Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FLUKTUERA fluk1tɯe4ra, äv. -tu-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, FLUKTUATION (se avledn.).
Etymologi
[jfr d. fluktuere, t. fluktuieren, av lat. fluctuare, av fluctus, ström, våg, bölja, till fluere, flyta (jfr FLUIDUM); jfr FLOTTA, sbst.1, FLOTTILJ, FLOTTÖR]
1) i eg. bem.: röra sig hit o. dit l. fram o. tillbaka; eg. o. urspr. om vatten (l. vätska): skvalpa; numera bl. (mindre br.) med. i fråga om den rörelse (skvalpning) varmed en inom kroppen bildad vätskesamling ger sig till känna, om väggen till densamma utsättes för samtidigt tryck på två skilda ställen. Andersson (1845). Gälarne hos de lägre djuren .. äro belägna utåt, så att de fritt fluktuera i det omgifvande vattnet. Thorell Zool. 1: 103 (1860). En ansamling af vätska fluktuerar, om man trycker därpå. Odenius Celsus 460 (1906).
2) i överförd anv.
a) vara ostadig, växla, vackla, gå upp o. ned; oftast om pris, räntesats, växelkurs, myntvärde o. d. Priserna fluktuera. Frey 1845, s. 376. Något så rörligt och fluktuerande, som ordens böjningsformer visa sig hafva varit. Därs. 1849, s. 358. Papperspesons värde fluktuerar (i Nicaragua). 2NF 19: 925 (1913). särsk. biol. i uttr. fluktuerande variation, om varje särskild av de hos en enskild individ l. ett enskilt organ uppträdande små skiljaktigheterna från normaltypen med avs. på form o. d., individuell l. obestämd variation; stundom liktydigt med: kontinuerlig l. gradvis skeende variation, motsatt: mutation. UtsädT 1907, s. 201. Lidforss Kås. 1: 38 (1908).
b) pedag. fara hit o. dit, ”fladdra”; i p. pr., i uttr. fluktuerande uppmärksamhetstyp o. d. (motsatt: fixerande); jfr FIXERA, v.1 5. Herrlin Minnet 97 (1909).
c) (†) orolig. Mitt samvete var mig svårt och högligen fluctuerande. ABillingius (1657) hos Hagström Herdam. 4: 399.
d) (†) sväva, befinna sig (i ett tillstånd). VDAkt. 1701, nr 144. Mitt fattiga och bedröfweliga tillstånd, uti hwilcket iag hafwer fluctuerat, öfwer desse 2 åhr, som iag hafwer waret här i Bringetoffta. Därs. 1703, nr 42.
Avledn.: FLUKTUATION, r. (l. f.)
1) (mindre br.) med. till 1. VetAH 1806, s. 248. Om fluktuation (sqvalpning), antydande varansamling, förnimmes någonstädes i lefvertrakten. Hallin Hels. 2: 441 (1885).
2) till 2 a: ostadighet, växling, vacklan, stigande o. fallande; ofta i pl.: växlingar, kastningar. Fluktuationen i priserna. Geijer I. 6: 177 (1839). Fluktuationerna i exporten. TT 1872, s. 83. Den dagliga fluktuationen (mellan barometerns maxima och minima). Hildebrandsson Buchan 29 (1874). (†) Fluktuationer mellan dygd och last. Frey 1850, s. 509.

 

Spalt F 884 band 8, 1925

Webbansvarig