Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FLÖJEL flöj3el2, sbst.1, r. l. m., i bet. 2 m.||ig.; best. -n, ngn gg -jlen (UHiärne Vitt. 72 (c. 1665), VetAH 1780, s. 104), i södra Götal. stundom (starkt vard.) -jelen (Rydberg Vap. 46 (1891)); pl. -jlar.
Ordformer
(flöj- 1715 osv. flög- c. 1665—1902. fleg- BtÅboH I. 11—12: 61 (1683). flyg- 1697—1775. flöjl 1663)
Etymologi
[av mnt. vlogel (-ö-), vinge, flöjel, motsv. t. flügel (se FLYGEL). Formen med y torde bero på påvärkan från t.]
1) benämning på föremål av metall, trä, tyg l. dyl. som för att utvisa vindriktningen anbragts i toppen av en stång (stundom innefattande äv. denna) l. mast l. på annan för ändamålet lämplig plats; ss. sjöt. i sht om i masttopp uppsatt liten vimpel l. påse av flaggduk; jfr FLÖG, sbst.3 2. Rudbeck Bref 29 (1663). Min Mast, som Blå gohl-kårsza Flyglar förde. Dahlstierna (SVS) 115 (1697). En större byggnad med torn och flöjlar. VLS 120 (1886). Flöjeln vrider sig säfligt ett tag / med gnälligt gnissel kring frusna stången. Ekelund Syn. 74 (1901). — jfr DRAK-, VIND-, VÄDER-FLÖJEL.
2) (föga br.) bildl.: vankelmodig l. ombytlig människa, vindböjtel. Han egde snille — om en flöjel har det. CVAStrandberg 4: 182 (1857). En flöjel till menniska. Hahnsson (1888).
Ssgr: FLÖJEL-KNAPP. sjöt. knapp fastskruvad på flöjeltenen över flöjeln för att fasthålla denna. Stjerncreutz (1863). WoJ (1891). —
-STOCK. (†) sjöt. flöjelten. Stjerncreutz (1863). WoJ (1891). —
-STÅNG. —
-TEN. sjöt. i spetsen av en mast l. stång anbragt metallstav omkring vilken flöjeln är rörlig. Stjerncreutz (1863). WoJ (1891).

 

Spalt F 996 band 8, 1925

Webbansvarig