Publicerad 1924 Lämna synpunkter FJÄRT fjær4t, r. l. m; best. -en; pl. -ar. Ordformer (fjärt (fiärt) 1640 osv. fjert (fiert) 1640—1889) Etymologi [fsv. fiärter, motsv. d. fjert, isl. fretr; vbalsbst. till FJÄRTA] (vulg.) ”väder”; jfr FIS. Släppa en fiärt. Linc. (1640; under flatus). VDAkt. 1792, nr 469. Spalt F 719 band 8, 1924 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se