen (från vilka palmkärnoljan avlägsnats); jfr palmkärn-kaka, palmolje-kaka. SydsvD 1870, nr 1, s. 4. —
(1, 2) -KAPITÄL. konst. (ett först i Främre orientens byggnadskonst förekommande) kapitäl med ornament av stiliserade palmblad. NF 4: 224 (1880). —
-KVIST. (palm- 1526 osv. palme- 1566—c. 1700) [fsv. palma qvister, palmqvister] = palm 1; jfr -blad, -gren. Joh. 12: 13 (NT 1526). särsk.
-KÅL.
1) (om förh. i (sub)tropiska länder) maträtt av knoppar l. späda blad av vissa palmer. Synnerberg (1815). Jönsson Gagnv. 39 (1910). jfr: Stammens öfra del innehåller en .. lös märg, hvaraf .. Palmkolen tillagas. Oldendorp 1: 196 (1786).
-KÄRNA, r. l. f. i sht handel. frö av (olje)palm. (Ekenberg o.) Landin (1894).
-mjöl. (mjölliknande) massa bestående av oljepalmsfrön ur vilka palmkärnoljan avlägsnats. Juhlin-Dannfelt (1886).
-olja, r. l. f. pressad l. extraherad ur frön av (olje)palmer. (Ekenberg o.) Landin (1894). —
-LILJA. bot. o. trädg. växt av det i Amerika inhemska släktet Yucca Lin., varav flera arter till stam o. blad likna palmer; särsk. om den äv. i Sverige odlade växten Y. filamentosa Lin. HbTrädg. 7: 328 (1883). —
-LJUS, n. (förr) ljus (se ljus, sbst., 4 c) tillvärkat av (ett destillat av) fettsyror ingående i palmolja; jfr palmitin-ljus. Åstrand (1855). Nordmann BorgåBarn 34 (1906; om ä. förh.). —
-LUND. (palm- 1816 osv. palme- 1821) (i sht i vitter stil) om dunge l. samling av palmer. PoetK 1816, s. XIII. —
(5 b) -LÖRDAG. (palm- 1521—1920. palme- (-æ-) 1585—1703) [y. fsv. palmalögerdag (SthmSkotteb. 2: 152 (1504)); jfr d. palmelørdag] (numera bl. arkaiserande, föga br.) lördagen före palmsöndagen; särsk. i obest. form, i sådana uttr. som han kom palmlördag, han kom på lördagen före palmsöndagen. Scriffuith i Henemora palm lögerdagh. G1R 1: 2 (1521). Om Wårfrudagh i Fastone faller i Dymbelwekan, tå skal han sättias tillbaka på Palm lögerdagh. KOF II. 2: 130 (c. 1655). Linderholm SvEvangB 350 (1920). —
-LÖV. (numera föga br.) (flik av) palmblad. Hasselquist Resa 501 (1752). Bremer NVerld. 3: 128 (1854). —
-MOSSA. bot. mossan Climacium dendroides Web. et Mohr, vars grenar äro samlade i stjälkens topp. Liljeblad Fl. 550 (1816). —
(5 b) -MÅNDAG. [fsv. palma manadagher, palmmanadagher] (numera bl. arkaiserande, föga br.) måndagen efter palmsöndagen. ArbogaTb. 3: 361 (1527). Linderholm SvEvangB 350 (1920). —
-NÖT, r. l. f. (med prägel av fackspr.) hård fruktkärna av vissa palmarter, i sht av oljepalmen; jfr -kärna. Nilsson ÅrsbVetA 1831, s. 4. —
-OLJA, r. l. f. i sht handel. olja från frukter l. frön av palmer; numera i sht om olja från oljepalmens fruktkött. Kankel Hemmersam 33 (1674). Linderholm 1: 378 (1802; av bl. a. kokosnötter). Bolin VFöda 54 (1933).
