Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FJÄRD fjæ4rd, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Bureus Suml. 72 (c. 1600: fiärdarna, best.) osv.) ((†) -er GR 25: 510 (1555), Rydqvist SSL 2: 300 (1857; angivet ss. stundom förekommande jämte -ar)).
Ordformer
(fjärd (fiärd) 1558 osv.; fjerd (fierd) 1545—1888. — fjäl (fjähl, fiehl) Wallius Likpr. 8 (1628), Rudbeck Atl. 3: 307 (1698), Moberg Gr. 100 (1815; angivet ss. vard.), Deleen (1829; med hänv. till fjärd). — fjär’n, sg. best., Hedberg Gator 431 (1889; vard.))
Etymologi
[fsv. fiärdher, uppkommet ur en ursprunglig böjning nom. sg. fiorþer, gen. sg. fiarþar, fiärþar osv.; se för övr. FJORD. — Med avs. på övergången av rd till (kakuminalt) l i fiäl (fiähl osv.) jfr FJOL]
— jfr HAVS-, IN-, INSJÖ-, MYNNINGS-, ÄLV-FJÄRD m. fl.
1) (i sht i skriftspr.) vik, bukt (av hav l. insjö); i sht om jämförelsevis lång o. smal, långt in i landet trängande vik; jfr FJORD. GR 17: 228 (1545). Af .. (Mälarens) många fjärdar äro några, som .. sträcka sig nog nära in til Östersjöns Vikar. Marelius PVetA 1771, s. 3. Nyköping .. (ligger) vid en Fjärd af Östersjön. Djurberg GeogrUngd. 198 (1781). Men läggen oss, I Söner, i högar två, / på hvar sin sida fjärden vid bölja blå. Tegnér (WB) 5: 18 (1825). Hagman FysGeogr. 104 (1903).
2) (i sht i östra Sv.) tämligen stor, öppen del av skärgård l. insjö; stundom särsk. om den bredare o. öppnare yttre delen av en vik; i vitter stil ofta obestämdare, närmande sig bet.: vatten, hav i allm. En stor, öppen fjärd. Ute på de vida fjärdarna. Stormen sampt medh wågarna föra honom vthföre åt stora fiälen. Wallius Likpr. 8 (1628). Inbilla er ett näs, emellan vattnen sträckt, / Med öar, rundtomkring, som spegla sig i fjerden. Leopold 2: 284 (1800, 1815). Strimman efter båten slätades ut i fjärdens spegel. Hallström El. 82 (1906). Eskadern .. (har) gått till ankars på fjärdarna utanför Göteborg. VL 1908, nr 157, s. 3.
3) (i Norrl., bygdemålsfärgat) (rundt) öppet, grundt (översvämmande) vatten; särsk. om sjöliknande utvidgning av en älv o. d. Bak om denna udde förvandlade Elfven sig til en tämligen stor Fjärd. Kalm Resa 3: 236 (1761). TurÅ 1907, s. 169 (i fråga om Dalälven).
Ssgr (till 1): FJÄRD-LAX. (†) laxöring. VetAH 1751, s. 96. —
-MYNNE. (†) = -MYNNING. VetAH 1751, s. 18. —
-MYNNING. —
-SILL. (föga br.) benämning på den mindre, om våren lekande bohuslänska kustsillen. Lilljeborg Fisk. 3: 65 (1889). —
-STRÖMMING. (föga br.) Vår-Strömming .. står in i fjärdar och kallas därföre fjärdströmming. VetAH 1748, s. 108. Arwidsson Strömm. 42 (1913). —
-SÄL. zool. säl av släktet Phoca Lin. Ringlade Fjärdskälen. Nilsson Fauna 1: 365 (1820).

 

Spalt F 698 band 8, 1924

Webbansvarig