Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FLÅ flå4, r. l. m. l. f. (Linné Ungd. 2: 123 (1732), Arwidsson Strömm. 11 (1913; anfört fr. Hälsingl.)) l. n. (Ekström Sättet 123 (1845), Hembygden 1910, s. 238 (anfört fr. Finl.)); best. -n (Arwidsson Strömm. 11 (1913)) ((†) -en Linné Ungd. 2: 123 (1732: flåden)) l. -et (Ekström Sättet 123 (1845)); pl. -r (VGR 1729, Verif. s. 116 (: nykleflåår), Snällp. 1848, nr 41, s. 4 (möjl. sg.; jfr FLÅR), Arwidsson Strömm. 11 (1913; flårnar, best.; anfört fr. Hälsingl.)) l. = (Rääf Ydre 3: 253 (1861; efter handl. fr. 1696: flån, best.)).
1) (†) bark; jfr FLARN 1 o. FLÅR. Den understa barken ned vid roten är bäst (att baka bröd av), dock måste den hårda karten eller flåden väl afrensas. Linné Ungd. 2: 123 (1732). Fischerström 1: 330 (1779).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) flöte av bark, kork l. trä; jfr FLARN 2. Ekström Sättet 123 (1845). Rääf Ydre 3: 253 (1861; efter handl. fr. 1696). Arwidsson Strömm. 11 (1913; anfört fr. Hälsingl.).
Spalt F 953 band 8, 1925