-SAFT. (med prägel av fackspr.) (sockerrik) vätska från stammen av (vissa) palmer. Wikström ÅrsbVetA 1833, s. 125. —
-STAM. särsk. bot. om den jämntjocka, oftast ogrenade o. med korta leder försedda stammen hos palmer o. trädartade ormbunkar. PoetK 1817, 2: 43. —
(1) -SÖNDAG~20 l. ~02. (palm- 1522 osv. palme- 1525—1662) [fsv. palma sunnodagher, palmsunnodagher, motsv. dan. o. nor. palmesøndag, isl. palmsunnudagr, t. palmsonntag; efter mlat. dominica palmarum; med syftning på hur menigheten strödde palmkvistar i Jesu väg vid hans intåg i Jerusalem]
1) söndagen före påsk; särsk. (utom arkaiserande i sht i vissa trakter) i obest. form, i sådana uttr. som han kom palmsöndag, han kom på palmsöndagen. Scriffuit i Tuna Palm-Söndagh (1522). G1R 1: 38 (1522). Blifwer Wädret Palme-Sondagh klart, / Tå får Kornet godh wäxt thet samma Åhr. Bondepract. B 1 b (1662). Hellerström Liturg. 69 (1932).
2) [anledn. till benämningen obekant] (bygdemålsfärgat i Dalarne) i oeg. anv.: släde med plats för en person i sätet o. en bak på medarna; äv. dels om viss malmsläde, dels om vagn: ”schäs”. SvKulturb. 1—2: 53 (1929). Därs. 3—4: 52 (1930). —
-TJUV. zool. den ostindiska eremitkräftan Birgus latro Hbst., som livnär sig på kokosnötter. Stuxberg (o. Floderus) 2: 250 (1902). —
-TRÄ. (palm- 1538 osv. palme- 1671—c. 1690) [fsv. palmträ, palma trä, palm]
1) (numera bl. ngn gg i pl. -trän) till 1, 2, = -träd. VarRerV 57 (1538). Tijn lengd är lijk widh itt Palmträä. HögaV 7: 7 (Bib. 1541). Palmblad Palæst. 65 (1823). jfr Åstrand (1855).
(1, 2) -TRÄD. (palm- 1675 osv. palme- 1667—1675) [fsv. palma trä, palmträ, palm] (numera bl. mera tillf.) palm. Bolinus Dagb. 28 (1667). Fornv. 1941, s. 185.
-kål. (-träd-) trädg. högväxt bladkål med bladen samlade i toppen. HbTrädg. 2: 52 (1872). Elfving Kulturv. 125 (1895).
-TVÅL. (†) ett slags tvål framställd av bl. a. palmolja. Berzelius Kemi 4: 369 (1827). Ahlman (1872). —
-VAX. handel. i sht om vax från (stammen l. bladen av) vissa palmer, i sht från Ceroxylon andicola Humb. et Bonpl. Berzelius Kemi 4: 322 (1827). —
(5 b) -VECKA, r. l. f. (palm- 1650—1861. palme- 1666) [jfr d. palmeuge, t. palmwoche, ävensom fnor. palmsunnuvika] (†) veckan mellan palmsöndagen o. påskdagen, påskveckan. RP 14: 453 (1650). Om palmewekan skär .. (trollpackan) stickor af stugutröskelen. BtFinlH 2: 272 (1666). ASScF 6: 113 (1861). —
-VIN. alkoholhaltig dryck beredd av saft som flyter ut, då man skär av l. gör snitt i blomkolvarna på vissa palmer; äv. om färsk sådan saft. Kankel Hemmersam 36 (1674). VinkällR 1719, s. 2. Af Palmvin, i förening med ris och rörsocker, destilleras Arrak. Düben Vextr. 269 (1841). LbFolksk. 430 (1868; om nytappad saft). Ymer 1925, s. 180. —
-VIVEL. entomol. skalbaggen Rhynchophorus palmarum Lin., vars larv angriper vissa palmer. Scheutz NatH 163 (1843). —
(5 b) -ÅSNA. [jfr t. palmesel] (om förh. i romersk-katolska länder) en (på hjul rullande) åsna av trä som bär en kristusbild o. förs i procession på palmsöndagen. Weise 269 (1697; bildl.; t. orig.: Palm-Esel). Hellerström Liturg. 69 (1932).
B (†): PALME-BLAD, -DAG, -KVIST, -LUND, -LÖRDAG, -SKOG, -SÖNDAG, -TRÄ, -TRÄD, -VECKA, se A. —
(1) -VIGSEL. (om romersk-katolska förh.) vigning av palm- l. salixkvistar o. d. på palmsöndagen. Girs G1 104 (c. 1630).
Spalt P 91 band 19, 1952