Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FJÄRTA fjær3ta2, v. -ade ((†) pres. ind. sg. -er Grubb). vbalsbst. -ANDE -NING (†, Lind 1: 816 (1749)); -ARE (Juslenius (1745), Meurman (1846)); jfr FJÄRT.
Ordformer
(fjä- (fiä-) 1665 osv. fje- (fie-) 1538—1889)
Etymologi
[jfr d. fjerte, mnt. verten, fht. verzan, feng. feortan (eng. fart), ävensom (med omställning av vokalen o. r) isl. freta; av germ. fert-, ieur. perd-, som föreligger äv. i de likbetydande grek. πέρδω, sskr. pard-, lit. pérdziu m. fl.]
(vulg.) släppa väder (hörbart); jfr FISA. VarR 8 (1538). Grubb 597 (1665).

 

Spalt F 719 band 8, 1924

Webbansvarig