Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FJÄRJA fjæ3rja2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. FJÄRJE, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(fiärg- 1640. fjärj- (fiärj-, fierj-) 1712 osv. — -e Linc. Uu 1 a (1640), Tisell Foderv. 40 (1808: fjärjar, pl.). -a Spegel 105 (1712) osv.)
Etymologi
[sv. dial. fjär(a), fjärge, fjärje, fjärja, motsv. nor. dial. fere, saml jordremsa, fåra (för potatis o. d.); av en stam ferh-, ferg-, i avljudsförh. till furh- i FÅRA, sbst. o. v. — Jfr FJÄRJA, v.]
(numera bl. ngn gg starkt bygdemålsfärgat) genom fåror avdelat åkerstycke, åkerteg. Linc. Uu 1 a (1640). Dela in fältet uti nio alnars breda fjärjar. VetAH 1777, s. 256. Därs. 1785, s. 123. Lundell (1893).

 

Spalt F 709 band 8, 1924

Webbansvarig