Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FLAK, sbst.2, n.
Ordformer
(-aa-)
Etymologi
[sammanhängande med FLÅK, FLÅKAS]
(†) dårskap, oförnuft; meningslöshet, ”trams”. (Prästernas) trogna tiänst sidwördas (av ateisterna) såsom flaak. Spegel ÅPar. 22 (1711; rimmande med saak).

 

Spalt F 749 band 8, 1924

Webbansvarig