Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FJORD fjω4rd, äv. fjå4rd, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(fjord (fiord(h)) SUFinlH 2: 111 (1604) osv. — fjol (fio(h)l) Gyllenius Diar. 27 (c. 1660), Linné Vg. 194 (1747); fioll HT 1906, s. 139 (c. 1585))
Etymologi
[fsv. fiordher, fiärdher (den senare formen från en ursprunglig böjning nom. sg. fiorþer: gen. sg. fiarþar, fiärþar osv.; jfr FJÄRD), motsv. dan. o. nor. fjord, isl. fjǫrðr (o. det från nord. spr. lånade eng. firth); av ett urnord. ferþu-, ieur. pertu-, eg.: farled, överfartsställe, i avljudsförh. till ieur. pṛtú-, som föreligger bl. a. i nor. for(d), väg över ett träsk, t. furt, eng. ford, vadställe, avest. peretu, bro, möjl. äv. lat. portus, hamn (se PORT); till roten per-, por-, fara (se FARA, v.2). — Med avs. på överg. rd(h) > l i formen fjol (fiohl, fioll) jfr under FJOL. — Anv. i senare tid beror (utom i västliga Sv.) väsentligen på lån från nor.]
(i fråga om sv. förh. företrädesvis i västra Sv.) vik, fjärd; numera i sht om långt in i landet trängande, djup o. smal (ofta grenad) havsvik omgiven av höga o. branta bärgväggar; särsk. om norska förh. De bohuslänska fjordarna. Skottlands många fjordar. Kusten är starkt sönderskuren av fjordar. En fioll (i Norge), såm kalles Bolmfiol. HT 1906, s. 139 (c. 1585). Där (älven vid Uddevalla) .. går in i hafvet, genom en lång fjol. Linné Vg. 194 (1747). (Den) mängd af långt in i landet gående fjordar, hvilka utmärka Norrige. Geijer Häfd. 2 (1825). (Sjön Åsnen) är i det hela vacker med en rik omvexling af vikar, fjordar och sund. Höjer Sv. 2: 288 (1876). Kaudern Mad. 146 (1913). — jfr DAL-, GREN-, HAVS-, SIDO-FJORD m. fl.
Ssgr: FJORD-ARM. jfr -GREN. —
-BILDNING. (i sht i fackspr.) Fjordbildningen (kan) iakttagas i Syd-Amerika, särdeles å dess vestra kust. NF 4: 1402 (1881). —
-BOTTEN. jfr BOTTEN I 4. PT 1902, nr 1 A, s. 2. —
-DAL. geol. o. geogr. dal som från en havsfjord fortsätter inåt landet (o. som geologiskt sett utgör en med fjorden gemensam bildning). GenRegGeolFF 1872—81, s. 32 (1882). —
-FISKE. —
-GREN. jfr -ARM. —
-HÄST. landt. (individ av) en från Norges bärgiga kusttrakter stammande småvuxen hästras. LAHT 1881, s. 49. —
-KUST. i sht geogr. av fjordar sönderskuren kust. LfF 1902, s. 165. —
-LAND. Nordenskiöld Vega 1: 247 (1880). —
-LANDSKAP~02 l. ~20. —
-LIKNANDE, p. adj. Fjordliknande vikar. —
-MYNNING. —
-NAMN. EHellquist i Landsm. XX. 1: 34 (1903). —
-PARTI. jfr -LANDSKAP. —
-SJÖ. geol. o. geogr. sjö som uppkommit därigm att en del av en fjord avspärrats (gm moränbildning o. d.). GeolFF 1895, s. 518. —
-VIK. (mindre br.) fjord l. fjordliknande vik. Nilsson Dagb. 152 (1816, 1879). Antarctic 2: 110 (1904). —
-ÖPPNING. jfr -MYNNING.

 

Spalt F 663 band 8, 1924

Webbansvarig