Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FJUK, n.
Etymologi
[jfr sv. o. nor. dial. fjuk, isl. fjúk, eg. vbalsbst. till FJUKA, FYKA]
1) kringflygande stoft l. damm o. d. (Världen) är .. så sammandrefwen / Af allahanda fjuk, som sigh tilhopa lådar. Spegel GV 6 (1705). Dens. Gl. 108 (1712).
2) yrväder. Bib. 1703, Ordel. Ihre (1769).

 

Spalt F 665 band 8, 1924

Webbansvarig