Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FLAG fla4g, n.; best. -et; pl. =.
1) (mindre br.) tunn skiva l. flinga; jfr FLAGA, sbst.1 1. Schellacken, som köpes i flag eller flingor. Key Hjälp dig själv 30 (1917).
2) [anv. utgår möjligen från en bet.: spricka, jfr FLAGA, sbst.1 7] (†) bildl.: fel. Hvar ligger flaget i vårt påstående? Vinterbl. 1853, s. 182.
3) (föga br.) = FLAGA, sbst.1 2. Från strandängen nattdimman ryker / i små gråvita, fjuniga flag. Berg Sept. 39 (1919).
Spalt F 739 band 8, 1924