Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FJÄTA, v.
Etymologi
[jfr sv. dial. fjäta, fjätta, gå steg för steg, springa smått, nor. dial. feta, skrida fram, ävensom isl. feta, finna (sin) väg; avledn. av FJÄT, sbst.1]
(†) gå, tillryggalägga. Hoo som thet (dvs. jordklotet) wil mäta / Han skal Fem tusend Mjl och Fyrahundra fiäta. Spegel GV 91 (1685). jfr Arvidi 99 (1651; i rimlista).

 

Spalt F 725 band 8, 1924

Webbansvarig