Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FLAGRA fla3gra2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(flavra 1734)
Etymologi
[jfr (ä.) d. flagre; sannol. avledn. av FLAGA, sbst.1 Formen flavra torde vara en sydsv. dialektform]
tunn skiva l. flinga; jfr FLAGA, sbst.1 1. (Myr-)malmen .. (har) utseende af gul, brun eller sällan grön mull, klimpar eller flavror. Linné Ungd. 2: 325 (1734). Törner Glasskyltar 29 (1916).
Avledn.: FLAGRA, v.1, -ing. falla av i tunna skivor; äv.: bilda tunna skivor på ytan; särsk. refl. samt i förb. flagra av l. flagra av sig. Möller (1790: Flagring). Förblyad Jernplåt .. flagrar ej af sig. AB 1890, nr 23, s. 4. —
FLAGRIG, adj. (i sht i fackspr.) som på ytan har sprickor; jfr FLAGA, sbst.1 7. Bultjern. Bör .. ej vara .. flagrigt. Stål Byggn. 1: 82 (1834).

 

Spalt F 747 band 8, 1924

Webbansvarig