Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FLITELIG, adj. -are, superl. -ast, äv. -ist (-est) (GR 9: 126 (1534), HSH 31: 129 (1664; adv.)) l. -st (Brahe Kr. 66 (c. 1585), SvTr. V. 1: 212 (1613)). adv. = (GR 18: 317 (1547), Ps. 1695, 200: 10), -A (GR 1: 115 (1523: flitlege), Solnedg. 3: 35 (i handl. fr. 1846)), -EN (se d. o.).
Ordformer
(fli(j)te- 1529—1846. fli(j)tte- 1533—1547. fli(j)t(t)l- 1523—1635. -lik 1732 (: flitelika, adv.; arkaiserande). -lig(h) 1526 (: flijtligha, adv.)—1846 (: fliteliga, adv.). -leg 1523 (: flitlege, adv.); se vidare under FLITELIGEN)
Etymologi
[fsv. fliteliker (i ssgn ofliteliker), av mnt. vlītlik, till vlīt (se FLIT); jfr FLITIG]
(†)
1) = FLITIG 1.
a) = FLITIG 1 a. GR 1: 115 (1523). Ati her effter haffue eth fliteligere ock bätre vpseende, mett edert arbete, än i her till tiidz gjort haffue. Därs. 12: 91 (1538). 2Saml. 35: 225 (1665).
b) = FLITIG 1 b. GR 10: 286 (1535). Om try ting beder jag tig min gunstige Läsare, ganska fliteliga. Swedberg Schibb. e 1 b (1716).
2) ss. adv.: snabbt, skyndsamt; jfr FLIT 3. GR 6: 38 (1529); möjl. till 1 a. Han drogh af Swerigie fliteligh, / Sielf fempte, till Konungh Frederich. Hund E14 296 (1605).
3) ss. adv.: förvisso?, ”nog”? Oss är tilkänne gijffuidt, .. att Storförsthen skall ware draghenn til bake ighen … Så kan wel fliteligh skee att szå santh är, och wij inghen fare haffue till att förmode nw så hastigt aff Rydzerne. HFinlH 7: 196 (1547).
4) = FLITIG 2. GR 7: 100 (1530). Bleff och M. Oleff Petri kallat iffrå Strengnes och till Stocholm, bleff ther Stadz scriffware. Han predicade och fliteliga medh. Svart G1 96 (1561). (De) skrifva fliteliga i sina Dagböcker. Solnedg. 3: 35 (1846).

 

Spalt F 818 band 8, 1925

Webbansvarig